När småsinta världen Med gruset är nöjd, Och synden och flärden Är all hennes fröjd, Då följer jag, segrande skaror, med er, Som tågen till ära vid Jesu banér. 438. Men profetens ord hava ock av många återgivits sålunda: De starka skall han få på sin lott såsom rov, d. ä. även starka, väldiga, högt uppsatta människor skola tillfalla honom såsom byte.1 Det räknades alltid såsom större seger, när man uti en drabbning kunde taga konungar till fånga, än när man allenast lyckades taga simpla soldater. Detta skulle då här hava tjänat profeten till bild. Att Jesus även fått starka till byte, därom vittnar historien. Många konungar och väldiga på jorden hava varit enfaldiga Jesu lärjungar, många skola även hädanefter bliva det. Vårt land har ock sett sådana på sin tron.2 439. Därför att han utgav i döden sitt liv. Det hebreiska ord, som hos profeten användes, betyder egentligen: blotta, uttömma, utgjuta. Han utgöt sitt blod och därmed utgav han sitt liv, ty livet är i blodet. Om denna sak hava vi förut vidlyftigt talat. Han utgav sitt liv till återlösning för många (Matt. 20:28), d. ä. för att återlösa många, för att förlossa många från synden, döden och djävulens våld, samt återföra dem till Gud, försona 1 Denna uppfattning följer domprosten Melin i sitt bibelverk. 2 Av somliga översättas profetens ord även sålunda: Talrika skaror skall han få till byte. Så sker t. ex. i bibelkommissionens översättning av år 1878. Det hebreiska ordet betyder egentligen ”stark” och säges även om en i antal stark (d. ä. talrik) skara. Se t. ex. Joel 1:6. Dock synes den här ovan först angivna översättningen vara den sannolikaste, allra helst därför att det hebr. verb, som här användes, svårligen kan betyda: ”Få på sin lott”, utan i stället betyder: ”giva någon såsom hans lott, utskifta, utdela”. Det är samma ord, som i början av versen är återgivet med orden: ”Jag skall giva honom lott.” 20. — Smärtornas man.