Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Acke, Axel - Acrel, af Acrel - 1. Acrel, Olof af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Acrel 5 Acrel
mus. och Göteborgs mu3. — A:s ljusa
lynne, hans frejdighet och förmåga av
flyktig improvisation komma till
synes också i den samling "Osannolika
historier", som utkom 1919 med
illustrationer utförda av honom själv.
-— Gift 1891 med Eva Topelius, dotter
till diktaren Z. Topelius. -— Litt.:
essä i T. Hedberg, "Minnesgestalter"
(1927). Th. N.
Acrel (-e’ll), af Acrel, gren av
släkten Aerelius (se denna). Endast
en son till kyrkoherden i Österåker i
Uppland Johannes Johannis Aerelius
(f. 1676, † 1718), kyrkoherden Israel
Aerelius (se Aerelius 2), bibehöll
faderns namnform. Namnet ändrades
till A. av Israel Aerelius’ bröder:
1) äldre brodern,
skeppsbyggmästaren Johan A., far till prof. i medicin
Johan Gustaf A. (A. 2), samt 2) yngre
brodern, kirurgen Olof A. (A. 1), som
1780 adlades under namnet af A. och
själv slöt sin ätt.
1. Acrel, Olof af, före adlandet
Acrel, kirurg, f. 26 nov. 1717 i
Österåkers skn, Stockholms län, † 28 maj
1806 i Stockholm, bror till I. Aerelius.
— Tidigt faderlös skickades A. redan
1725 tills, med sina två äldre bröder
till Uppsala. Han studerade där
naturkunnighet och medicin bl. a. under
Linné och N. Rosén. Då hans håg stod
till kirurgens yrke, begav han sig
1735 till Stockholm för att under de
föreskrivna tre åren gå i lära hos en
fältskärsmästare; hos sin lärare, den
lärde och skicklige stadsfältskären G.
Boltenhagen, fick han en utmärkt
underbyggnad i yrket, som då visserl.
var allmännare men också vida
mindre ansett än läkarens. Vid
lärlingstidens slut antogs den endast 21-årige
A. utan någon examen ss. biträde hos
stadskirurgen i Stockholm, överdir.
i Kirurgiska societeten
(fältskärsämbetet) S. Schützer. På grund av
dennes höga ålder fick A. "förestå nästan
all dess sjukvård, samt å dess vägnar
författa ’Ämbetsbetänkanden öfver
vådeliga Åkommor och Såramål’".
Erbjuden anställning som fältläkare
i armén —- finska kriget stod för
dörren — ansåg A. sig dock ännu ej
utlärd utan anträdde 1740 en utländsk
resa, som kom att räcka i fem år och
förde honom till kontinentens alla
viktigaste lärdomssäten. Han
studerade först bl. a. anatomi i Göttingen
under den vittberömde A. von Haller
men fick vid de kirurgiska övningarna
under Richter på grund av
knappheten på obduktionsmaterial nöja sig
med att operera på — rovor! Efter
ytterligare studier i samma ämnen i
Strassburg anträdde A. 1742 med en
dansk kamrat en fotvandring över
Schweiz till Italien samt tillbaka till
Frankrike, kirurgins föregångsland;
Olof af Acrel.
Pastell (detalj) av G. Lundberg omkr. 1777 (Medicinalstyrelsen).
1743 studerade han någon tid i
England. överallt uppsökte A. de
främsta lärarna och kirurgerna, ocli han
lärde sig värdera växelverkan mellan
samtidiga anatomiska och kirurgiska
situdier. När österrikiska
tronföljdskriget utbröt 1743, skyndade han att
begagna tillfället att vinna praktisk
erfarenhet: han antogs till bitr.
fältkirurg i franska rhenarmén och
befordrades snabbt till överkirurg i
fästningen Lauterburg, där han liade
att med 24 medhjälpare sköta 1 200
patienter ocli under en lång vinter
flitigt bearbetade sina gjorda rön. Efter
erhållet hedrande avsked ss.
"chirur-gien major" återvände A. hösten 1744
till Stockholm, där han, nyss
överkirurg och sjukhuschef, nu endast var
oexaminerad kirurglärling. Han
genomgick nu examen, blev led. av
Kirurgiska societeten ocli fick genast
vidsträckt praktik; 1746 kallades ban
till läkare hos Fredrik I och prins
Gustav (III). S. å. invaldes lian i den
nyl. stiftade Vet. akad.; i sitt
inträdestal om "Genaste sättet at
inrätta och underhålla ett lazaret eller
sjukhus" framhöll lian livligt behovet
av ett sådant, dels för vard av fattiga
sjuka, dels för utbildning av unga
läkare, som dittills trängts om
platserna som lärpojkar hos berömda äldre
kolleger. När A. och Abr. Bäck 1752
tillsattes som kirurg resp. medicus
vid det nyöppnade
Serafimerlasarettet, till vilket medel anskaffats genom
en riksinsamling, knötos därmed till
sjukhuset de två män, som
verksammast bidragit till dess tillkomst.
Bägges anställningsvillkor voro efter A:s
eget förslag: "nådig försäkran att
förhjälpas till annan hederlig tjänst,
då han skiljer sig därifrån och gjort
sig välförtjänt, men njuter i övrigt
icke någon lön". Under A:s tjänstetid
(intill 1800, därav 20 år utan biträde)
steg sängantalet från 8 till 120 och
årliga patientantalet från 97 till 536.
A., som redan tidigare gett kostnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
