Althén 76 Alw Torsten Althin. presenterade Hall. län i Första K. 1873—81. — Någon utpräglad partiman blev A. aldrig. Han var främst den nitiske och redbare ämbetsmannen och åtnjöt på grund av sin gedigna sakkunskap även Lantmannapartiets uppskattning. Hans politiska åskådning var moderat-liberal. — Gift 1) 1860 med Ebba Ulrika Coyet, † 1861; 2) 1870 med Johanna Christina Augusta Ehrenborg. G. U. Althén, Karl Ragnar, tonsättare och organist, f. 19 nov. 1883 i Stockholm. Föräldrar: byggmästaren Karl Wilhelm A. och Ingrid Sofia Andersson. — Efter kyrkosàngarex. i Strängnäs 1901 och organistex. vid Musikkonservatoriet i Stockholm 1903 for A. till Berlin, där han 1906—09 var organist i Sv. kyrkan. Under denna tid studerade han piano för X. Schar-wenka och S. Eisenberger, komposition för Ph. Scharwenka och dirigering för R. Robitschek. A. blev 1916 organist i S:t Matteuskyrkan i Stockholm. Han har komponerat kantater, ett 40-tal romanser, bland dem den välkända "Land du välsignade", pianostycken samt preludier och pastora-ler för orgel. — Gift 1} 1918—41 med operasångerskan Ruth Whitefield; 2) 1941 med Märta Granberg. P. L. Althén, Ruth Ester, operasångerska, f. 11 sept. 1890 i Kristianstad. Föräldrar: affärsmannen Nils Whitefield och Ingrid Hansson. — A. började 1911 som elev av T. Höfer, T. Rangström och H. Ingebjart i Stockholm samt A. E. Grenzebach i Berlin och V. Vanzo och A. Pandolfini i Milano samt var 1914—18 elev i K. teaterns operaskola. Hon debuterade 1915 som Aida samt sedermera som Elsa i "Lohengrin" och Helena i "Mefistofeles". Åren 1918—38 var hon anställd vid K. teatern, där hon framträdde såväl i koloraturpartier som Lakmé, Nattens drottning och Philine som i dramatiska och ly-rinka sopranpartier, bl. a. Wagners Senta, Elisabeth och Elsa; Verdis Lady Macbeth, Leonora i "Trubaduren", Aida och Desdemona; Mozarts Konstanze i "Enleveringen ur seraljen", Grevinnan i "Figaros bröllop" och Donna Anna i "Don Juan"; Puc-cinis Syster Angelica och Turandot; Micaëla i "Carmen", Iphigenia på Tauris, Valentine i "Hugenotterna", Fältmarskalkinnan i "Rosenkavaljeren", Rezia i "Oberon" m. fi. Hon har även uppträtt som konsert- och oratoriesångerska. — A. äger en hög och ljus sopran, som hon särskilt i pianissimo kan avvinna mycket vackra verkningar. — Gift 1918—41 med tonsättaren och organisten Ragnar Althén. P. L. 1. Althin, Caleb, konstnär, f. 20 mars 1866 i Karlskrona, † 29 jan. 1919 i Stockholm. Föräldrar: v. pastorn Carl Johan A. och Ulrika Leonie Augusta Ehrenborg. —- A. studerade först för hovintendenten E. Perséus och var sedan elev vid Konstakad:s skola 1885—89. Han avlade tecknings-lärarex. 1892 och kompletterade sin utbildning genom studieresor till utlandet, blev 1896 överlärare i fri-handsteckning vid Tekn. skolan för kvinnliga lärjungar och 1912 i figurteckning vid Högre konstindustriella skolan, båda i Stockholm. — A:s största insats inom sv. konstliv utgör hans målarskola (grundad 1896), där flera av våra mera kända konstnärer erhållit sin första utbildning. Bland A:s arbeten märkas främst hans kyrkomålningar i dekorativ stil, ss. hans gotiserande fresker i Uppsala domkyrka, målningarna i Sofiakyrkan i Stockholm, i kyrkorna i Örebro, Härnösand, Sollefteå och Sundsvall. Han var även verksam som illustratör och etsare. — Gift 1) 1894 med Elisabet Carlheim-Gyllensköld, † 1911; 2) 1912 med Matilda Forsström. N. B. 2. Althin, Torsten Karl Wilhelm, museiman, f. 11 juli 1897 i Stockholm. Föräldrar: kyrkoherden Ernst A. och Amelie Schultz. Brorson till A. 1. — A. ägnade sig först åt den militära banan, avlade officers-ex. 1917 och blev löjtnant i reserven 1923. År 1924 anställdes han som ledare för Tekn. mus. i Stockholm, som då startades, och vars samlingar hopbragts under ledning av A. och med helt privatekonomiskt stöd. God mu-seiteknisk skolning och skarp blick för utställningsväsendets populariserande betydelse liar A. visat vid genomförandet av sin tanke, och tack vare en stor donation av K. A. Wallenberg kunde mus. 1936 inflytta i en egen byggnad i museistaden på n. Djurgården. A. var amanuens 1920 —23 vid jubileumsutställningen i Göteborg, kommissarie vid Aeroexhi-bition i London 1929, vid världsutställningen i Liége 1930, vid internat, luftfartsutställningen i Stockholm 1931, sekr. för internat, luftfartsutställningen i Stockholm 1936 och generalkommissarie för sv. avd. av vattentekniska utställningen i Liége 1939. Bland hans skrifter märkes "Flygkrönika" (1931). A. är red. för Tekn. mus:s årsbok "Daedalus" sedan 1931. Han har i tidn. och tidskr. publicerat artiklar i industriella och tekniskt-historiska ämnen samt redigerade 1941 hyllningsskriften "Studera och probera" till Carl Sahlins 80-årsdag. — Gift 1920 med Sigrid Schulte. N. B., S. N. Alw, Carl Gabriel, skådespelare, f. 25 dec. 1889 i Eskilstuna. Föräldrar: skräddarmästaren Carl Johan Carlson och Hilma Åkerström. — A. började sin teaterbana med engagemang vid olika resande teatersällskap under ären 1908—15 samt var 1915—-16 anställd hos Hjalmar Selander i Göteborg. Följ. säsong flyttade han över till Lorensbergsteatern, där han stannade i sju säsonger. Framför allt i samarbete med Per Lindberg under dennes chefstid vid Lorensbergsteatern 1919—23 utvecklades A. till en av sin generations främsta karaktärsskådespelare; han utförde under denna tid en rad krävande roller, ss. titelrollerna i Shakespeares "Hamlet" och Tolstojs "Fedja" ("Det levande liket"), Romeo i Shakespeares "Romeo och Julia", Perdican i Mussets "Lek ej med kärleken" och Frestaren i Strindbergs "Till Damaskus". Efter ett engagemang vid Sv. teatern i Stockholm knöts A. hösten 1925 till Dramatiska teatern, som han alltsedan dess tillhör. Genom sin knivskarpa gestaltning av Earlen av Warwick i Shaws "Sankta Johanna" (1925) imponerade han starkt på Gabriel Alw.