Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agrell, Johan - Agrell, Olof - Agrell, Sigurd - Agricola, Michael - Aguéli, Ivan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agrell
33
Agrell
K. Valentin i Sv. musiktidn. 1911 och
P. Lindfors i Sv. tidskr. för
musikforskning 1937. P. L.
Agrell, Olof, reseskildrare, f. 4
okt. 1755 i Hyby skn, Malmöh. län,
† 18 jan. 1832 i Göteborg. Föräldrar:
kyrkoherden Jonas A. och Metta
Maria Wrangel. — A. blev 1770
student, 1775 fil. mag. och 1780 docent i
historia, allt i Lund, varefter han 1784
ingick på ämbetsmannabanan och 1788
utnämndes till konsulatssekr. i
Marocko. I Nordafrika uppehöll han
sedan olika konsulatstjänster, blev
sv.-norsk konsul i Tanger 1815 och
erhöll avsked 1821. Han hade 1809 fått
kommerseråds titel. -—• Sin egentliga
berömmelse har A. vunnit genom
reseskildringarna "Bref om Maroco"
(1796) och "Ytterligare bref om
Maroco, samt till en del om Spanjen och
Portugal" (1807), av vilka särskilt
den förra uppskattades av samtiden.
De utgöra det bestående resultatet
av hans vistelse i
Medelhavsländerna 1789—99. Hans bristfälliga
språkkunskaper hindrade honom visserl.
från att grundligt tränga in i
bar-bareskstaternas liv, men en vaken
blick, ett friskt humör och en löpande
penna, som föra tanken till Jacob
Wallenberg, göra hans skildringar
från de då nästan okända länderna
litterärt njutbara. De lämna en del
etnografiska och historiska
upplysningar av värde. — Ogift. N. B.
Agrell, Per Sigurd, slavist,
universitetslärare och skald, f. 16 jan.
1881 i Rämens skn, Värml. län, † 19
april 1937 i Lund. Föräldrar:
bruksägaren Frans Vilhelm A. och Ida
örtenholm. — Efter mogenhetsex. i
Stockholm 189S inskrevs A. 1S99 vid
Uppsala univ., där han blev fil. kand.
1907 och fil. lic. s. å. Han blev 1909
fil. dr och docent i slaviska språk
vid Lunds univ. samt kallades 1921
utan ansökan till prof. i samma
ämne där. — A:s insats på den
slaviska språkforskningens område
omfattar framför allt undersökningar av
verbens aspekter oeh aktionsarter,
som behandlas i bl. a. hans
gradual-avhandl. (utg. på tyska 190S och
på polska 1918). Han har även ägnat
stort intresse åt det slaviska
intona-tions- och accentproblemet och i en
rad arbeten bl. a. sysslat med de
baltoslaviska språkens ljudhistoria. -—
A. var också en uppslagsrik
run-forskare. Enligt hans undersökningar
är runskriften av senantikt ursprung,
då sannolikt germaner i romersk
tjänst från de senantika
mysteriereligionerna, framför allt
Mithra-kulten, upptogo vissa förenklingar av
sådana magiska tecken, som
begagnades i trolldomsinskrifter. Dessa första
runor skulle till en början ha nyttjats
3 Svenska män och kvinnor I
i magiskt syfte, varvid alfabetets
anordning, tecknens namn o. s. v. spelat
samma roll som i den klassiska och
orientaliska världens bokstavsmagi
och talmystik. Först längre fram
blevo runorna bokstavstecken. Dessa
teorier framlade A. i arbetena
"Runornas talmystik och dess antika
förebild" (1927), "Der Ursprung der
Runenschrift und die Magie" (i
Arkiv för nord. filologi 1927), "Senantik
mysteriereligion och nordisk
runmagi" (1931) samt "Lapptrummor och
runmagi" (1934). -—- A. var även skald
och i sin ungdom "en av de festligaste
och egendomligaste figurer, som
någonsin lustvandrat på den svenska
parnassen, en värmländsk dionysiker
och universalbohem med liljor i det
korpsvarta håret" (Anders Österling).
Hans symbolistiska sonetter i "ädel
materia" äro av ren men kylig
skönhet, och hans dikter med indiska
motiv ha ofta en suggestiv charm, medan
hans värmländska
hembygdsskildringar röja värme och äkthet. Men få av
dem uttrycka spontant hans originella
personlighet, sådan den framstod inom
umgängeskretsen. Hans strävanden
framgå av titlarna på de sex
diktsamlingar lian utgav: "Arabesker" (1903),
"Solitudo" (1905),"Hundra och en
sonett" (1906), "Den dolda örtagården"
(1908), "Purpurhjärtat" (1909) och
"Antika kaméer" (1912). Hans
"Valda dikter" trycktes 1931. A. har även
utgivit "Slaviska myter ocli sagor"
(1929) och översatt romaner av
Tolstoj och Bunin. — Gift 1) 1911 med
gymnastikdir. Anna Österman, † 1931;
2) 1933 med sjuksköterskan Märta
Sköllerstrand. N. B.
Agricola, Michael Olavi,
Finlands reformator, f. omkr. 1508, † 9
april 1557 i Nykyrka skn, Finland.
— A. var sannolikt till börden svensk;
fadern Olof Simonsson var fiskare i
Torsby, Pernå skn, östra Nyland. A.
gick i skola i Viborg, blev sedan skri-
Sigurd Agrell.
vare, längre fram sekr. hos biskop
Martin Skytte i Åbo. Där fick han
genom den finske aposteln Peder
Sär-kilaks’ predikningar insikt i den
evangeliska åskådningen, blev prästvigd
och verkade själv för den nya läran.
Åren 1536—39 vistades A. med
biskopens understöd i Wittenberg ss.
Luthers och Melanchtons lärjunge, blev
vid återkomsten rektor för Åbo skola,
1548 biskopens medhjälpare
(coadju-tor) och 1554 utan föreg, val
utnämnd av Gustav Vasa till biskop i
Åbo stift. På grund av biskop Martins
skröplighet ocli ålderdom torde A:s
insats inom stiftsstyrelsen redan
från 1540-talet ha varit betydande.
Han deltog 1556—57 jämte
ärkebiskop Laurentius Petri och Sten
Eriksson (Leijonhufvud) i en
beskickning till Ryssland oeh avled
omedelbart efter återkomsten till Finland.
— A. är känd som skaparen av ett
finskt skriftspråk och en finskspråkig
litteratur. Hans äldsta arbete är en
abc-bok (tryckt 1542, utg. i faksimile
1884). Därefter följde bl. a. en nu
förlorad katekes (tryckt omkr. 1543), en
bönbok (1544), en övers, av Nya
testamentet (1548), en handbok och en
mässbok (1549) samt en övers, av
Psaltaren (1551). Företalen till Nya
testamentet och Psaltaren innehålla
viktiga upplysningar till landets
kulturhistoria, de finska stammarnas
dialekter, religiösa tro m. m. A:s
insats kom att bli av avgörande
betydelse för det finska språkets
utveckling. Språket i lians verk är västfinskt
men liar även östfinska drag. -— Gift
med Birgitta Olofsdotter. Deras son
Kristian A. (f. 1550, † 1586) blev
1583 biskop i Reval, adlades 1584 och
berömdes för stor duglighet. G. U.
Aguéli [agë’-], Ivan Gustave
(urspr. John Gustaf Agelii), målare,
f. 24 maj 1869 i Sala, † 1 okt. 1917
nära Barcelona, Spanien. Föräldrar:
stallmästaren Johan Gabriel Agelii
och Anna Nyberg. — A. utgick ur
ett ganska välbärgat hem. Medan
modern var en hjärtegod kvinna,
som hela hans liv stod honom nära,
var fadern en hård natur, som tidigt
skapade fientlighet mellan sig och
sonen. Denne visade sig omöjlig i
skolan men tvingades av fadern att
försöka på nytt i det ena läroverket
efter det andra. Sålunda hölls han
1886—88 i Visby men misslyckades
även där och förflyttades till
Stockholm. I Visby blev hans konstnärliga
läggning alltmer uppenbar, och vid
ett nytt besök på Gotland sommaren
1889 målade han en rad
landskapsstudier, som fingo vackra lovord av
Richard Bergh och Karl Nordström.
Omsider erhöll han föräldrarnas till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
