Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livets goda, fick han ständigt dragas med trassliga affärer, ocli vid flera tillfällen stifta
bekantskap med gäldstugan.
Redan under studieåren i Uppsala visade sig Gudmund Jöran Adlerbeth äga en
lovande litterär begåvning, som beredde honom inval i det av Olof Kexél, O. Bergklint m. fi.
stiftade sällskapet "Apollini sacra". Han föddes i Jönköping 1751, inskrevs 1771 efter
avslutade akademiska studier i Krigsexpeditionen, där ban tre år senare befordrades till
protokollsekreterare. Kort efter sin ankomst till Stockholm hade Adlerbeth vunnit inträde i det
vittra samfundet "Utile dulci". Här stiftade lian bekantskap med flera av samtidens
berömda skalder, introducerades av Gyllenborg i Gustaf III:s litterära umgängeskrets, fick
sedan biträda konungen vid utarbetandet av hans omfattande teaterplaner och vid de
litterära inslagen i hovets fester samt utnämndes 1778 till riksantikvarie och konungens
handsekreterare. 1 sistnämnda egenskap deltog Adlerbeth i Gustaf III:s italienska resa
1783—84 som föredragande i ministriella och
inrikes ärenden. Vid Svenska akademiens
instiftande 1786 placerades han på nittonde stolen och
blev 1787 kansliråd. Ehuru Adlerbeth sålunda
under en lång följd av år stod konungen mycket
nära, bevarade han dock alltid sin av omutlig
rättrådighet och lugn besinning präglade
självständiga hållning till de stora politiska frågorna.
Härom vittnar hans modiga uppträdande under
striden rörande säkerhetsakten 1789, då han
genom ett gripande tal vid de fyra ståndens
gemensamma plenum på Rikssalen lyckades förmå
konungen tillåta adeln att under enskild
överläggning på Riddarhuset fatta ställning till den
föreslagna grundlagsändringen. Efter Gustaf III:s
död drog sig Adlerbeth nästan fullständigt
tillbaka från det offentliga livet och ägnade sig åt
litterär verksamhet. Vid statsvälvningen 1809
togs emellertid åter hans beprövade politiska
duglighet i anspråk, och som ledamot av konstitutionsutskottet och tryckfrihetskommittén
medverkade han på ett förtjänstfullt sätt i utarbetandet av de nya grundlagarna, utnämndes
s. å. till statsråd och upphöjdes i friherrligt stånd. Sedan han på egen begäran 1815
erhållit avsked från stadsrådsämbetet, bosatte sig Adlerbeth på fädernegården Ramsjöholm
i Svartarps socken, Jönköpings län, där han 1818 utan föregående sjukdom avled, medan
han sysslade med de kära böckerna i sitt bibliotek.
Adlerbeth var utan gensägelse en av det gustavianska tidevarvets mera framstående
vittra författare. I hans litterära produktion intaga de dramatiska verken den kvantitativt
dominerande platsen, dels egna original, t. ex. tragedierna "Ingiald Illråda" och "Kelonid",
dels översättningar och bearbetningar av främmande dramaturgers arbeten. Till de
sistnämnda kan även räknas hans libretto till operan "Cora och Alonzo" (efter J. F.
Marmor-tels roman "Les Incas"), som med musik av J. G. Naumann uppfördes vid operahusets
invigning 1782. Med stor lärdom och formell talang ägnade han sig under senare delen av
sitt liv åt tolkningar av klassiska och fornnordiska skalders verk, t. ex. Vergilius’ Aeneid
Gudmund Jöran Adlerbeth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
