Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abrahamus Andreæ Angermannus - Abramson, Ernst - Acharius, Erik - Achrelius, se Acrelius - Acke, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abramson
4
Acke
Erik Acharius. Kopparstick av J. G.
Ruckman fore 1810.
Olai Bothniensis synes som medl. av
Uppsala domkapitel ha motverkat
ärkebiskopen till hertigens förmån
vid de politiska konflikterna. — A.
avled i fångenskap på Gripsholms
slott. — Gift med Magdalena, dotter
till ärkebiskop Laurentius Petri
Ne-riciu3. O. H.
Abramson, Ernst Leopold,
näringsfysiolog, f. 12 mars 1896 i Grava
skn, Värml. län. Föräldrar:
godsägaren Carl Hugo A. och Anna Salén. —
Efter studentex. i Jönköping 1914 blev
A. med. kand. 1918, med. lic. 1927,
med. dr och docent i fysiologi s. å.,
allt vid Karol. inst. Han var lärare i
fysiologi vid Gymnastiska
central-inst. 1922—30, laborator i fysiologi
vid Karol. inst. 1930—38 och
utnämndes till prof. och föreståndare för
Statens inst. för folkhälsan samt för dess
avd. för födoämneshygien 1938. Han
tillhörde Riksidrottsförb:s överstyr.
1924—36, blev led.avSjukvårdsstyr:s
vetenskapliga råd 1936 och är ordf. i
Gymnastiska centralinst:s direktion
sedan 1936 samt i 1936 års
livsmedels-lagstiftningssakkunniga. — A. liar
utgivit ett 60-tal arbeten, huvudsakl.
om näringshygien, muskelfysiologi
och kroppsövningar. Som förste
föreståndare för det nyinrättade inst. för
folkhälsan liar han fått på sin lott att
organisera detsamma och att
genomföra dess uppgifter. — Gift 1923 med
Erna Abramson. S. L.
Acharius [akä’-], Erik, läkare,
naturforskare, f. 10 okt. 1757 i Gävle,
† 14 aug. 1819 i Vadstena. Föräldrar:
kontrollören och tolagskamreraren
Jo-lian Eriksson (A.) och Katarina
Margareta Hagtorn. — A. bedrev först
filosofiska studier i Uppsala och
sedan naturhistoriska och medicinska i
Stockholm. Han var ritare vid Vet.
akad. 1778—82, dä han i Lund avlade
sina medicinska examina och utan
promotion förklarades för med. dr. A.
utnämndes till stadsläkare i
Landskrona 1785 oeh blev provinsialläkare
i Vadstena distrikt 1789 samt titulär
prof. 1803. Han blev led. av Vet. akad.
1796 och av Lantbruksakad. 1817. —
A. brukar betecknas som Linnés siste
lärjunge, och hans disputation "De
planta apliyteia" var den sista, vid
vilken Linné presiderade (1776). Som
läkare utvecklade A. en omfattande
verksamhet men har dock gjort sig
mest bekant på ett annat område,
liichenologin, läran om lavarna. Han
uppställde bl. a. det första rationella
iavsystemet och företog en allsidig
utredning av lavarnas förut alldeles
försummade morfologi. Fastän hans
klassindelning, som tog fasta på
frukternas byggnad, inte blev bestående
längre än till mitten av ISOO-talet,
då studiet av sporerna lades till grund
för lavarnas systematik, liar lians
skarpblick visat vägen för senare
forskning, och en del av de termer han
införde begagnas alltjämt inom
liclie-nologin. Efter A. har släktet Acharia
fått namn. Bland lians
vetenskapliga arbeten må nämnas
"Lichenogra-phiæ suecicæ prodromus" (1798),
"Liclienograpliia universalis" (1810)
och "Synopsis methodica lichenum"
(1814). — Gift 1) 1787 med Helena
Dorotea Scholander, ‡ 1804 ; 2) 1S04
med Maria Hoffberg. N. B.
Achrelius, se Acrelius.
Acke, Johan A me l Gustaf, fore
1904 Andersson, figurmålare,
tecknare, f. 7 april 1859 på gamla Bergielund
i Stockholm, † 5 sept. 1924 i Vaxholm.
Föräldrar: professorn Nils Johan
Andersson och Anna Elisabet Amanda
Tigerhielm.—A. studerade vid
Konst-akad. 1876—82 under ledning av bl. a.
J. C. Boklund, vistades 18S1 i Belgien
och 1883—84 i Frankrike, där han
ägnade sig åt etsning. Han anslöt sig
till opponenterna 1885 och blev led.
av Konetnärsförb. 1886. — A. var en
originell människa, begåvad med en
fantasi av mindre vanliga mått, som
han gärna släppte lös för att roa sig
själv och andra. Hans experimentjust
spelade honom stundom spratt, och
han blev aldrig tagen riktigt på
allvar. Det är också svårt att bringa
hans konst på formler. Efter en del
trevanden på porträttets,
bondegenrens och fjällandskapets områden kom
han av en slump att liamna på Åland,
där han under senare delen av
1880-talet målade friluftsstudier och
stäm-ndngsbilder i tidens stil, t. ex.
"Slåt-terkarlen" (1886), "Vinterjägare"
(1887) och "Snöljus" (1891). På
1890-talet sysslade han med dekorativa
experiment, ss. de snart förstörda och
vid rivningen helt försvunna
väggmålningarna i restaurang Du Nord i
Stockholm (tills, med V. Andrén),
gjorde pannåer med stiliserade
växtmotiv i egenhändigt snidade ramar
och lät sin fantasi spela i bisarra
färggåtor som "Midsommarfest i
me-taUstaden" (1898) och
"Skogstemplet" (1900), där han enligt egen
uppgift velat skildra "mannens eldiga
spänning inför sitt verk". I dessa och
liknande målningar står han nära
symbolismen och ansluter sig
stilistiskt till "1’art nouveau". Under det
nya århundradet fann lian en ny
ämneskrets i saltsjöfjärdarna kring
Vaxholm, där lian slagit sig ned. Han
målade blått vatten, blå himmel och
ett intensivt solljus, som nästan
genomlyser de friska pojkkroppar,
varmed han befolkade sina båtar och
skärgårdsklippor (t. ex. "östersalt",
1906, i Göteborgs mus.). Efter en resa
till Brasilien 1912 blevo hans kolorit
och behandlingssätt änmu djärvare
och friare. Teckningen var aldrig hans
starka sida, ocli han nonchalerade den
medvetet för friskheten i greppet och
ingivelsens omedelbarhet. Dessa
komma också till sin rätt i de laverade
illustrationer han utförde till Z.
Topelius’ "Läsning för bara" (1901—
03), där hans naiva romantik träffar
sin rätta publik. Bland alla de
uppslag A. strödde omkring sig hörde
lians arkitektoniska förslag till
stadshus och konsthall i Stockholm till de
mest lekfulla. Själv ansåg han sig
stundom skapt till skulptör och
utförde bl. a. en fris i relief i Thielska
galleriet ("Fantasiens gräns", 1905)
samt en del dekorativa reliefer i
Stockholms stadshus (1921). Även
hans porträtt präglas av den
blandning av realism, stilisering och
fantasi, som var konstnären egen. Bland
dem må nämnas flera bilder av Z.
Topelius, porträtten av Tor Hedberg,
familjen Bonnier, V. von Heidenstam
och A. själv. Han är företrädd i
Thielska galleriet med flera arbeten, i Nat.
J. A. G. Acke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
