Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fande den kyrkliga som världsliga lokalstyrelsen varit intimt förenat med det småländska
kustlandet, med undantag blott för åren 1651—54, då det var förlänat till tronföljaren Karl
Gustaf och därefter 1654—81 tillhörde drottning Kristinas underhållsländer samt 1819—24,
då det utgjorde ett eget län, huvudsakligen för att underlätta enskiftets genomförande.
Som bevis för att Kalmarbygdens söner sedan gammalt känt sig jämväl i kulturellt
hänseende närmare befryndade med ölänningarna än med folket i det inre Småland må
anföras, att de från Kalmar stift bördiga studenterna vid Uppsala universitet redan 1663
bildade en egen "nation", som ännu i dag äger bestånd, samt att "kalmariter" och
"smålänningar" även i Lund tillhöra skilda nationföreningar.
Först under 1500-talet torde cle små, beträffande naturförhållanden, näringsliv,
rättssedvänjor ocli folklig kultur olikartade och av milsvida, obanade vildmarker ännu från
varandra skilda "landen" inom nuvarande Småland ha börjat betraktas såsom en
geografisk enhet av samma slag som de övriga svenska landskapen. Att exakt angiva tidpunkten,
när detta skedde, är givetvis omöjligt. Men alldenstund det förslag till heraldiska emblem
för rikets samtliga landskap, vilket utarbetades för att höja den pompösa värdigheten i
ceremonierna vid Gustaf Vasas begravning upptager ett för hela Småland gemensamt
vapen, synes man 1560 på högsta ort lia ansett det småländska territoriets förening till ett
enda landskap som ett fullbordat faktum.
Självklart är att Smålands officiella inrangerande bland Götalands provinser icke
medförde en intimare förening mellan det vidsträckta landskapets skilda
bebyggelseområdena. Härtill var den i främsta rummet av naturförhållanden betingade olikheten i
levnadsvillkor och folklynne hos kuststräckans och inlandets befolkning alltför stor. Den
gamla administrativa indelningen, som i stort sett bibehållits oförändrad till våra dagar,
vilar därför på en betydligt säkrare grund än det tämligen irrationellt konstruerade
"storlandskapet".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
