Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Arborelius, Olof - 3. Arborelius, Rudolf - Arcadius, Carl Olof - Arckenholtz, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arborelius
121
Arckenholtz
och till led. 1892, var överlärare vid
Tekn. skolan 1881—1912 och prof. vid
Konstakad. 1902—09. — A. utgick från
den sv. landskapsskolan vid
1800-ta-lets mitt, och det brokiga genremåleri,
som frodades under 1860-talet,
släppte aldrig helt sitt grepp över hans
konst, men intrycken av den franska
realismen blevo av stor betydelse för
hans sätt att se och måla. Redan 1874
hade han gett prov på sin förmåga av
omedelbart naturstudium i ett blåsigt
skärgårdslandskap med betande får,
och hans "Fäbodvall" från 1876
betecknar en klar brytning med
düssel-dorferiet. Sin egentliga motivkrets
fann han i Bergslagen, vars leende
natur han tolkade i stämningsmättade
bilder ss. "Utsikt av en sjö vid
Ängelsberg" (Nat. mus.) och
"Bergslagslandskap" (i Västmanlands-Dala
nation i Uppsala). Det är sol över blåa
vatten och lummig sommargrönska
— en grönska som t. ex. F. von
Dardel fann alltför grön. Detta
idylliska landskap befolkade A. med
ett levande staffage, vartill han
fann modeller i den folkdräktsklädda
allmogen i sin hembygd, Orsa och
Floda. Som ex. på dessa färgrika
målningar med folklivsmotiv kunna
nämnas hans "Forbönder",
"Timmerkö-rare i Dalarne", "Söndagsmorgon i
Rättvik", "Kyrkbacken i Mora" och
den älskliga "Efter konfirmationen i
Floda" med de nätta små kullorna och
de präktiga gubbarna mot en
bakgrund av ljus vårgrönska, blå himmel
och vita murar. Långt innan
opponenterna hade gjort program av
svenskheten, hade A. skildrat några av dess
mest typiska drag. Det var därför
naturligt, att han anslöt sig till
rörelsen, och lika naturligt, att han inte
deltog i striden mot akademismen.
Med sitt ljusa sinne och sin öppna
mottaglighet var han ständigt beredd
att välkomna nya krafter och friska
strömningar, och utan att ge avkall
på något av det, som motsvarade
vä-senskärnan i hans personlighet, följde
han med utvecklingen mot klarare
färger och större fasthet i
kompositionen. In i det sista målade han så
friska saker som "Blommande hägg"
(1914, Nat. mus.). Samma vidsynthet
och förståelse präglade också hans
gärning som lärare. — A. är
företrädd i Nat. mus., Göteborgs mus.,
Nationalgalleriet i Helsingfors m. fi.
offentliga samlingar. — Gift 1873
med Hedvig Maria Arborelius. Th. N.
3. Arborel ius, Karl Rudolf
Theodor, arkitekt, f. 24 dec. 1861 i
Orsa, Kopparb. län, † 6 juli 1917 i
Stockholm. Bror till A. 2. — A.
studerade vid Tekn. högskolan 1882—86,
varefter han blev ritare vid
Weng-ströms snickerifabrik. Han praktise-
rade på I. G. Clasons ritkontor och
hos G. Lindgren, varefter han
öppnade eget arkitektkontor.-—I Stockholm
byggde A. om Inteckningsgarantiab:s
hus vid Fredsgatan, uppförde
Franska kyrkan, Civilstatens änke- och
pupillkassas hus vid
Lantmäteribac-ken och ett stort antal hyreshus. I
Djursholm byggde han om slottet och
ritade en mängd av villorna där,
bl. a. prof. M. G. Mittag-Lefflers. I
Orsa uppförde han bl. a. den
spån-klädda prästgården i något slags
norsk stil. A. var eklektiker, och hans
böjelse för konstindustriella former
och historiska stilar avspeglar sig
särskilt i detaljerna. Han utförde
även kyrkorestaureringar. -— Gift
1895 med Emmy Glantzberg. N. B.
Arcadius, Carl Olof Ohlson,
skolman, f. 20 dec. 1849 i Gödelövs
skn, Malmöh. län, † 14 maj 1921 i
Växjö. Föräldrar: föreståndaren för
räddningsinst. på Råby Åke Ohlson
och Anna Kristina Holmquist. —
Efter mogenhetsex. i Kristianstad 1869
inskrevs A. s. å. vid Lunds univ., där
han blev fil. kand. 1875 och fil. dr 1884
(på avhandl. "Om Bohusläns
införlifvande med Sverige", 1883). Efter
lärarverksamhet i Malmö och Lund var
A. föreståndare för Göteb. läns
folkhögskola 1876—86, lektor vid Högre
allm. läroverket i Växjö 1885—
90, rektor vid folkskoleseminariet
där 1890—1916 och folkskoleinspektör
1893—1904. Han var led. av
stadsfullmäktige i Växjö 1893—1912 och
1915—16, beklädde åtskilliga
kommunala förtroendeposter där och var
ordf. för lägre tekniska yrkesskolan
där 1901—16. -— A. utvecklade en
mångsidig och betydelsefull
verksamhet i folkundervisningens tjänst. Han
var en av förgrundsgestalterna i
arbetet på folkskoleseminariernas
reformering och innehade i detta
sammanhang en rad sakkunniguppdrag.
På det rent pedagogiska området
intresserade han sig särskilt för det
psykologiskt-pedagogiska studiet vid
seminarierna och ivrade för, att
hembygdskunskapen skulle vara
grundvalen för den tidigare
skolundervisningen. Bland hans skrifter kunna nämnas
"Handledning i folkskolepedagogik"
(4:e uppl. 1919), en del orts- och
skolhistoriska monografier samt "Skånes
kalender" (1—2, 1876—78; tills, med
J. P. Velander och N. Larsson). —
Gift 1) 1876 med Maria Hernström,
† 1910; 2) 1911 med Anna Elisabet
Arcadius. N. B.
Arckenholtz, J oh a n, ämbetsman,
politiker, historiker, f. 9 febr. 1695
i Helsingfors, † 12 juli 1777 i
Stockholm. Föräldrar: landssekreteraren
Johan A. och Helena Forssenius. —
A. blev student i Äbo 1713 och i Upp-
Johan Arckenholtz. Målning (detalj) av G.
Desmarées 1753 (üppsala universitet).
sala 1716, inskrevs vid Svea hovrätt
1718, företog två utrikesresor i
vetenskapligt syfte 1720—32, blev e. o.
kanslist 1725, ordinarie 1731 och
registrator 1735 i Kanslikollegiet. —
Under vidsträckta utrikesresor lärde
A. noggrant känna de olika staternas
administration och politiska
förhållanden samt skaffade sig värdefulla
vetenskapliga och litterära
förbindelser. Är 1732 författade han en
politisk tänkeskrift "Sveriges intresse i
anseende till andra riken och stater i
Europa", ett i många avseenden
förtjänstfullt verk, som emellertid hade
en utpräglat dansk- och franskfientlig
tendens. Särskilt yttrade A. sig med
stor ovilja om den dåv. ledaren av
Frankrikes utrikespolitik, kardinal
Fleury. Skriften är att anse som ett
inlägg för Arvid Horns politik och
mot de franskvänliga och krigiska
tendenser, som några år senare kommo
till uttryck i hattpartiet. Genom
indiskretion av några av A:s kamrater i
Kanslikollegiet kom skriften till
Horns motståndare Gyllenborgs och
Höpkens kännedom, och dessa
skyndade att lämna kardinal Fleury del av
den samt uppgåvo, att den tillkommit
under ledning av Kanslikollegiets
förmän, och att dess förf. till belöning
befordrats. Vid 1738 års riksdag, då
hattarna kommo till makten, hänsköts
saken till sekreta utskottet. Detta
avsatte A. från tjänsten och förklarade
honom ovärdig att bekläda någon
annan, förrän kardinalen lagt sig ut för
honom. Domen drev A. helt över till
oppositionen, och vid riksdagen 1740—
41 var han en av mössornas
verksammaste agitatorer. Han drogs
emellertid med i mössornas fall efter
upptäckten av friherre Johan
Gyllenstiernas förbindelser med den ryske
ministern, arresterades i febr. 1741,
inkastades i fängelsehålan Vita hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
