Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ahnfelt, Arvid - 5. Ahnfelt, Otto - Ahnlund, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ahnfelt
44
Ahnlund
Arvid Ahnfelt,
pikanta och underhållande, som han
förstod att spåra upp och tillgodogöra
sig under sina forskningar i arkiv
på bl. a. sv. herrgårdar och
utomlands. Han stimulerade även intresset
för litteraturforskningen genom sin
"Verldsliteraturens historia" (bd 1—
2, 1875). Bland hans många arbeten
kunna i övrigt nämnas "C. J. L.
Almquist, hans lif och verksamhet" (1876),
"L. F. Rääf af Småland och hans
literära umgängeskrets" (1879), "Ur
svenska hofvets och aristokratiens
lif" (bd 1—7, 1880—83), "Frän
Europas hof, dess furstehus och
aristokrati" (bd 1—3, 1883—84) och den
industrihistoriskt sett värdefulla
"Sveriges firmor och män inom
handel, industri och konst" (1886). Vidare
har han utgivit skrifter av K. af
Kullberg, Palmær, Thomander,
Crusenstolpe m. fi. A. uppsatte 1881 och
redigerade till sin död tidskr. "Ur
dagens krönika", som har
litteratur-och teaterhistoriskt intresse bl. a.
därför, att den var ett av 1880-talets
"unga Sverige" gärna anlitat forum
för fri diskussion av dagens skilda
frågor. — Gift 1871 med Hilda
Run-nerström. N. B.
5. Ahnfelt, Otto Nathanael
Theo-philus, teolog, biskop, f. 13 sept. 1854
i Dalby skn, Malmöh. län, † 3 febr. 1910
i Linköping. Föräldrar: kyrkoherden
Karl Niklas A. och Matilda Maria
Bernhardina Ekstrand. Brorson till
A. 1, A. 2 och A. 3. —Efter
mogenhets-ex. i Lund 1871 avlade A. vid univ.
där teologisk-filosofisk ex. 1875, teol.
kand.-ex. 1881, prästvigdes och
utnämndes till docent i systematisk
teologi s. å. Han blev 1892 e. o. prof. i
moralteologi och symbolik i Lund,
teol. dr 1893, kallades av fakulteten
till prof. i kyrkohistoria och
symbolik 1894 och blev 1907 biskop i
Linköping. — Till följd av sin släkts
teologiska och kyrkliga traditioner
tillhörde A. det läger, som stod i
motsättning till det högkyrkliga partiet,
men under sin studietid kom han att
starkt påverkas av män som W.
Flensburg och G. Billing. Senare rönte han
inflytande av Grundtvig och Ritschl.
A., som var en fridsam och
harmonisk natur, försökte medla och ena
i de religiösa stridigheterna. — Som
kyrkohistorisk förf. har A. utfört ett
betydelsefullt arbete dels genom att
publicera historiska dokument från
sv. reformationistiden, dels genom
historiska undersökningar, främst det
banbrytande verket "Utvecklingen af
svenska kyrkans ordning under
Gustaf den förstes regering" (1893).
Bland A:s arbeten i systematisk
teologi må nämnas "Den teologiska
etikens grunddrag" (1890) och "Den
kristna tros- och sedeläran" (1895;
6:e uppl. 1915). Han utgav även
memoarverket "Ur mina minnen" (1905
—07). — Gift 1887 med Kristina
Maria Flensburg. G. U.
Ahnlund, Nils Gabriel,
historiker, f. 23 aug. 1889 i Uppsala.
Föräldrar: kontraktsprosten Olof A. och
Hilda Svensson. — A. blev student i
Umeå 1908, fil. kand. 1912, fil. lic.
1916 och fil. dr i Uppsala 1918. Docent
vid Stockholms högskola sedan 1923,
erhöll A. 1928 den där av Stockholms
stad nyinrättade professuren i
historia. Han invaldes i Sv. akad. 1941 och
blev teol. hedersdr i Uppsala s. å.
— Med sin gradualavhandl.,
"Gustaf Adolf inför tyska kriget" (1918),
gjorde A. sin första betydande
insats på det område, som framgent
skulle bli hans främsta
forskningsfält, stormaktstidens historia.
Ingående behandlar han där det komplex
av frågor, som röra Sveriges
ställning till de tyska problemen och det
sv. ingripandets diplomatiska
förhistoria. I ett flertal uppsatser, bl. a.
i essäsamlingarna "Storhetstidens
gryning" (1918) och "Kring Gustaf
Adolf" (1930), i den populärt skrivna
biografin "Gustaf Adolf den store"
(1932) samt i den grundläggande
framställningen "Ståndsriksdagens
utdaning 1592—1672" ("Sveriges
riksdag", avd. I, bd 3) har A. gett rik
och ny belysning av Gustav Adolf
både som aktiv utrikespolitiker och som
medelpunkt i riksdagens intensiva
utveckling, samtidigt som epokens
odlingshistoria får en mångsidig och
givande behandling. Till dessa verk
knyta sig jämväl flera
historiografiska studier ss. essän om
historieskrivaren Jonas Hallenberg (Sv.
tidskr. 1923, även separat med tillagda
kritiska anm.) och boken om
urkunds-förfalskaren Nils Rabenius (1927)
samt källpublikationer till
stormaktstidens historia, främst delar av "Axel
Oxenstiernas skrifter och brevväxling"
(1931) och "Svenska riksdagsakter
1611—1616" (1932), bägge
fortsättningar av tidigare påbörjade serier.
Med "Axel Oxenstierna intill Gustaf
Adolfs död" (1940) har A. gett den
första delen av en representativ
monografi över stormaktstidens främste
statsman nedom tronen. Vägande
bidrag till vår inre historia har A.
lämnat i "Mo och Domsjö verken" (1917)
och i "Sundsvalls historia" (1—2,
1921), som utreder stadens
utveckling till början av 1800-talet och
även därutöver berikar kännedomen
om Norrlands städer och den
norrländska handeln. Den stadshistoriska
forskningen har A. fullföljt som
ledare för Stadshistoriska inst. 1927—
35 och i sin professur. Bl. a. har han
utarbetat historiken
"Ladugårdslandet. Till Hedvig Eleonora kyrkas
200-årsminne 1737—1937" (1937, jämte
S. Skoglund), utgivit "Borgarståndets
riksdagsprotokoll före frihetstiden"
(1933) och är sedan 1938 utgivare av
den nygrundade publikationen
"Studier och handlingar rörande
Stockholms historia". I en mångfald
studier över den norrländska hembygden
och problem i äldre sv. kulturhistoria
har A. förstått att avvinna
folkloris-tik och topografi värdefulla
upplysningar. Dessa uppsatser finnas
spridda i facktidskr. samt äro delvis
sammanförda i essäsamlingarna
"Oljoberget och Ladugårdsgärde" (1924),
"Svensk sägen och hävd" (1928) och
"Från medeltid och vasatid" (1933).
Som medeltidshistoriker har A. i en
inledning till G. Rudbergs övers.
"Rimbert. Ansgars levnad" (1906; ny
uppl. 1930) gett en översikt av den
historiska situationen vid
sveamissionens början samt även gjort flera
inlägg i debatten om Engelbrekt, bl. a. i
"Engelbrekt" (1934). Ett flertal
frågor i samband med Karl XII:s död
har A. behandlat i det av Karol. förb.
utg. samlingsarbetet "Sanning och
sägen om Karl XII:s död" (1941).
En annan tidsålder rör "Det
ekonomiska programmet för oppositionen
vid 1815 års riksdag" (1923). A:s
insatser som historiker äro
knutna ej blott till hans lärostol, till
hans redaktörskap för Hist. tidskr.
(sedan 1934), där han inlagt särskild
förtjänst om recensionsavd., och hans
ledamotskap i Vitt. akad. (sedan
1934), utan även till hans
ordförandeskap i Historiska klubben i Stockholm
ocli i Historielärarnas fören.; en
framträdande roll spelar han jämväl i
nordisk historikergemenskap. Hans
populärvetenskapliga insats omspänner
artiklar i dagspressen, föredrag och
krönikespel i radio. Karakteristiska
för A. som historiker äro hans breda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
