att veta, att han hade fått Herren på sin lott. Därför ville han ock troget bliva hos honom och icke släppa honom. Sammalunda har Herren Jesus av Fadern fått de många på sin lott, och det är honom ljuvligt att veta det; därför vill han ock gärna bliva hos dem och icke släppa dem. 431. Men dessa många, som Herren fått på sin lott, äro alla de, som någonsin trott eller nu tro eller komma att tro på honom. Alla fattiga syndare, som komma till Jesus, äro av Fadern dragna till honom. De hava icke kommit av sig själva. Gud har dragit, burit och givit dem åt honom. Även du — du fattiga, ovärdiga, svaga, som icke kan umbära Jesus, du som många gånger tycker, att det är omöjligt, att Herren skulle vilja hava dig, men som icke kan gå ifrån honom — även du är av Fadern given åt honom och hör till hans lott. Det går dåligt för dig att tro, men du kan ändå icke alldeles låta bli att tro på honom. Ville man än betala dig för det, att du skulle övergiva Herren, så kunde du det likväl icke. Du lever med litet liv, men du lever ändå. Du kan icke dö. Du måste leva. Gud har givit dig åt Kristus till lott, och han är rädd om sin egendom. Vore det icke så, då vore det snart ute med Guds församling på jorden. 432. Men har du nu en gång fallit på Kristi lott, så ställ dig med hela din person och alla dina krafter till hans förfogande. Du är ju då icke vidare din egen. Liksom du nu själv vill använda det, som du äger, så vill ock Herren använda, vad han äger. Därför förmanar Paulus de troende att framställa sina kroppar till ett offer, som är levande, heligt och Gud behagligt (Rom. 12: 1). Låt då icke världen taga dig till fånga, så att du skulle vandra efter henne; låt icke de onda lustarna regera dina lemmar o. s. v.,