Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Bildt, Gillis - 2. Bildt, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bilberg
312
Bildt
Gillis Bildt.
ocli lian fyllde med takt sin
grann-laga uppgift hos den obetänksamme
ocli lättsinnige monarken. I de stora
politiska frågorna intog B. en
självständig hållning. Han delade väl
tidens entusiasm för rörelserna ute i
Europa och sympatiserade varmt med
polackerna 1863 likaväl som med
danskarna 1863—64. Som ordf. i den
s. k. lantförsvarskommittén 1861—
65 hade han emellertid fått en god
inblick i den sv. försvarsmaktens
brister, och när det verkl. blev fråga
om ett aktivt ingripande i den
dansktyska striden, synes B. närmast ha
försökt verka återhållande på Karl
XV. Redan tidigt — senast 1866 —
började B. verka för ett närmande
mellan Sverige-Norge och Tyskland,
säkerl. främst emedan han i denna
makt såg ett värdefullt stöd mot en
eventuell rysk expansionspolitik.
Tronskiftet 1872 medförde ingen
förändring i B:s ställning. Trots den
motsättning, som under slutet av
Karl XV:s regering funnits mellan
kungen och tronföljaren, synes B. ha
förstått att stå väl med båda parter.
Av Oscar II sändes B. 1872 till Berlin
för att notificera tronskiftet, och två
år senare utsågs han till sv.-norsk
minister i Berlin, till vilken post hans
egenskap av generalmajor vid armén,
hans representativa uppträdande och
icke minst hans föregående
inställning till Tyskland gjorde honom
väl skickad. I Berlin arbetade lian
framgångsrikt för att förbättra
relationerna mellan sitt hemland och
Tyskland; även de kulturella och
ekonomiska förbindelserna länderna
emellan blevo under B:s tid allt
livligare. B. knöt även goda
förbindelser inom den diplomatiska kåren i
Berlin och var som rapportör
välunderrättad. För Bismarck hyste han den
största beundran. År 1886 lämnade B.
sin post i Berlin. I det följande kom
lian endast att spela en roll i den inre
politiken. Från 1886 var han
riksmarskalk. — B. deltog i alla
ståndsriksdagarna från 1847 och var därvid bl.
a. led. av statsutskottet 1847—61.
Han stod först de s. k. junkrarna nära
(Gustaf Lagerbjelke, Erik Josias
Sparre, Henning Hamilton m. fi.). B.
var dock icke någon utpräglad
partiman. Till representationsreformen
1865 medverkade han aktivt och
ansågs även ha påverkat Karl XV att
uppge sitt motstånd. Åren 1866—74
och från 1887 var B. led. av Första K.
och tillhörde 1865—67 den stora
unionskommittén för revidering av
föreningsakten. Till kommitténs
betänkande fogade han en reservation om
tryggande av den militära
unionsgemenskapen. I tullfrågan på
1880-talet intog B. en moderat
protektionistisk hållning. Hans åsikter likaväl
som hans förmåga att medla och
förlika samverkade till att han 1888 (—
89) kallades till statsminister. Sin
uppgift såg lian också i att förlika
de skarpa motsättningarna mellan
tullvänner och frihandlare. — B. var
till sitt yttre lång och ståtlig, i
umgänget behaglig och rättfram ocli
hade ett klart praktiskt förstånd.
Under hans överståthållartid var
hans hus en samlingsplats för hovet,
aristokratin och diplomatin, och där
sammanträffade dessas repr. med
spetsarna av bourgeoisien.
Utmärkande för B. var en ovanlig
smidighet, en förmåga att hålla sig väl med
olika läger. Någon statsman i
egentlig mening var han dock icke. B. var
led. av Krigsvet. akad. sedan 1849 och
blev serafimerriddare 1873. — Gift
184S med Rose Lucie Dufva. G. U.
2. Bildt, Carl Nils Daniel,
friherre, diplomat, författare, f. 15 mars
1850 i Stockholm, † 26 jan. 1931
i Rom. Son till B. 1. — B. blev
student i Uppsala 1866 och jur. utr.
kand. 1870, tjänstgjorde en tid vid
Svea hovrätt och från s. å. vid
beskickningarna i London, Paris,
Washington, Berlin och Wien, varjämte
han var kansliråd i Utrikesdep. 1884
—86 och kabinettssekr. 1886—89.
Som envoyé i London 1902—05
ställdes han på svåra prov i anledning
av den sv.-norska unionskonflikten.
Under tiden 1889—1902 och 1905—20
tjänstgjorde lian som envoyé i Rom
och skaffade sig ett stadgat anseende
för sin ingående förtrogenhet med det
diplomatiska och politiska läget.
Utom sin tjänst i Rom deltog han i
den första internat, fredskongressen i
Haag 1S99, var från 1906 led. av
Permanenta skiljedomstolen i Haag
och från 1908 av Internat,
lantbruks-inst:s permanenta kommitté i Rom.
Efter 1920 kvarstod han som honorärt
legationsråd i Rom. Starkt
intresserad av historia utnyttjade B. sina
goda förbindelser till forskningar i
offentliga och enskilda italienska ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
