Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 409.
1. O Gud, all sannings källa,
Jag tror ditt löftes ord!
Hvad du har sagt, skall gälla
I himmel och på jord:
»Åkalla mig i nöden,
Så får du hjälp af mig!>
Ja, Herre, intill döden
Vill jag åkalla dig!
2. Hvad lindring i min smärta
Att trösta på din nåd
Och anförtro mitt hjärta
Åt dina visa råd!
När du mig bedja lärde
I Jesu Kristi namn,
Du åt mitt hopp beskärde
En fristad i din famn.
3. Och hvad mitt hjärta beder,
Det vet jag, att du hör,
Och hvad mitt väl bereder,
Det vet jag, att du gör.
I nödens högsta smärta
Din Vnälp mig närmast är;
Jag vet, att på ditt hjärta
Du mina sorger bär.
4. Jag skall ej öfvergifva
Den enda tröst jag har,
Jag skall ej tröttad blifva
Att sucka till en far.
Förtviflan vike fjärran;
Till afgrund bär dess stig;
Jag släpper icke Herran,
Förrn han välsignar mig.
N:o 500.
1. Jag längtar af allt hjärta
Att saligt skiljas hän
Från all min nöd och smärta
Och bli hos Gud, min vän;
Jag önskar hädan fara
Från sorger, flärd och brist
Och evigt, evigt vara
Hos dig, o Jesus Krist!
2. Farväl, nu vill jag somna
Och fridens hem bebo.
O, varen snart välkomna
Till samma goda ro!
Ack, ljuft är hvilans läger,
Och natten fort förbi!
Farväl — mitt hjärta säger:
I himlen råkas vi.
3. Nu all min håg jag vänder,
0 Jesus Krist, till dig;
1 dina milda händer
Jag anbefaller mig.
Nu får jag hädan fara
Från sorger, flärd och brist
Och evigt, evigt vara
Hos dig, o Jesus Krist!
N:o 636.
1. Pris vare Gud, som låter
Oss glade vakna opp
Och öfver jorden åter
En nådedag gå opp,
En dag, som skall försvinna.
Lik den i går förgick;
O, må vi då besinna
Dess dyra ögonblick!
2. O, må vi noga märka,
Hvad Gud af oss begär,
Och med all trohet verka,
Så länge dagen är,
Att icke syndens minne
Vårt hjärta klagar an,
När aftonen är inne,
Då ingen verka kan.
3. Och salig är och blifver,
När Herren komma skall,
Den tjänaren, som gifver
Så akt uppå sitt kall.
Han dela skall den fröjden,
Som intet öga sett,
Men Herren uti höjden
Åt sina barn beredt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
