Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barcklind, Carl - Barfod, Johan Christopher - Barfoth, Andreas - Bark, se Barck - Barkel, Charles - Barnekow - Barnekow, Ravn - Barnekow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barfod
183
Barnekow
märkas främst César i Pagnols
"Marius", Sir Anthony Absolute i
Sheridans "Rivalerna", Falstaff i
Shake-speares "Henrik IV" (del 1) och Karl
Ludvig i Sjöbergs "Kvartetten som
sprängdes". — B. är stormästare i
teaterorden T. S. O., som han stiftade
1916, samt har skrivit libretton till
operetten "Rubber" och utgivit "Med
Glada änkan i boggivagnen" (1929).
— Gift 1) 1900—12 med
skådespelerskan Georgina Hjorth; 2) 1913
med sångerskan Hilma Nyström, f.
Matsson. A. L., S. T.
Barfod, JohanChristopher
Georg, personhistoriker, f. 27 okt.
1753 i Kvidinge i Skåne, † 17 juli
1829 på Mäntsälä gård i Finland.
Föräldrar: auditören Göran Henrik
B. och Hedvig Klerck. — B. blev
student i Lund 1771, jur. kand. 1778,
var lärare i Stockholm och blev 1787
auskultant i Kommerskollegium men
trädde aldrig i tjänstgöring. — I
Stockholm kom B. i beröring med
sidenfabrikören J. G. 1’Estrade, som synes
ha hjälpt honom ekonomiskt. Då
1’Estrades änka 1806 slog sig ned i
Finland, följde B. med och framlevde
där hos hennes släkt sitt återstående
liv. I Stockholm var han anställd i den
1792—95 utgivna tidn. Extra posten,
vari han redigerade in- och utrikes
nyheter; dessförinnan var han bl. a.
C. Chr. Gjönvells medarbetare i
dennes tidn.-företag. B. är en intressant
tidstyp: det politiska intrigerande och
spionage, som florerade under det
gustavianska skedet, var hans
livsluft. År 1790 blev lian bekant med
dåv. k. sekr. J. A. Ehrenström, och de
upplysningar, som denne gav honom,
återgäldade han med att särskilt
under finska kriget hålla honom (ocli
genom honom Gustav III) underrättad
om händelserna i Stockholm, framför
allt om oppositionens göranden och
låtanden. B. var en lidelsefull
samlare av historiska och genealogiska
notiser, och av dessa ha tre verk
senare utgivits: "Märkvärdigheter
rörande Sveriges förhållanden 1788—
1794" (utg. av G. O. Hyltén-Cavallius
1846), "Hittills okända anteckningar
af en bland svenska hoflitteraturens
störste anekdotberättare" (utg. av A.
Ahnfelt i "Ur svenska hofvets och
aristokratiens lif", 6, 1882) och den
genealogiskt och historiskt
välunderrättade kulturskildringen och
anekdotsamlingen "Märkvärdigheter rörande
Skånska Adeln", till vilket arbete B.
samlat materialet under en vistelse
i Skåne 1787—89 (senast utg. av G.
Carlquist 1925). — Ogift. N. B.
Barfoth, Andreas Eilar,
anatom, f. 19 aug. 1738 i Lund, † 9 jan.
1819. Föräldrar: kyrkoherden
Hila-rius (Eilert) B. och Anna Nelander.
— B. blev student i Lund 1748,
fil. kand. 1758, studerade medicin
där och i Stockholm, blev med. lic.
1766, med. adjunkt och anatomie
pro-sektor vid Lunds univ. 1767, med. dr
där 1768 samt lasarettsmedikus i
Lund 1770. En mer än årslång
studieresa företog B. 1775—76 till London,
Paris och Tyskland. Han var prof. i
anatomi vid Lunds univ. 1783—98 och
prof. i teoretisk medicin 1798—1805
samt rektor vid univ. 1789—90 och
1798—99. — B. hade grundliga
kunskaper i anatomi. Hans lärare, prof.
Roland Martin i Stockholm, var i vårt
land den förste, som lät lärjungarna
själva dissekera, och B. införde i
anatomin denna undervisningsmetod vid
Lunds univ. Tills, med A. J. Retzius
och N. Hesslén bildade B. 1772 en
sammanslutning, som följ. år antog
namnet Fysiografiska sällskapet i Lund
och ännu, bl. a. genom sina
publikationer, främjar det
naturvetenskapliga arbetet vid Lunds univ. — Gift
1782 med Elsa Marja Bager. S. L.
Bark, se Barck.
Barkel, Charles Alvinus,
violinist, pedagog, f. 6 febr. 1898 i Stuguns
skn, Jämtl. län. Föräldrar:
skomakaren Johan Andersson och Ida Maria
Bäckström. — B. studerade violin
1913—15 vid Musikkonservatoriet för
L. Zetterquist samt vidare 1916—17
för P. Möller i Köpenhamn och för
C. Flesch, dels privat, dels i hans
mästarklass vid Staatliche
Akade-mische Hochschule für Musik i
Berlin. B. var förste violinist i
Kon-sertfören. i Stockholm 1915—16, i
Nordvästra Skånes orkesterfören. i
Hälsingborg 1916—17 och förste
konsertmästare i Norrköpings
orkesterfören. hösten 1917. Han har varit
konsertmästare vid Konsertfören. i
Stockholm 1922—27 och förste
konsertmästare 1928—35 samt därefter
förste violinist. Ären 1924—37 var
han överlärare i violin vid R.
Anderssons musikskola och är lärare vid
Musikkonservatoriet i violin från 1926
och i ensemblespelning från 1931. Är
1928 bildade lian Barkelkvartetten,
med vilken han konserterat i in- och
utlandet. Han har även framträtt som
solist i in- och utlandet samt som
dirigent. Är 1934 erhöll han Litteris
et artibus. -— B. har genom sin
överlägsna teknik och sitt förnäma
föredrag hävdat sig som nutidens
ypperste sv. violinist. Han har även
utbildat de flesta yngre, mera kända sv.
violinisterna. — Gift 1918 med Rose
Lindström. P. L.
Barnekow, urgammal
mecklen-burgsk adelsätt, omtalad redan pä
1200-talet. Ättens obrutna stamträd
börjar med det furstliga rådet
riddaren Henrik B., som levde under 1300-
Charles Barkel.
talets förra hälft. Hans söner Ravn
(se nedan), Henrik och Ulrik B.
medföljde 1363 Albrekt av Mecklenburg
till Sverige, sutto under dennes
regeringstid i sv. rådet och återvände vid
kungens fall till hemlandet. Ätten
utgick omkr. 1600.
Barnekow, Ravn, hövitsman, †
omkr. år 1379. — B. kom till Sverige
med Albert av Mecklenburg, vars
faders pantlän (Nyköpings slottslän,
Dalarna, Bergslagen m. m.) han som
hövitsman innehade omkr. 1365—75.
Han hjälpte Albrekt mot konungarna
Magnus och Håkan samt mot den
danske konung Valdemar dels
pekuniärt och dels som befälhavare. År
1375 tillhörde han dem, som högtidl.
beseglade den s. k. landsfredsstadgan.
Kort tid därefter torde han ha
återvänt till Mecklenburg. T. D.
Barnekow, urgammal
pommersk-rügensk adelsätt, omtalad sedan
1200-talet, utan bevisligt sammanhang med
den ovannämnda mecklenburgska
ätten. Släktens äldsta gren, kallad
rals-viksgrenen efter godset Ralsvik på
Rügen, bosatte sig på 1500-talet i
Danmark. Till denna gren hörde
Christian B. till Ralsvik och
Vitt-skövle (f. 1626, † 1666), som efter
Skånes förening med Sverige blev sv.
undersåte 1660 och utnämndes till v.
president i Göta hovrätt 1663;
hanna-turaliserades som sv. adelsman 1664.
Hans son, översten Kjell Christoffer
B. (f. 1663, † 1700), gifte sig med
grevinnan Margaretha von Ascheberg.
Deras son, landshövdingen Christian B.
(f. 1694, † 1762), blev friherre 1751 och
far till kammarherren friherre Adolf
Fredrik B. (f. 1744, † 1787). Denne
utmärkte sig vid hovet som en ivrig
arrangör av sällskapsspektakel och
utnämndes därför 1776 av Gustav III
till dir. för K. teatern men visade sig
föga vuxen denna befattning och
avgick redan 1780. Hans brorson, över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
