Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 228.
Ej för långsamt. Folkmelodi.
1. Om nå - gon mig åt - spör- ja vill Min grund till sa - lig - het, För-
Om ic - ke mer be - hofs där-till, Som man bör haf - va med, Jas:
u - tom Je - su blod och sar, Som man sa of - ta hö - ra får;
sva - rar då: Min grund är god, Den he - ter Je - su blod.
2. Det är den fasta klippegrund,
Som evigt skall bestå ;
Ja, ock uti min sista stund
Jag hvilar tryggt därpå;
Och när jag hän från världen går,
Så sjunger jag om Jesu sår,
Och lammets blod är nyckelen
Till själfva himmelen.
N:o 236.
1. Haf tack, o Gud, för all den nåd,
Som du bevisar mig I
Jag för ditt kärleksrika råd
Ej nog kan prisa dig.
Igenom mörker, genom ljus,
Igenom eld och vågors brus
Du leder mig med trofast hand
Till fridens sälla land.
2. Haf tack, att du mig räddat har
Ur afgrundsfurstens garn;
Att mig, som arm och fallen var,
Du tagit dig till barn!
Nu hvilar jag på säker grund;
Den sviker ej i nödens stund;
Ja, jord och himmel vika må,
Den grunden står ända.
3. Haf tack, att du åt mig beredt
Ett hem i himmelen,
Ett hem, hvars like ingen sett,
Och ingen anat än;
Ett hem, där aldrig varder natt,
Men allt är evigt ljust och gladt,
Där evig sällhet famnar mig,
Ett hem, o Gud, hos dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>