Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Achrelius, Daniel - 2. Acrelius, Israel - Adalvard d. ä. - Adalvard d. y. - Adami, Emil - Adamsén, Helga, se Hoving - 1. Adde, Adolf - 2. Adde, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Acrelius
7
Adde
varjämte han var akad:s rektor 1687
—88. — A. var en framstående
vältalare på latin och publicerade på
svenska en rad dikter, i vilka bl. a.
gammaltestamentliga motiv behandlas i
kärvt didaktisk anda. Dessutom skrev
han åtskilliga bröllops- och
begravningsdikter. Utom handledningar i
latinsk vältalighet m. m. utgav A. en
naturvetenskaplig disputationsserie,
"Contemplationum mundi
dissertatio-nes" (1678—82), i vilken han i ett
pedagogiskt lättfattligt språk ger en
encyklopedisk översikt över
naturvetenskaperna. A. var en energisk
pedagog. I sin kritik över undervisningen
vid Åbo akademi var han föga
återhållsam och invecklades därför i en
mängd tvister. — Gift 1680 med Anna
Lind. N. B.
2. Acrelius, Israel, präst, lärd,
f. 4 dec. 1714 i österåkers skn,
Stockholms län, † 25 april 1800 i
Fellingsbro skn, Örebro län. Föräldrar:
kyrkoherden Johannes Johannis A. och Sara
Gahm. — A. blev 1727 student i
Uppsala, prästvigd 1743 och fil. mag. s. å.
Han utsågs 1749 till prost över de
sv. församlingarna i Amerika, som
upprätthöllo sambandet med den sv.
kyrkoförvaltningen, även sedan
kolonin förlorats 1655. A. ägnade ett
träget och för sin hälsa prövande
arbete åt församlingsvården, och såväl
i Christina förs. (numera
Wilming-ton) som i andra, över vilka han
hade uppsikt, ingrep han med kraft
mot de upplösningstendenser, vartill
den bristfälliga kontakten med
hemlandet hade fört, och hade, då han
1756 lämnade Amerika, nått
påtagliga resultat. Han utnämndes till
kyrkoherde i Fellingsbro pastorat
1758. — A. är kolonin Nya Sveriges
främste äldre historieskrivare. I sin
"Beskrifning om de swenska
församlingars forna och närwarande
til-stånd uti det så kallade ’Nya
Swe-rige’" (1759) har han behandlat
besittningens historia i både politiskt
och kyrkligt hänseeende fram till sin
egen tid. Arbetet innehåller därjämte
en omfattande skildring av
kulturlivets olika företeelser. Det har blivit
högt skattat som historisk källa.
Framställningen är genomtänkt och
överskådlig, stilen klar och inte utan
litterära förtjänster. A. hade ett
livligt politiskt intresse och deltog i
riksdagarna 1769 och 1771. Han blev
teol. dr 1779. — Gift 1759 med
Katarina Elisabet Strangh. N. B.
A’dalvard d. ä., missionsbiskop vid
mitten av 1000-talet, † antagl. före
1068. A. var dekan vid domkapitlet i
Bremen, då han av ärkebiskop
Adalbert sändes till Sverige (före 1060).
Han avvisades i Sigtuna av konung
Emund Gammal. Dennes hovbiskop,
Asmund, ville näml. ej lyda under
den bremiska ärkestolen. A. fann stöd
hos kungens frände och efterträdare
Stenkil och blev biskop i Skara, vars
domkyrka han skall ha grundlagt.
Utom götalandskapen omfattade hans
missionsverksamhet även Värmland
och Norge. G. U.
A’dalvard d. y., missionsbiskop, †
kort efter 1068. A. tillhörde
domkapitlet i Bremen, vigdes till biskop av
ärkebiskop Adalbert och sändes av
denne till Sverige, där han
framgångsrikt verkade i Sigtuna. Hans nit
föranledde honom att tills, med biskop
Egino i Skåne uppgöra en plan att
förstöra det stora hednatemplet i
Uppsala, varefter enligt deras åsikt
hela folkets omvändelse skulle följa.
Företaget måste dock uppges på grund
av motstånd från konung Stenkil, som
befarade, att resultatet av den
tillämnade aktionen snarare skulle bli en
stark hednisk reaktion mot de
kristna. A. hade väckt folkets ovilja och
måste flytta sin verksamhet till
Götaland, där han egenmäktigt intog
Skara biskopsstol, som stod ledig efter
Adalvard d. ä. A. hemkallades till
Bremen, trol. före 1068. Han avled kort
därefter. A. har varit en av
historikern Adams av Bremen sagesmän för
förhållandena i Sverige. E. B—n.
Ada’mi, Emil, operasångare
(tenor), f. 8 febr. 1860 i Ö. Nöbbelöv,
Kristianst. län, † 14 aug. 1938 i Täby
skn, Stockholms län. — A. debuterade
1888 på K. teatern som Piféar i
"Konung för en dag" samt var engagerad
där till våren 1891. Därefter var han
under några år anställd vid olika
företag, tills han 1901 knöts till de
ranft-ska scenerna, där han med några
avbrott kvarstannade till sitt avsked från
scenen 1917. — Under sin tidigare
bana sjöng A. företrädesvis seriösa
opera- och operettpartier, t. ex. Max i
"Friskytten", Wilhelm Meister
i"Mig-non", Romeo, Per Svinaherde, Ånge
Pitou i "Madame Angots dotter" och
Eisenstein i "Läderlappen". De stora
tenorpartierna lämpade sig dock
mindre för A:s begåvning; han hade
en humoristisk ådra, som lät honom
vinna de största framgångarna som
komiker, t. ex. Don Ranudo i "Don
Cesar", Teaterdirektören i "Farinelli"
och framför allt hans ypperliga
tolkning av David i "Mästersångarna i
Nürnberg". — Ogift. A. L., S. T.
Adamsén, Helga, se Hoving.
1. Adde, Erik Adolf, affärsman,
f. 19 juli 1853 i Heds skn, Västmanl.
län, † 28 aug. 1892 i Buenos Aires,
Argentina. Föräldrar: prosten Per
Adolf A. och Augusta Esséen. — I sin
ungdom ägnade sig A. åt sjöfart,
avlade sv. sjökaptensex. 1880 i Gävle
och begav sig därpå ut på transatlan-
tiska långfärder först med
segelfartyg, senare med ångfartyg. År 1884
anlände han till Buenos Aires i
Argentina och medförde dit en del sv.
exportvaror av trä och järn. Han
öppnade fraktfart på La Platafloden,
grundade nämnda år den första sv.
firman i Buenos Aires och blev från
1887 den då nybildade Sveriges allm.
exportfören: s agent i Sydamerika.
Han deltog på utställningarna i
Buenos Aires 1S86 och 1890 med
kollektioner av sv. industrialster, främst
järnvaror och lantbruksmaskiner. Det
är A:s förtjänst att från början ha
gjort särskilt det sv. järnets goda
kvalitet bekant i Argentina. Hans motto:
"El hierro de Suecia no se rompe"
(det sv. järnet brister icke), blev så
populärt i hela landet, att det användes
som förskrift i skolorna. En betydande
reguljär export av trävaror, järn,
maskiner, verktyg, tändstickor,
konserver, papp och metaller lyckades A.
ordna även till de övriga La
Platalän-derna. Han förblev Exportfören:s
agent till sin död. — Gift 1) 1881 med
Bertha Mathilda Mört stedt; 2) 1891
med Gerda Mörtstedt. S. R.
2. Adde, Gustaf, biblioteksman, f.
13 dec. 1875 i Väddö skn, Stockholms
län. Föräldrar: bruksförvaltaren
Vilhelm A. och Emilie Ericson. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1895
in-skrevs A. s. å. vid Uppsala univ., där
han avlade fil. kand.-ex. 1899 och fil.
lic.-ex. 1908. Han var e. o. amanuens vid
Uppsala univ.-bibl. 1900—07, vid
Riksdagsbibi. 1907—08 och vid K. bibi.
1908, blev andre bibliotekarie i K.
bibi. 1909 och var förste bibliotekarie
där 1916—40. Han var sekr. hos
stadsfullmäktiges centralbibl.-kommission
1910—12 och led. av styr. for
Stockholms läsesalong 1911—27. — A. har
utgivit G. Kotosjichins "Beskrifning
om muschofsche rijkets staat" (1908)
med inledning, "Martin Luthers lilla
Israel Acrelius. Samtida målning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
