Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agrell, Alfhild - Agrell, Carl - Agrell, Carl Magnus - Agrell, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agrell
32
Agrell
pseud. Thyra framträdde A. 1883 med
reseskisserna "Bilder från Italien",
men först hennes nästa verk, det av
Ibsen påverkade indignationsdramat
"Räddad" (uppf. 1882, utg. 18S3),
väckte uppmärksamhet. Även i andra
dramer, ss. "Dömd" (1884) och
dubbeldramat "Vår!" (1889), kräver A.
hetsigt mannens och kvinnans sociala
och moraliska likställdhet. Den
ohöljda tendensen där sekunderas av en
ohyvlad och nyanslös
personkarakteristik. A:s dramer, som utan
påtaglig satir framställa syndens prosa
i avskräckande trivialitet, äro
typiska exponenter för 1880-talets
indignationslitteratur i kvinnosakens
tjänst. — A. skrev även ett par
novellsamlingar, t. ex. den av Pelle
Molin influerade "Nordanifrån" (1898,
utg. under pseud. Stig Stigson), där
hon med större humor, än
åttiotalis-terna vanligen kunde uppmönstra,
skildrar norrländskt allmogeliv och
framför allt i det saftiga naturliga
folkspråket realiserar naturalismens
programmatiska
verklighetskopiering. I romanen "Guds drömmare"
(1904) har äkta känsla blandats med
litterär sentimentalitet. Hennes mest
lästa arbeten äro de under pseud.
Lovisa Petterkvist utg. "I Stockholm.
Också en resebeskrifning" (1892) och
"Hemma i Jockmock. En skildring ur
småstadslifvet" (1896), som teckna
sv. småborgerligt liv med godmodigt
ehuru uddlöst skämt. — Gift 1868
—95 med ombudsmannen Per Albert
Agrell. N. B.
Agrell, Carl Linus, industriman,
f. 24 maj 1S64 i Varberg. Föräldrar:
landeri- och kvarnägaren Johan
Bernhard J:son A. och Anna Sophia A:son
A. — A. studerade vid Chalmers tekn.
läroanstalt, utexaminerades därifrån
1883, anställdes som ingenjör vid
Forshaga glasbruk s. å., praktiserade
vid tyska och belgiska glasbruk 18S6
—87, blev 1887 ingenjör vid Sandö
glasbruk, 1893 vid Vallö glasbruk,
1894 vid Glava glasbruk, var dir.
därstädes 1904—05, disponent i ab.
Rä-men-Liljendahl 1906—08, bedrev egen
affärsverksamhet i Varberg 1908—10
och utsågs 1911 till verkst. dir. i
Hallstahammar ab., Hallstahammar.
Under A:s driftiga ledning utvidgades
verksamheten vid företaget; ny
kraftstation, nytt martinverk och nytt
valsverk byggdes, och tillverkningen
av brukets specialitet, stålaxlar och
axelämnen, uppdrevs. Det årliga
tillverkningsvärdet ökades under A:s
chefstid från 1 till 3,5 mill. kr. När
A. 1936 efter 25 års målmedveten
och framgångsrik verksamhet lämnade
disponentbefattningen, blev hans son,
bergsingenjören Hilding A. (f. 1900),
Johan Agrell. Gravyr (detalj) efter J. J.
Preiser 175-1.
bolagets rerkst. dir. •— Bland A: s
talrika förtroendeuppdrag må nämnas
hans verksamhet som styr.-led. i
Järn-bruksförb. 1924—36, som ordf. 1917—
36 i styr. för ab.
Järnbruksförnödenheter (Stockholm), som medl. av 1927
års kommission för Jernkontorets
omorganisation samt som
direktionsled. och kassadir. i Strömsholms nya
kanalbolag, Hallstahammar, 1924—
40. — Gift 1899 med Ingegerd
Wernberg. S. R.
Agrell, Carl Magnus,
orientalist, f. IS nov. 1764 i Linneryds skn,
Kronob. län, † 10 okt. 1840 i Skatelövs
skn, Kronob. län. Föräldrar:
reg.-pas-torn Samuel A. och Hedvig Charlotta
Schmiedeberg. — A. blev 1783 student,
1788 fil. kand., s. å. fil. mag. och 1789
docent i hebreiska, kaldeiska och
syriska språken, allt i Uppsala. I Växjö
innehade lian från 1794 först
befattningen som lektor i grekiska och sedan
i teologi, tills han 1805 utnämndes
till kyrkoherde i Skatelöv (i vilken
egenskap lian skildras av Tegnér i
"Kronbruden"). Han blev teol. dr 1S09
och kontraktsprost i Allbo kontrakt
1814. Som kännare av de semitiska
språken, framför allt syriska,
förskaffade han sig snart anseende både
inom oeh utom landet. Då lärostolen i
österländska språk i Lund blev ledig
1820, erbjöds den åt A., som dock
avböjde anbudet. Han utgav bl. a.
följ. skrifter: "Commentatio de
va-rietate generis et numeri in linguis
orientalibus Hebræa, Arabiea et
Sy-riaca" (1815), "Otiola Syriaca" (1816)
och "Supplementa syntaxeos Syriacæ"
(1S34). Bland hans
handskriftsamlingar, som skänktes dels till Uppsala
univ.-bibl., dels till Växjö
gymnasiebibi., märkes främst hans värdefulla
supplement till den av Michaelis år
1788 utg. 2:a uppl. av engelsmannen
E. Castells "Lexicon Syriacum". -—
Gift 1797 med Eleonora Kristina
Molin. N. B.
Agrell, Johan, tonsättare oeh
violinist, f. 1 febr. 1701 i dåv. Löts
förs., östergötl. län, † (sannolikt) 19
jan. 1765 i Nürnberg. Föräldrar:
komministern i Borg och Löt Johannes
Jonæ Agrelius och Margareta
Lande-lius. — A. kom efter studier vid
Linköpings gymnasium 1721 till Uppsala
univ., där han snart
uppmärksammades för sin musikaliska talang.
Konung Fredriks bror, prins
Maximilian av Hessen, fick sålunda höra
honom vid en konsert 1723 och erbjöd
honom genast anställning i sitt kapell
i Kassel. Detta fick avgörande
betydelse för A:s musikaliska
utveckling. Kassel var vid denna tid en
betydande musikstad, och där lärde A.
känna F. Chelleri, lantgreve Karls
italienska kapellmästare, som genom
sina förbindelser blev av betydelse för
A:s kännedom om de nya musikaliska
strömningarna, och därtill tjänade
även hans resor till olika europeiska
musikmetropoler, bl. a. i Italien. I
Kassel vistades A. till 1746 och kom
sedan till Niirnberg som
kapellmästare, "Musikchor-direktor och
compli-mentarius". Hade han tidigare haft
tillfälle att ägna sig åt symfoni- och
konsertformerna, blev hans
produktion nu framför allt inriktad på
officiell musik, kyrklig komposition och
tillfällighetsmusik. A. erhöll 1749
borgarrätt i Niirnberg. — Att A. som
tonsättare varit högt skattad av sin
samtid, därför talar den
omständigheten, att många av hans verk
publicerats under hans livstid. För vår tid
framstår han som en intressant och
märklig företrädare för den viktiga
brytningsperioden mellan baroek och
rokoko. Typiskt barockartade stildrag
äro i hans musik blandade med
galanta och känslosamma, utan att man
dock får intryck av stillösliet. Där
återfinnas både den starka
benägenheten för linjeklyvning och den
typiskt barockartade motiviska
fort-spinningen genom sekvenser men även
skolmässiga bildningar, melodisk
kromatik och vissa allmänna affektiva,
melodiska element, som höra hemma
i rokokons stil. Rytmiken är ofta
ganska avancerad, medan harmoniken är
mera traditionell. Komponisten har
tydl. sökt använda stilbrytningen som
ett verksamt kontrastmedel, ehuru
de väldiga problem han haft att
brottas med många gånger blivit honom
övermäktiga. Hans insats är därför
konstnärligt mindre viktig än rent
musikhistoriskt och ligger framför allt
på det stilbyggande området, där han
är en av den wienklassiska stilens
mest betydande föregångare. — Gift
1749 med Margareta Fört sch. — Litt.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
