Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 347. O, hvad sällhet det är - N:o 379. O du sälla Guds barn - N:o 514. Jag vill sjunga en sång om det härliga land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 347.
1.
O, hvad sällhet det är
I all uselhet här
Att ha Jesus till broder och vän,
Att få hvila med tröst
Vid hans trofasta bröst,
Att få tro, att han älskar mig än!
2.
Jag är syndig och kall,
Jag har kommit på fall,
Jag förtappad och jämmerlig är;
Men när Herren likväl
Sig förbarmar, min själ,
Säg, hvad mera du ända begär?
3.
Ack, så tystne din gråt,
Käre, bär dig ej åt,
Såsom vore du ej återlöst!
Du är köpt, du är fri,
Du skall salig ock bli,
Blott på Jesus du hvilar med tröst.
4.
Är det icke för dig,
Som han trampat den stig,
Som till kors och förbannelse bar?
Har allt annat du mist,
Ett är fast, ett är visst,
Att din frälsare ändå står kvar.
5.
O, hvad under af nåd
I Guds eviga råd,
Att vi sådant få lita uppå!
När Guds son är vår frid
I all möda och strid,
O, hvi frukta, hvi ängslas vi då?
6.
Gud ske pris, Gud ske tack!
Bort med ve, bort med ack!
Sådant passar ju icke för den,
Som är frälst, som är köpt,
Som till Herren är döpt,
Som har Gud till sin fader och vän!
N:o 379.
1.
O du sälla Guds barn,
Som ur djäfvulens garn
Blifvit frälst och förlossad och fri,
Tänk, hur mycket du har
Hos din himmelske far,
Hvilkens arfvinge snart du skall bli!
2.
Då i himmelens höjd
I evinnerlig fröjd
Du med harpa skall stå för hans tron
Och få sjunga hans pris
Uppå änglarnas vis
Och förklarad beskåda hans son.
3.
Då ej mera du skall
Kunna bringas på fall,
Då din synd du ju saligen mist;
Då i skinande skrud
Vid de klingande ljud
Du skall famna din brudgum och Krist.
4.
Då ej världen dig når,
Då från ögat hvar tår
Skall borttorkas af Herren din Gud;
Då din krona du bär,
Och din frälsare kär
Dig skall hälsa som älskade brud.
5.
Så betänk, hvad du har,
Och behåll det nu kvar,
Att ej djäfvulen röfvar det bort!
Visst skall möda och strid
Bli din lott här en tid,
Men den tiden blir ringa och kort
6.
Du en syndare är,
Full af onda begär;
Men så var det Guds eviga råd,
Att de syndare få,
Hvad de helgon försmå,
På det allt måtte blifva af nåd.
N:o 514.
1.
Jag vill sjunga en sång om det härliga land,
Dit min älskade frälsare for,
Ty ock jag har mitt hem vid dess ljufliga strand,
Fastän ännu på jorden jag bor.
2.
När i tanken ibland jag mig svingar dit opp,
Jag förgäter, att pilgrim jag är;
När jag lider betryck under vandringens lopp,
O, då suckar jag: Vore jag där!
3.
Om ock Abraham lik jag får bo här i tält
Och som oftast ha möda och strid.
Jag är lycklig ändå, ty jag har det så ställdt,
Att i hjärtat jag äger Guds frid.
4.
Se, det närmar sig målet för hvarje sekund,
Snart skall evighetsmorgonen gry.
O, hvad salighet stor!
Om en kort, liten stund
Kommer Jesus i himmelens sky.
5.
Sälla dag, när han kommer att hämta sin brud
Bort från jordlifvets strider och tvång!
O, hvad fröjd att få skåda min Herre och Gud
Och instämma i helgonens sång!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
