Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Benzelius, Jacob - 4. Benzelius, Henric - 5. Benzelius, Carl Jesper - Benzelstierna - 1. Benzelstierna, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Benzelius
217
Benzelstierna
Jacob Benzelius. Målning (detalj) av J. H.
Scheffel 1738.
års riksdag medverkade till att
pie-tisten J. C. Dippel utvisades ur landet.
År 1731 anmodades han av
prästeståndet att utarbeta en vederläggning
av Dippels läror. Både som prof. i
Lund oeh stiftschef i Göteborg fick
han pröva på verkningarna av den
pietistiska väckelsen, och i samband
med inskridandet mot E. Tolstadius
spelade han en viktig roll vid
tillkomsten av 1735 års religionsstadga,
som betecknar kulmen i de sv.
lagstiftningsåtgärderna mot dissenters.
Däremot intog han en välvillig
hållning till herrnhutismen, då han däri
såg en bundsförvant mot pietism och
separatism. -— Gift 1709 med
Catharina Edenierg. N. B.
4. Benzelius, Henric,
ärkebiskop, f. 7 aug. 1689 i Strängnäs, †
20 maj 1758 i Uppsala. Bror till B. 2
och B. 3. — Som student i Uppsala
från 1701 ägnade sig B. liksom
bröderna främst åt studiet av orientaliska
språk ocli företog i samband därmed
en studieresa till Främre Orienten
1712—18. Färden gick genom
Preussen, Polen, Ungern och Moldau till
Karl XII i Bender, där B.
tillfångatogs vid den ryktbara kalabaliken.
Sedan lian efter 9 dagar frigivits, for
han till Demotika, följde därifrån
kungen till Timurtasch och fortsatte
på dennes befallning till
Konstantinopel, där lian var verksam som
legationspredikant, studerade språk,
iakttog religiösa och politiska
förhållanden och förvärvade värdefulla
orientaliska handskrifter. Han reste
därefter genom Mindre Asien till Syrien,
besökte Palestinas minnesrika platser
och ställde 1716 kosan till Egypten.
På hemvägen gjorde han uppehåll
i Paris, Altdorf, Leiden och
Utrecht, där han forskade i arkiv och
bibi., samtidigt som han lärde känna
en mängd framstående vetenskaps-
män. Hans rön och erfarenheter från
resan framlades i ett stort antal
disputationer, som 1745 samlades ocli
omtrycktes i Tyskland av den
berömde J. E. Kapp. — B. blev 1720 e. o. prof.
i filosofiska fakulteten i Lund ocli
1728 prof. i österländska och grekiska
språk därstädes. Han utnämndes 1732
till tredje teol. prof., var 1734 univ:s
rektor, blev andre teol. prof. 1735,
förste teol. prof. och domprost 1738,
biskop och prokansler 1740, allt i
Lund. År 1747 efterträdde lian
brodern Jacob B. (B. 3) som ärkebiskop
och Uppsala univ:s prokansler. — I
tidens religiösa strider intog B. liksom
bröderna Erie B. (B. 2) och Jacob B.
en ortodox ståndpunkt men var mera
hänsynslös i sin stränghet mot den
rena lärans, kyrkans och ämbetets
vedersakare, främst pietisterna och
lierrnhutarna. Även mot det
begynnande fritänkeriet, som kom till
uttryck i bl. a. O. von Dalins ryktbara
kalottpredikningar, uppträdde B. men
utan att lyckas få riksdagens bifall
till någon förordning däremot. Som
politiker spelade B. en mindre
framträdande roll. Han deltog som biskop
och ärkebiskop i alla riksdagarna från
1740 till sin död, räknades liksom
bröderna Erie och Jacob till hattarna men
närmade sig försiktigt hovpartiet.
Han blev teol. dr 1733 och led. av
Vet. akad. 1746. — Gift 1725 med
Emerentia Rudenschöld. N. B.
5. Benzelius, Carl Jesper,
biskop, f. 16 jan. 1714 i Uppsala, † 2
jan. 1793 i Strängnäs. Son till B. 2.—
B. blev 1729 student i Lund, där ban
främst under ledning av farbrodern
Henric B. (B. 4) enligt faderns önskan
och släkttraditionerna studerade de
gamla språken och teologi. Han blev
fil. mag. 1738, företog en studieresa
till England, Frankrike och Holland
1738—40, blev hovpredikant 1742,
disputerade 1744 i Helmstedt i
Tyskland för teol. lektorat och blev
sedermera teol. dr därstädes, utsågs av
Lovisa Ulrika till hennes
handledare i sv. språket och åtföljde henne
i denna egenskap till Sverige. Han
blev 1750 teol. prof. i Lund och
utnämndes till biskop i Strängnäs 1776.
När lian 1777 uppsattes i första
rummet på förslaget till den lediga
biskopsstolen i Lund, förklarade
Gustav III, som tänkte placera Olof
Celsius d. y. där, att han helst ville
behålla B. i Strängnäs för att under
hovets vistelse på Gripsholm kunna
anse honom ss. "sin egen biskop". B.
tackade underdånigst för denna nåd,
fastän han helst stannat i Lund. Han
var en föga initiativrik men from,
saktmodig och anspråkslös man, som
helst sysslade i sin trädgård eller med
meteorologiska och astronomiska ob-
Henric Benzelius. Målning (detalj) av O.
Arenius (Uppsala domkapitel).
servationer. ■— Gift 1748 med
Johanna Helena Arnell. N. B.
Benzelstierna, ätt, gren av släkten
Benzelius. Släktnamnet B. antogs
1719 vid adlandet av fyra söner till
ärkebiskopen Erie Benzelius d. ä.,
assessorn i Svea hovrätt Olof B. (f.
1678, † 1726), bergsrådet,
landshövdingen Lara B. (B. 1), kaptenen Nils
B. (f. 1686, † 1737) och
bibliotekarien vid K. bibi., censor librorum
Gustaf B. (B. 2). En son till B. 1 var
biskopen i Västerås, politikern Lara
B. (B. 4). Efter ärkebiskopen Jacob
Benzelius’ död 1747 upphöjdes hans
barn i adligt stånd, bland dem
över-postdir., statssekr. Matthias B. (B. 3),
som före adlandet kallade sig Benzel;
han uppflyttades 1778 i dåv.
riddar-klassen. År 1751 adlades även
ärkebiskopen Erie Benzelius d. y:s bam
under namnet B., med undantag av
biskopen i Strängnäs Carl Jesper
Benzelius. Dennes bror,
klädesfabrikören Albrekt B. (f. 1715, † 1763),
blev far till äventyraren Lara B. (B.
5) och kaptenen och kommendanten
på Karlshamns kasteli Jesper Albrekt
B. (f. 1763, † 1833). Dennes yngste
■son var Sveriges förste fotograf, Lars
Jesper B. (B. 6). Med honom utdog
ätten B. på svärdssidan 1880.
1. Benzelstierna, Lars, bergsråd,
f. 27 mars 1680 i Uppsala, † 11 juni
1755 i Stockholm. Föräldrar:
ärkebiskopen Erie Benzelius (k ä. ocli
Margareta Odhelia. — B. blev student
i Uppsala 1686, disputerade 1703
("De re metallica Sveo Gothorum",
under presidium av P. Elvius), företog
1704—06 resor i utlandet, blev
bergmästare 1713, adlades 1719, blev
assessor i Bergskollegium 1722 och
direktör för Hällefors silververk 1727,
utnämndes till bergsråd 1744 och erhöll
landshövdings titel 1747. Han blev
led. av Vet. akad. 1740. — Då B. ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
