Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergman, Carl Johan - Bergman, Carl Otto - Bergman, Carl Wilhelm, litteratör, se s. 262 - Bergman, Erik - Bergman, Eva - Bergman, Gunnar, rättsvetenskapsman, se s. 264 - Bergman, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berghman
255
Bergholm
(1839) och "Haralds graf" (1841),
för vilka han erhöll Sv. akad: s mindre
pris. Han publicerade även ett flertal
dikter i den av honom och B. E.
Malmström utg. kalendern Linnæa
borealis (1840, 1842) samt utgav 1882
samlingen "Skaldeförsök". — B. var
riksdagsman 1865—69 och blev 1867
led. av Vitt. akad. — Gift 1856 med
Maria Kinberg. R. A.
Bergman, Carl Otto,
arméofficer, industriman, f 29 april 1828 i
Luleå, † 21 juni 1901 på Sandträsks
egendom i överluleå skn, Norrb. län.
Föräldrar: köpmannen Olof B. och
Margareta Magdalena Sundborg. — B.
blev student i Uppsala 1850 och
trädde kort därefter in på den militära
banan, avancerade till major 1880,
erhöll avsked med pension samt rätt
att kvarstå i reserven 1881 och
utnämndes samtidigt till överstelöjtnant
i armén. År 1894 erhöll lian avsked
även ur reserven med överstes namn.
B. kom från ett förmöget hem; hans
föräldrar voro kända som goda
affärsbegåvningar, ocli själv ägnade lian
sig även tidigt åt affärsverksamhet.
Som chef för Bodträskfors sågverk i
Edefors skn, Norrb. län, utvecklade
han detta till ett av länets största
företag. Jordbruket och boskapsskötseln
på dess domäner förbättrades, likaså
traktens kommunikationer, främst
tack vare B:s initiativ. Då fästningen
i Boden började anläggas i slutet av
1880-talet, förberedde B. för statens
räkning de nödvändiga
fastighetsinköpen. Allm. känd blev han dock först
genom sina gruvtransaktioner.
Gällivaregruvorna innehades på 1880-talet
av ett engelskt bolag, som emellertid
försummat att försvara sina
inmutningar. B. passade då på att förvärva
rätten till gruvorna, som han kort
efteråt (1891) överlät till ab.
Gällivare malmfält, vars bolagsmän utom
han själv voro Gustaf Emil Broms och
David Hummel. B. hade som disponent
för Gällivare malmfältsbolag 1891—
93 närmast arbetsledningen vid
gruvorna om hand och arbetade rastlöst
för deras exploatering. Då företaget
snart fick allt större omfattning,
överlämnade han dess skötsel åt
yngre krafter men kvarstod i bolagets
styr. till sin död. Han verkade
dessutom till ortens och bolagets fromma
ss. led. av Första K. för Västerb. län
1881—83 och för Norrb. län från 1889.
Bl. a. ivrade lian för att
Gällivarebanan skulle sammanknytas med
Narvik, varigenom malmexporten i hög
grad skulle underlättas. Även för
jordbruket i Norrbotten visade han i
handling sitt intresse bl. a. genom att
i Sandträsk anlägga ett
mönsterjordbruk, som dock tarvade betydande
kapitalinvesteringar. — Gift 1855
med Fredrique Rutberg. G. U.
Bergman, Carl Wilhelm,
litteratör, se s. 262.
Bergman, Anders Erik Daniel,
författare, f. 21 nov. 1869 i
Norrköping, † 21 febr. 1932 i östertälje,
Södertälje landsförs., Stockholms län.
Föräldrar: klädesfabrikören Daniel
Fredrik B. och Margareta Vilhelmina
Bergenström. —- B. blev student i
Norrköping 1888 och inskrevs s. å. vid
Uppsala univ., där han blev fil. kand.
1893 och fil. lic. 1897. Han var sedan
medarb. i Dagens nyheter 1897—1901
och 1906—07, i Strix 1898—1907 och
i Aftonbladet 1901—03, red. av Kurre
1907—12 samt medred. av
Vecko-jour-nalen och Allt för alla 1912—15.
Såväl i dessa tidn. som i bokform
framträdde lian under sign. Dan med en
rad kåserier och kortare humoresker,
ibland influerade av A. Hedenstierna
("Sigurd") eller vissa amerikanska
förf. Med sin burleska ton och sitt
lätta handlag uppnådde han stor
popularitet, särskilt hos bredare lager. Hans
första bok hette "Med vänskap och
högaktning från Dan" (1899), och
senare utgav han ett flertal volymer om
det småborgerliga och av komiska
missöden fyllda vardagsliv, som i
Sverige mötte Tant, Farbror, Lilla fröken
Söderlund och
stockholmsgrosshandlaren Jonsson, eller om de märkliga
upplevelser, som B. själv råkat ut för
under sina resor i bl. a. Danmark,
Frankrike, England, Italien, Spanien
och Amerika. Bland hans böcker
märkas särskilt "Lappkojs" (1904), "Litet
gladare om jag får be!" (1908), "Jag
och du" (1911), "Ursäkta, att jag stör"
(1912), "God fortsättning!" (1913),
"Brothers and sisters. Danbitar från
U.S. A." (1916) och "Bekantas
bekanta" (1917). B., som enligt egen
uppgift skrev dessa humoresker och
bagateller "under den gräsligaste vånda",
betecknade sig själv som "en stel och
inbunden oeh folkilsken bitvarg, så
Erik Bergman ("Dan").
ängsligt rädd för att göra mig löjlig
att jag gör mig löjlig just därför". På
livligt uppmärksammade
uppläsningsturnéer vann han emellertid med sitt
trivsamma väsen en stor del av sin
popularitet. Hans "Samlade
berättelser" utkommo i 15 delar 1919—25,
och efter hans död publicerades "Sista
Danbitarna" (1934). — Gift 1900 med
Emilie Haddorf. R. A.
Bergman, Eva Angelika
Margareta, konsthistoriker, f. 4 maj 1903 i
Stockholm. Föräldrar: praktiserande
läkaren Elof B. och Gertrud Auffort.
—- Efter studentex. idkade B. studier
i konsthistoria vid Stockholms
högskola, där hon blev fil. kand. 1929, fil.
lic. 1935 och fil. dr 1938. Hon deltog
från 1925 i katalogiseringen av
Hall-wylska mus., vars intendent hon blev
1938. B. var e. o. amanuens vid Nord.
mus. 1930—32 och liar under åren
1935—36 fungerat som
Riksantikvarieämbetets kontrollant vid ett flertal
kyrkorestaureringar. B. har utgivit
"Nationella dräkten, en studie kring
Gustaf III: s dräktreform 1778"
(1938, drsavhandl.). — Ogift. Th. N.
Berg man, Gunnar,
rättsvetenskapsman, se s. 264.
Bergman, Gustaf, teaterledare,
regissör, f. 3 okt. 1880 i Stockholm.
Föräldrar: ingenjören Frans B. och
Frederique Åslund. —- Efter avlagd
mogenhetsex. 1900 utbildade sig B.
först till operasångare och studerade i
Tyskland och Italien, bl. a. hos prof.
Humperdinck i Berlin. Sitt första
engagement hade B. vid stadsteatern
i Rostock 1905—06, där han gjorde
stor lycka särskilt som wagnertenor.
Därefter var han anställd i flera
andra tyska städer och i New York
samt verkade en tid som regissör vid
Hofoper i Berlin. Han var förste
regissör vid K. teatern 1925—29 samt
regissör och chef vid Stora teatern i
Göteborg 1922—25 och 1935—37. B.
Carl Otto Bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
