Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främste andlige vältalare, och hans med stor formell talang utarbetade "Predikningar",
vilka utgåvos efter författarens död (1809—13), gällde länge som klassiska mönster för en
formfulländad religiös förkunnelse.
Som den siste i raden av namnkunniga hovpredikanter av småländsk härkomst står
Christofer Isak Heurlin. Han tillhörde en gammal småländsk prästsläkt och föddes i
Åsheda församling, Kronobergs län, 1786. Under studieåren i Lund blev mångsidigheten av
hans begåvning på olika sätt dokumenterad. Han blev sålunda filosofie magister 1808,
docent i romersk vältalighet 1809, i matematik 1810 och adjunkt i ekonomi 1813. De intima
vänskapsband, han under Lundatiden knöt med Tegnér, C. A. Agardh och andra
framstående medlemmar av den kulturellt betonade sammanslutningen "Härbärget", blevo av stor
betydelse för hans framtida verksamhet. Brödbekymmer nödgade emellertid Heurlin att
söka sig över till den prästerliga banan, som i början av nittonde seklet fortfarande erbjöd
de ekonomiskt säkraste framtidsutsikterna för
det stora flertalet av yngre akademiska lärare.
Han avlade därför 1813 pastoralexamen och blev
efter några års verksamhet, först som adjunkt
och därefter som lektor vid Växjö gymnasium
kyrkoherde i Tolgs pastorat av Växjö stift 1822.
Här bidrog han genom sitt stora inflytande bland
stiftets prästerskap i hög grad till Tegnérs val
till biskop i Växjö 1824 och utsågs följande år
till kontraktsprost.
Heurlins stora praktiska begåvning och
politiska intresse beredde honom snart en plats bland
stiftets representanter i prästeståndet, där ban
som medlem av statsrevisionen 1827 och i
statsutskottet under riksdagen 1828—30 spelade en
framskjuten roll. I stiftsstyrelsen utövade han
efter sin utnämning till domprost i Växjö 1829
ett betydelsefullt inflytande på sin vän och
förman Tegnér, men hans intresse fångades under
1830-talet allt starkare av politiken och 1839 förordnades han till statssekreterare vid
ecklesiastikexpeditionen, sedan han kort förut blivit biskop i Visby. Som statssekreterare blev
Heurlin utsatt för häftiga och ofta obefogade anfall från oppositionens sida, men
dokumenterade sig under de hetsiga debatterna som regeringens talangfullaste och slagfärdigaste
försvarare. Efter departementalreformens antagande 1840 avgick Heurlin ur regeringen,
avsade kort därefter också det gotländska episkopatet, erhöll i stället följande år den
ekonomiskt fördelaktiga kyrkoherdebefattningen i Fellingsbro inom Västerås stift samt
utnämndes ungefär samtidigt till överhovpredikant och ordensbiskop i survivance. I slutet
av år 1842 inkallades han ånyo i regeringen som chef för ecklesiastikdepartementet, men
nödgades på grund av sin konservativa hållning avgå efter tronskiftet 1844. Två år
därefter utnämndes han till kyrkoherde i Karlshamn ocli efterträdde 1847 Tegnér som biskop
i Växjö samt året före sin död 1860 Agardh som ordensbiskop.
"Heurlin var", skriver hans vän och levnadstecknare Henrik Reuterdalil, "mera en sta-
Magnus Lehnberg.
— 23 — 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
