för sina synder! Man kommer med sådant arbete aldrig närmare. Lika omöjligt som det är att med vatten och tvål tvätta bort ett födelsemärke, lika omöjligt är det att genom egna ansträngningar göra sig ren från en enda synd. Smuts, som sitter utanpå, kan man tvätta bort, men medfödda fläckar sitta kvar. Om du än tvådde dig med lut och toge mycken såpa därtill, så skulle dock din ondskas fläckar synas för mig, säger Herren, Herren (Jer. 2: 22). 403. Alltså därvid bliver det: av nåd — icke av gärning, annars vore nåd icke nåd (Rom. 11:6). När den mannen, som omtalas i Matt. 18, fick sin skuld på tio tusen pund efterskänkt, då var det fullkomlig nåd utan något slags betalning. Han själv hade ingenting att betala med, och icke heller nämnes ett ord därom, att någon annan hade betalt i hans ställe. Tvärtom: Herren framställer i denna liknelse sitt sätt att förlåta för att därigenom visa, hur han vill, att vi skola förlåta. Nu vill ju Gud, att vi skola förlåta utan penningar, utan förtjänst eller värdighet, utan gottgörelse. Detta är det enda rättfärdiga sättet att förlåta. Den som icke vill eller kan förlåta för intet, av ren nåd, han är icke rättfärdig, allra minst rättfärdig såsom Gud och Jesus. 404. Men vilka äro då de, som enligt Guds ord hava syndernas förlåtelse? Är det alla människor? Nej, ty de allra flesta äro ännu kvar i sina synder. Syndernas förlåtelse tillhör dem, som av hjärtat bekänna sina synder och tro på honom, som rättfärdigar de gudlösa (Rom. 4). Syndabekännelse och tro äro alldeles oåtskiljeliga, om det är en sann bekännelse. Den som av uppriktigt hjärta vänder sig till Herren för att bekänna sin synd, han visar därigenom en redan begynnande tillit till honom. Därav kom-