Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den liögre bildningen representerades i medeltidens Sverige nästan uteslutande av
kyrkans män. På grund härav togos också dessas tjänster flitigt i anspråk inom det kungliga
kansliet vid uppsättande av officiella skrivelser rörande den centrala och lokala inre
förvaltningen samt för diplomatisk skriftväxling och muntliga förhandlingar med
främmande makter, som vårt lands successivt vidgade internationella förbindelser krävde. Även
biskopar och världsliga stormän höllo sig med egna "kanslerer" och skrivare, vilka
ombesörjde deras officiella och enskilda korrespondens samt avfattade till deras ämbets- och
godsförvaltning hörande skrivelser av juridisk, administrativ eller privatekonomisk natur.
Flera av senmedeltidens svenska prelater hade också genom studier vid utländska
universitet, under vidsträckta resor på den europeiska kontinenten eller såsom rikets
befullmäk-tigade ombud vid kurian och allmänna kyrkomöten förvärvat mångsidig lärdom, rik
världserfarenhet och grundlig kännedom om den samtida diplomatiens invecklade
arbetsmetoder, vilket blev av största betydelse för deras kulturella och politiska verksamhet efter
hemkomsten.
En av svenska medeltidskyrkans intressantaste gestalter och en statsmannabegåvning
av ovanliga mått var den, antagligen i Hossmo socken strax söder om Kalmar vid mitten
av 1440-talet födde Hemming Gaclli. Efter studier vid universitetet i Rostock 1471—73
återvände han till fosterlandet och tjänstgjorde 1477—7!) som kansler hos biskopen i
Linköping. Sistnämnda år sände Sten Sture d. ä. honom i ett
diplomatiskt uppdrag till Rom, där ban sedan i tjugo år verkade som
svensk legat vid påvestolen. På denna ansvarsfulla post
motarbetade ban med stor diplomatisk skicklighet det intensiva danska
intrigspelet mot Sverige, som åsyftade att vinna påvemaktens
stöd för den danske konungens anspråk på svenska kronan och
hl. a. genom bannlysning av "upprorsledarna" försvaga det
nationella Sturepartiets ställning i hemlandet. Under vistelsen i
Rom lyckades Gadh vinna en inflytelserik gynnare i den spanske
kardinalen Rodrigo Eorgia, vilken, sedan han med namnet
Alexander VI 1492 bestigit S:t Petri stol. utnämnde den svenske
lega-ten till sin kammarherre, en för nordbor sällsynt utmärkelse, och ett par år senare kreerades
han till doktor i kanonisk rätt. Som man lätt förstår, gjorde konung Hans’ tronbestigning
i Sverige 1497 ett hastigt slut på Hemming Gadhs långa Romsejour. Hans fullmakt som
svensk "minister" vid kurian återkallades. Tre år senare kom han hem och blev genom
Sten Sture d. ä. förmedling i januari 1501 utsedd till biskop i Linköping.
Sina plikter som stiftschef fick Gadh emellertid föga tid att befatta sig med, ty hans
lidelsefulla danskhat, som sannolikt grundlagts under den hetsande diplomatiska
dragkampen i Rom, slog efter hemkomsten ut i full låga och föranledde honom att framdeles
nästan uteslutande ägna sig åt den aktuella politiken. Redan omedelbart efter biskopsvalet
började han således att tillsammans med det nationella partiets huvudmän organisera den
frampå sommaren utbrytande upprorsrörelsen mot kung Hans. I likhet med de krigiska
italienska kyrkofurstar, som han lärt känna under vistelsen vid det påvliga hovet, deltog
han med stor utmärkelse personligen i de närmast följande årens viktigare stridsoperationer,
ledde belägringen av Stockholm till stadens erövring 1502 och förde befäl under de
förbittrade striderna i Kalmartrakten och på Öland 1506—10. Dessutom utvecklade han en
Hemming Gadhs sigill.
— 18 — 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
