Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Acrel, Olof af - 2. Acrel, Johan Gustaf - Acrelius, Achrelius - 1. Achrelius, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Acrel
6
Achrelius
Johan Gustaf Acrel. Mälning av J. Ahlberg
1792 (Uppsala universitet).
fria offentliga föreläsningar och
demonstrationer, uträttade på sitt
sjukhus en lärar- och läkargärning nästan
utan motstycke. Redan 1753 blev ett
halvårs tjänstgöring där obligatorisk
för sökande till provinsialläkar- samt
städs- och regementsfältskärstjänster.
över A. hopade sig både uppdrag och
hederstitlar: 1750 blev han preses i
Vet. akad., s. å. led. av Académie de
Chirurgie i Paris, 1751
regementsfält-skär vid Adelsfanan och läkare hos
dess chef konungen, 1753 led. av
Sund-hetscommissionen, 1755 dir. för
Fri-murarbarnhuset och sistn. år —
ehuru ej med. dr — hedrad med prof:s
namn och värdighet. År 1760 erbjöds
honom en sällsynt utmärkelse: den
akademiska lagern vid medicinska
fakulteten i Uppsala; ehuru blott kirurg
hade han ju "distinguerat sig så
mär-keligen ifrån alla andra chirurgis
genom solid erudition i alla medicinens
delar och en vidlyftig praxi medica
uti residencet" (Linné i
promotions-protokollet). För att dock intet
farligt prejudikat skulle uppstå, kallade
fakulteten honom till examen, som
blev ovanlig i sitt slag: A. tenterades
av Linné och Kosén — alla tre var och
en på sitt område banbrytare och
inledare av ett nytt tidevarv. År 1767
blev A. medl. av Collegium medicum
och 1776 den förste generaldir. över
rikets alla lasarett. År 1780 blev han
kronprins Gustav Adolfs läkare och
s. å. upphöjd i adligt stånd. Vet. akad.,
där han var preses ännu två gånger
(1767 och 1793), präglade 1781 en
medalj över honom. Han invaldes även
i flera utländska vetenskapliga
samfund. — A:s mest kända tryckta
skrift är hans berömda arbete "Om
friska sårs egenskaper" (1745), delvis
tillkommen under hans isolering i
Lauterburg, en 300 sidor stark
"theo-retisk förestälning af allmänna läran
om sår"; denna den första sv.
vetenskapliga avhandl. i kirurgi kallades
av von Haller för en av de
fullkomligaste i sitt ämne. En praktisk
fortsättning är "Chirurgiske händelser"
(1759; övers, till tyska och
holländska), av Linné kallad "en juvel, full
av så många härliga observationer".
Det första arbetet är en mer teoretisk
utredning av sårens anatomi och
fysiologi samt deras rättsmedicinska
bedömning, det andra en översikt av
märkligare fall i A:s praktik,
indelade efter kroppsdelar och med
utförlig diskussion av behandlingen.
Talrika smärre arbeten från kirurgins
olika områden vittna i övrigt om A:s
mångsidighet; särskilt har han
sysslat med operationer för bråck,
blåssten och starr. Hans stil är klar,
saklig och målande. — A. är den förste
sv. läkare, som "med en sällsynt
full-kamlighet förenat utöfningen af både
den in- och utvärtes
läkedomskonsten", "tvenne vetenskaper, som ofta
behöfva hvarandras biträde, och
hvilkas gemensamma utöfning i senare
tider kan anses som en frukt af hans
undervisning och eftersyn" (D. von
Schulzenheim). A. upphöjde kirurgin
från hantverk till vetenskap; han har
också fått hedersnamnet "den
svenska kirurgiens fader". Också de sv.
sjukhusens "goda ordning och skick
grundlades genom hans förslager,
föreskrifter och tillsyn". Han var
allvarlig, sträng mot sig själv och
andra och ägnade sin knappa fritid mer
åt studier än åt umgänge. "Herr Acrel
kunde icke någonsin lefva utan
ändamål. Forskning i Vetenskapen,
arbetsamhet och välgöring hade blifvit med
Dess väsen införlifvade. De utgjorde
Hans nödvändighetsbehof, eller Dess
rätta Sällhetsbegär" (D. von
Schulzenheim). Ännu i sitt åttioåttonde
år besökte han dagl. sina patienter.
Han ligger begravd i österåkers
kyrka, Stockholms län. — Gift 1747 med
Anna Esther Robert. — Litt.: O. E.
A. Hjelt, "Olof af A., den svenska
kirurgiens fader" (1884); biografier av
J. Åkerman i Hygiea 1906 och av W.
Kock i Medicinska fören:s tidskr.
1938. P. H. T.
2. Acrel, Johan Gustaf,
läkare, f. 15 maj 1741 i Stockholm, †
18 febr. 1801 i Uppsala. Föräldrar:
skeppbyggmästaren vid amiralitetet
Johan A. och Maria "Norman. Brorson
till A. 1. — Redan som 13-åring fick
A. under sin farbrors uppsikt
övervara operationer på
Serafimerlasarettet och blev inom kort även dennes
biträde såväl på lasarettet som i hans
enskilda praktik. Efter fyra år i
denna stränga skola sändes han 1758 till
Uppsala, där han 1763 .avlade kirur-
giska examina. S. å. blev han
reg.-fältskär i Malmö; 1765 blev han med.
dr i Uppsala. I Malmö knöt han
förbindelser med den lärda världen i
Köpenhamn, där han besökte sjukhus,
bibi. och den botaniska trädgården.
År 1767 blev han adjunkt i medicin i
Uppsala. Som läkare för en högadlig
patient företog han 1771—72 med
denne en resa till Tyskland och
Frankrike. I Uppsala blev han 1784
e. o. prof. i medicin och 1788 prof. i
praktisk medicin. Han invaldes i Vet.
akad. 1779 (preses 1796). — A.
räknades på sin tid som en av Europas
främsta läkare. Kunskapsrik och
omdömesgill var han mer praktiskt än
vetenskapligt inställd och höll sig i
sin medicinska åskådning och i sin
undervisning fjärran från tidens
gängse spekulativa sy at em byggeri.
Jämte "ett behageligt och intagande
uppförande" hade A. "uti sin växt
och uti sitt utseende en värdighet,
som tillvann honom både aktning och
förtroende". Han hade utom "mycken
smak i vitterhet" även en betydande
färdighet i att rita, gravera och
svarva. — Gift 1771 med Anna
Margaretha Borell. P. H. T.
Acrelius, Achrelius, släkt,
härstammande från kyrkoherden i
Österåker i Uppland Ericus Olai Helsingius
(f. 1507 i Hälsingland, † 1591), vars
barn bildade släktnamnet efter
senare delen av ortnamnet österåker
(åker, lat. ager). En sonson till
honom, kyrkoherden i österåker Olaus
Israelis A. (f. 1569, † 1646), blev far
till kvrkoherden i Mörkö i
Södermanland Israel Olai A. (f. 1629, † 1688)
och kyrkoherden i österåker Johannes
Olai A. (f. 1634, † 1711). Att den förre
varit stamfar för släkten Akrell (se
denna) förefaller osannolikt.
Johannes Olai A:s son, kyrkoherden i
Österåker Johannes Johannis A. (f. 1676, f
1718), blev far till kyrkoherden i
Fellingsbro i Västmanland Israel A.
(A. 2). Dennes äldre bror Johan och
den yngste brodern Olof ändrade
släktnamnet till Acrel (sedessa). Från
en yngre son till ovannämnde Ericus
Olai Helsingius härstammar en
släktgren, som kom till Finland med
dennes sonsons son, prof. i medicin i Åbo
Ericus Daniells Achrelius (f. 1604,
t 1670). En son till denne var
eloquen-tiæ prof. och skalden Daniel
Achrelius (A. 1).
1. Achrelius, Daniel,
universitetslärare, f. 1644 i Åbo, † 23 april
1692 därstädes. Föräldrar: professorn
Ericus Danielis A. och Margareta
Rothovia. —- A. blev 1662 student och
1672 fil. mag. i Åbo, där han blev
akad.-sekr:s amanuens 1669,
akad.-sekr. och adjunkt i filosofiska
fakulteten 1673 och eloquentiæ prof. 1679,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
