Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 24. Förlossningen är vunnen - N:o 80. Du segern oss förkunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1.
Förlossningen är vunnen;
Guds son från evighet
Af Fadern är upprunnen
Till världens salighet.
Han är den morgonstjärna,
Som lysa kan och värna
I mörker och i kval.
2.
Han människa är vorden;
En lofvad nådetid
Har uppgått öfver jorden
Med ljus och hopp och frid.
Nu dödens makt är krossad
Och syndens boja lossad
Och öppnad himlens port.
3.
O Kristus, oss benåda,
Så att i tron vi må
Ljus i din sanning skåda,
Lif af din kärlek få!
Till dig vårt hjärta längtar,
Från världens flärd det trängtar
Till din rättfärdighet.
4.
Din Fader dig allena
Har gifvit allt i hand,
Att du må allt förena
Med trons och fridens band
Och så åt dig förvärfva
Ett folk, som sällt skall ärfva
Det rike du beredt.
5.
Hvad Fadern dig har gifvit,
Du ej borttappa vill;
Då för till rätta lifvet
Allt, hvad dig hörer till.
Dit värdes mig ock föra,
Att jag må dig tillhöra
I tid och evighet!
1.
Du segern oss förkunnar,
Du oss förlossat har.
Dig prise våra munnar,
O Jesus, vårt försvar!
Du dödens udd har krossat
Och grafvens bommar lossat
Och lifvet fört därut.
2.
Du träder fram i ära,
Och världen fylls af ljus;
Dess strålar hugnad bära
I själfva dödens hus;
Fröjd är i änglars boning,
På jorden fröjd, försoning
Och ett odödligt hopp.
3.
Ej grafven oss förskräcker;
Den var din bädd också;
Din milda hand oss räcker,
Hur djupt vi hvila må.
Den dig i lifvets skiften
Har följt skall ock ur griften
Upptagas i din famn.
4.
Ty lär oss lefva, lida
Som du och dö din död!
Låt oss din hjälp få bida,
I kampen var vårt stöd!
Blott den, som delar striden,
Skall dela segern, friden
Och himlens ro med dig.
5.
När, Herre, du oss väcker
Den sista morgonväkt,
Och du din hand utsträcker
Att döma jordens släkt,
Ljuft skall din stämma klinga
Och oss det budskap bringa,
Att ingen död är mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
