Bilberg 311 Bildt 1. Bilberg, Johan, universitetslärare, biskop, f. IT nov. 1646 i Mariestad, † 11 mars 1717 i Strängnäs. Föräldrar: kyrkoherden Jonas Amberni och Ingrid Birgitta Joakimsdotter Denckert. — Sedan B. 1672 avlagt fil. kand.-ex. i Uppsala, företog han ären 1673—77 som lärare för friherre U. Bonde, k. rådet Törd Bondes son, en utländsk resa, varunder ban besökte främmande hov och Europas förnämsta högskolor. Efter hemkomsten utnämndes han till prof. i matematik vid Uppsala univ. 1679, och hans insats där betydde ett befruktande genombrott i cartesiansk anda. När Cartesius' filosofi, som redan vid århundradets mitt framkallat invändningar från den aristoteliska ortodoxin, på 1680-talet blev utsatt för ett nytt angrepp, uppträdde B. till dess försvar i den vetenskapliga frihetens intresse. Mellan honom ocli uppsalateologerna (särskilt H. Schutz) utspann sig en häftig strid, som avgjordes genom en k. resolution, där filosofin förbjöds att dra den kristna tron och Guds ord under sin kritik men i övrigt medgavs full frihet. Sedan B. tilldelats en teologisk lärostol 1689, tilltog oron. B:s ämbetsbröder förbittrade hans liv på alla tänkbara sätt, och hans disp. undertrycktes. Det var säkerl. i överensstämmelse med hans egen önskan, som Karl XI utnämnde honom till kyrkoherde i Örebro 1692. En del av lians elever, bl. a. A. Rvdelius, följde honom dit för att fortfarande få åtnjuta lians undervisning. Han blev 1701 biskop i Strängnäs, vilket ämbete han med nit och värdighet förestod till sin död. — B. var en lysande, mångsidig begåvning, framstående inte bara som reformator av de filosofiska och teologiska studierna utan även som astronom, matematiker, grekisk filolog och latinsk skald. — Gift 16S3 med Margareta Staaf. N. B. 2. Bilberg, Fredrik Otto, militär, politiker, f. 3 aug. 1722, † 29 okt. 1806 på Näsbyholm, Härads skn, Södermani. län. Föräldrar: ryttmästaren Gustaf Otto B. och Maria Elisabet von Hoffdahl. — B. tjänstgjorde som kaptenlöjtnant vid flottan under det pommerska kriget men ådrog sig sin överbefälhavares misshag till den grad, att han av regeringen förklarades icke berättigad till befordran. Saken kom inför krigsrätt, varvid B. emellertid frikändes och som upprättelse erhöll kaptens fullmakt och lön 1761. Sannolikt var det politik med i spelet; B. var näml. en ivrig anhängare av mösspartiet och en stor intrigmakare; i fortsättningen framträdde han, sedan 1761 major vid amiralitetet, mera som partigängare Johan Bilberg, Målning (detalj) av okänd konstnär 1709 (Strängnäs domkapitel). vid riksdagarna än som officer. Han slöt sig från början till oppositionen mot Gustav III, inte minst därför att konungen råkat såra hans personliga fåfänga, och spelade en jämförelsevis stor roll vid riksdagen 1786, där han bl. a. framlade ett memorial om tryckfriheten. Han blev också häktad ss. oppositionsledare 1789, vilket emellertid inte avkylde hans kritiklusta i fortsättningen. — Gift med Sara Christina von Tlelmich. H. N. Bildt, ätt, härstammande från en gammal dansk adelssläkt Bilde eller B., som i slutet av 1400-talet var bosatt i n. Jylland och under 1500-talet flyttade till det norska Bohuslän. Ättens äldste med visshet kände stamfar Tomas Bilde (omnämnd 1442) blev farfars far till länsherren över Rakkestads län, ryttmästaren Daniel B. († efter 1585), som genom giftermål kom i besittning av egendomen Morlanda i Bohuslän. Dennes sonsons son Knut B. (f. omkr. 1631, † efter 1689) naturaliserades efter Bohusläns avträdande till Sverige som sv. adelsman 1664. Då han under 1675 års danska krig övergick till Danmark, förklarades Morlanda förbrutet och förlänades åt friherre Hans Georg Mörner men återgavs senare åt Knut B:s son, Daniel B., slutl. överste för Skånska ståndsdragonreg. (f. 1671, † 1723). Denne blev stamfar för ättens nu levande fyra grenar. Söner till honom voro a) fänriken Carl B. (f. 1704, † 1759), farfars farfar till affärsmannen och godsägaren Axel B. (B. 5), ättens nuv. huvudman, och b) godsägaren Daniel Henrik B. (f. 1710, † 1791), från vilken ättens tre 5'ngre grenar härstamma. — Den sistnämndes äldste son, kaptenen Abraham Gustaf B. (f. 1747, † 1828), blev farfar till a) sjökaptenen Carl Knut Törd B. (f. 1830, † 1887), far till över- ingenjören vid trafikab. Grängesberg—Oxelösund Knut Vincent B. (f. 1867) och byråchefen i Generalpost-styr. Carl Arvid Gabriel B. (f. 1877), samt b) tullbevakningskon,trollören Abraham Gustaf B. (f. 1814, † 1869), far till ingenjören Wilhelm B. (B. 4). En brorson till denne är verkst. dir. vid Munkedals ab. Olof B. (B. 6). — Daniel Henrik B:s yngste son. översten i armén Didrik B. (f. 1756, † 184S). blev farfar till envoyén, riksmarskalken Gillis B. (B. 1), som 1S64 upphöjdes i friherrligt stånd enligt 37 § B. F. Dennes äldste son, envoyén och kammarherren friherre Carl B. (B. 2), blev far till envoyén ocli kammarherren friherre Harald Knut Clarence B. (f. 1876). B. l:s yngste son, generalen Knut B. (B. 3), blev far till översten vid Försvarsstaben Nils Gustaf Knut B. (f. 1889). 1. Bildt, Didrik Anders Gillis, friherre, militär, diplomat, politiker, f. 16 okt. 1820 i Göteborg, † 22 okt. 1S94 i Stockholm. Föräldrar: överstelöjtnanten Daniel Fredrik B. och Christina Elisabet Fröding. •— Efter att ha studerat vid privat läroverk var B. kadett vid Karlberg 1835—37, genomgick Högre artilleriläroverket på Marieberg 1839—42 och verkade som lärare där 1843—47 ocli vid Krigsakad. 1847—54. Kronprins Oscar (I), som åhörde hans lektioner på Marieberg, fick därvid sin uppmärksamhet riktad på honom, och 1851 blev B. — ännu blott löjtnant — kung Oscars adjutant. B. gjorde sedan en mycket snabb karriär. Som chef för Artilleristaben 1854 kom han i nära kontakt med kronprins Karl (XV), som då var generalfälttygmästare, och en vänskap mellan dem grundlades. som varade livet ut och som ytterligare kom att främja B:s avancemang. Ären 1858—62 var han landshövding på Gotland, där han bl. a. nitiskt sökte befordra skiftesverket och förbättra öns förbindelser. Från denna verksamhet kallades han till överståthållarposten i Stockholm 1862 (—74). Han var där även stadsfullmäktiges ordf. 1863— 74. B. togs dessutom ss. kungens spec. förtroendeman i anspråk för viktiga uppdrag av konfidentiell och representativ natur. Sådana yttre utmärkelser torde hos mången ha framkallat en överdriven uppfattning om B:s ställning. Han hörde knappast till de egentliga kungagunstlingarna, även om lian genom sin ställning som kungens förste adjutant (från 1859) vistades i dennes närhet och ofta rådfrågades i viktigare ärenden. B:s inflytande synes mestadels enbart lia varit av godo,