Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andersson, Oscar - Andersson, Oscar - Andersson, Oskar - Andersson, Peter - Andersson, Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Larsson
100
Anderson
Oskar E. Andersson.
nen. Han var den förste läraren i
geodesi och topografi vid Teknologiska
inst. och utgav bl. a. "Geodetisk
mätningskunskap" (1876). Snart övergick
han helt till den mekaniska
teknologin, där han utövade ett omfattande
författarskap. Hans viktigaste arbete
är det prisbelönade "Väfnadskonstens
grunder" (1880, pä norska 1882). Som
lärare ocli förf. strävade A. att liöja
den mekaniska teknologin frän en
blott beskrivande framställning till
en vetenskapligt grundad förklaring
av råämnenas mekaniska förädling
samt betonade sambandet mellan
mekanisk ocli kemisk teknologi. Han
hade samlat ett omfattande material
till en planerad stor lärobok i
teknologi, då hans bana bröts genom en
olyckshändelse (drunkning under
skridskofärd). — Gift 1SS1 med
Cecilia Gustafsson. — Litt.: biografi i
Tekn. tidskr. 1891. S. L.
Andersson, Johan Oscar Anders,
skådespelare, teaterledare, f. 8 dec.
1813 i Stockholm, † 13 jan. 1866 i
Malmö. — A. blev student i Uppsala
1831, avlade hovrättsex. 1834,bleve.o.
notarie i Svea hovrätt 1835,
tjänstgjorde i K. M:ts kansli, debuterade vid
K. teatern som Filip i "Johanna af
Montfaucon" 1837 och anställdes s. å.
vid O. U. Torsslows sällskap, ledde egen
trupp 1850—62 i Sverige och Finland
och somrarna 1853—62
Humlegårdsteatern i Stockholm, ingick 1863
kom-panjonskap med W. Åhman och M.
Pousette men drog sig samtidigt
tillbaka från scenen. — I yngre dagar
utförde A. förträffligt älskarroller,
medan han i sitt eget ansedda sällskap
framträdde som en av samtidens
ledande karaktärsskådespelare. Han var
en kultiverad, begåvad och
varmhjärtad man, som trots sitt något
excentriska väsen åtnjöt allm. aktning. Sin
repertoar höll han på en hög nivå
och arrangerade t. o. m. pristävlingar
om bästa pjäs för sitt sällskap. Själv
skrev han komedierna "Våra hustrur"
(1847) och "Gubbarne" (1848) samt
gjorde en del bearb, och övers, för
scenen. Bland hans scenskapelser
märkas titelrollerna i Shakespeares
"Hamlet" ocli Dumanoirs och
Denne-rys "Don Cesar de Bazano", Karl Moor
i Schillers "Rövarbandet", Dunois i
densammes "Orleanska jungfrun",
kardinal Montalto i Dinaux’ och
Le-moines "Klostret Castro" och Claude
Frollo i V. Hugos "Ringaren i
Notre-Dame". — Gift med skådespelerskan
Maria Kristina Jonsson. N. B.
Andersson, Oskar Emil,
skämttecknare, f. 11 jan. 1877 i Stockholm,
f 28 nov. 1906 i Ekerö skn,
Stockholms län. Föräldrar: myntarbetaren
August A. ocli Adolfina Larsdotter.
—- A. blev 1892 elev hos
medaljgravören Lea Ahlborn, studerade vid Tekn.
skolans högre konstindustriella avd.
1895—97 och medarbetade från 1897
i tidn. Söndags-Nisse. — När O. A.
(under vilken sign. han gjorde sig
känd) ännu icke trettioårig gick bort,
sågo många i hans död närmast
förlusten av ett löfte, om också ett
lysande sådant. Tiden har emellertid gett
O. A. en mera hedersam plats i sv.
konst och i hans korta
konstnärsgärning erkänt en insats av bestående
värde. Jämte Albert Engström
framstår lian som vår hittills förnämste
skämttecknare. Med dessa bägge
konstnärers framträdande, som äger
rum ungefär samtidigt på 1890-talet,
inledes ett nytt skede i den sv.
skämtteckningens historia. De äro båda
verkligt originella begåvningar, och
även om deras konst äger vissa
beröringspunkter, liar var och en sin
individuella fysionomi. Hos O. A.
frapperar en ovanlig förmåga att,
obunden av ett schema, ge varje teckning
dess för uppgiften speciellt lämpade
form och karaktär. Hans stil kan vara
klatschig och dekorativ, med
effektfulla motsättningar mellan svarta och
vita ytor, men den kan också vara
tunn och sirlig och stundom nervöst
sensibel. Vare sig det gäller en satir,
som angriper samhälleliga fördomar
och missförhållanden, en godmodig
eller maliciös kommentar till
dagshändelserna, en burlesk skämtserie
eller rätt och slätt en "rolig historia",
visar O. A. den börne humoristens
förmåga att med osökt säkerhet sätta in
poängen. Även om idéerna till dessa
teckningar, som tillsammans ge en
levande bild av sekelskiftets Stockholm,
i många fall icke äro O. A:s egna
utan han närmast haft illustratörens
funktion, har lian, som hans intime
vän och medarb. Hasse Z framhåller,
behandlat uppslagen med
självständig fantasi och ofta skickligt förbätt-
rat dem. Alltigenom O. A:s egen
uppfinning är dock lians mest berömda
skapelse, "Mannen som gör livad som
faller honom in", i vilken bisarra,
tvärtemot konventionalismens bud
handlande figur konstnären torde ha
lagt in en del av sin egen natur. Till
sin yttre livsföring var O. A. ingen
bohem, snarast utpräglat borgerlig.
Han skildras som en tyst och försynt
ung man, "en lång, gul solstråle",
som Anna Branting sagt. Men i hans
skygga väsen dolde sig ett
främlingskap av komplicerad art inför
tillvaron, och han ändade själv sitt liv.
Efter hans död utgåvos "Mannen som
gör hvad som faller honom in" (1913,
2:a uppl.) och tre samlingar
"Karikatyrer" (1914—21), redig, av Hasse Z.
O. A. försåg också flera av Emil
Nor-landers böcker med dråpliga
illustrationer, t. ex. "Anderssonskans Kalle"
(1901) och "Glädjens blomster"
(1902). — Ogift. A. E.
Andersson, Peter, i Högkil,
riksdagsman, politiker, f. 30 jan. 1838
i Håbols skn, Dalsland, † 1 juni 1894
(för egen hand). Föräldrar:
hemmansägaren Anders Petersson i Högkil och
Kajsa Magnusson. — A., som helt ocli
hållet var en självlärd man, hade bl. a.
som kommunalpolitiker och
landstingsman förvärvat en viss politisk
erfarenhet, då han valdes till led. av
Andra K. för Tössbo och Vedbo
domsaga av Älvsb. län 1882—84 och 1888
—94. Han slöt sig till
Lantmannapartiet, blev vid schismen mellan gamla
och nya lantmannapartierna det förra
trogen, tillhörde dess förtroenderåd
1890—94, var därjämte statsrevisor
1890—93 samt led. av statsutskottet
1891—94. Han gillade helt
Lantmannapartiets gamla skattereform- och
spar-samhetskrav, särskilt i fråga om
anslag åt utrikesrepresentationen, var
motståndare till spannmålstullarna,
röstade mot förslagen om ny
värnpliktslag 1891 och 1892, motionerade
om valrätt åt alla kommunalt
röstberättigade män 1888 och väckte förslag
om församlingsfrihetens betryggande
1890. Hans arbetsförmåga och
karaktär skattades högt. — Ogift. G. U.
Andersson, Ernst Christian
Richard, pianist och
musikpedagog, f. 22 aug. 1851 i Stockholm, † 20
maj 1918 därstädes. Föräldrar:
kommendörkaptenen Fredrik Leonard A.
och Cecilia Holmstedt. — A.
studerade 1867—74 vid Musikkonservatoriet
piano för J. van Boom och L.
Norman, orgel för G. Mankell,
harmonilära för O. Winge samt kontrapunkt
och komposition för H. Berens och
violin för A. Lindroth. Han utbildade
sig därefter vidare i piano för H.
Thegerström samt 1876—77 i Berlin i
piano för Clara Schumann och i kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
