Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birger Persson - Birger Ulfsson - Birgitta Birgersdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birger Ulfsson
322
Birgitta Birgersdotter
(1933), utarbetades av en
tolvmanna-nämnd under B:s ledning. Det torde
främst vara detta, som har gjort B.
känd i vår historia. Hans politiska
ställning hotades 1305 i och med
Torgils Knutssons störtande och kyrkans
makttillväxt men räddades genom
den s. k. Håtunaleken (se Birger,
konung) 1306, då hertigarna Erik och
Valdemar i spetsen för Torgils
Knutssons tidigare anhängare övermannade
sin bror konung Birger. B. höll sig
troget till hertigarna under det
följ. decenniet. Han skötte 1310—14
hertigarnas uppbörd i Attundaland
och Tiundaland och torde under den
närmast följ. tiden lia spelat en
viktig roll i hertig Valdemars
konflikter med Uppsala domkyrka, bl. a.
rörande skatteuppbörden. Det bör ha
varit i samband med dessa händelser,
som B. 1315—16 förlorade sin
lagmansvärdighet. Han återfick den 1318
och var s. å. en av ledarna vid
upproret mot konung Birger. Han
skaffade sig stora rikedomar och hade
gods i Uppland, Södermanland, Närke,
Östergötland och Småland. Åren 1321
•—22 vallfärdade han till Santiago de
Compostela i Spanien och till
påvestaden Avignon, där han skaffade sig
ett stort avlatsbrev, utfärdat av
patriarken av Alexandria, två
ärkebiskopar och elva biskopar. I sitt
testamente förordnade han om stora
donationer till kyrkan. Han begrovs
i Uppsala domkyrka. — Gift 1) med
svärdsriddaren Johan Elofssons
dotter Kristina; 2) med
östgötalagmannen Bengt Magnussons dotter
Ingeborg. T. D.
Birger Ulfsson, riksråd och
lagman, † 26 aug. 1391. Föräldrar:
riddaren och lagmannen Ulf
Gudmarsson och Birgitta Birgersdotter
("heliga Birgitta"). — B. tillhörde från
1360-talet den krets av herremän, som
under intryck av Birgittas politiska
patos bekämpade Magnus Eriksson.
Han uppträdde 1364 bland Albrekts
av Mecklenburg anhängare. B. reste
till Bom för att besöka sin moder och
följde henne 1372 till Jerusalem, där
han slogs till riddare av den heliga
graven. Efter återkomsten till Sverige
blev B. föreståndare för
klosterstiftelsen i Vadstena, som han försåg med
rikliga donationer, och rådsherre samt
en av drotsen Bo Jonsson Grips
anhängare. Som testamentsexekutörer
efter denne gjorde B. och andra
stormän uppror mot konung Albrekt och
sökte därvid hjälp av drottning
Margareta i Norge. Avtalet med
Margareta slöts av B. och ännu en
underhandlare på Dalaborg 1388. — Gift
1) trol. med en dotter till riddaren
Erik Glysing; 2) med Märta
Sigges-dotter. T. D.
Birgitta. Detalj av träskulptur av okänd
mästare omkr. 1440 (Vadstena klosterkyrka).
Birgitta Birgersdotter, kallad
"heliga Birgitta", f. 1302 eller 1303,
antagl. på Finsta i Uppland, † 23 juli
1373 i Bom. Föräldrar: riddaren och
lagmannen Birger Persson (se s. 321)
och Ingeborg Bengtsdotter. — B.
tillhörde en av landets förnämsta och
rikaste familjer. Hon uppfostrades
till elvaårsåldern i hemmet och
därefter, sedan hon förlorat sin mor,
i ett annat stormanshem, hos
östgötalagmannen Knut Jonsson, som
var gift med en moster till B.
Endast tretton år gammal bortgiftes
B. 1316 med den adertonårige Ulf
Gudmarsson, från 1330 lagman i
Närke. De bosatte sig på gården
Ulvåsa vid Borens strand i Östergötland.
I deras äktenskap föddes åtta barn.
Legenden berättar om B. som husfru:
"Hon gav akt på sitt hus och åt aldrig
sitt bröd med lättja. Hon utsträckte
sin hand till de fattiga och eländiga
och visade en outtömlig
barmhärtighet mot alla behövande, sjuka och
föraktade människor. Bedan under den
tid, då hennes make ännu var i livet,
brukade hon varje dag bespisa tolv
fattiga vid sitt bord, varvid hon själv
betjänade dem. Av sina enskilda
tillgångar lät hon i åtskilliga delar av
sitt fädernesland iståndsätta
förfallna sjuk- och fattighus och besökte och
vårdade dess fattiga och sjuka med
största omsorg." Hennes ärelystnad,
som redan från barndomen inriktats
på det religiösa, fick utlopp i
from-hetsövningar och en sträng vandel.
Från 1335 stod B. flera år framåt
konung Magnus Eriksson och
drottning Blanka nära. Sitt starka
bildningsbehov kunde hon tillfredsställa
särskilt genom bekantskapen med
linköpingskaniken magister Mattias,
Sveriges då mest ansedde teolog, som
blev hennes biktfader. Hon företog
efter tidens fromma sed vallfärder till
heliga platser. Märkligast är den resa,
som hon gjorde tills, med sin make
till Santiago de Compostela i Spanien
1341—43. Ulf Gudmarsson
insjuknade under resan och dog kort efter
hemkomsten till Sverige 1344. Hans
död ledde till en avgörande kris i B:s
liv. Hon mottog i en vision Guds
kallelse att vara hans "brud och
språkrör". Denna starka upplevelse gav
ny och mäktig näring åt hennes länge
hysta önskan att helt få ägna sig
åt ett andligt liv. Legenden
berättar, hur hon några få dagar efter
dödsfallet strök den ring, som hon
fått av sin make, av sitt finger med
förklaringen: "När jag begrov min
man, begrav jag med honom min
jordiska kärlek, ty ehuru jag älskat
honom som min egen själ, önskar jag
ej ens med en örtug mot Guds vilja
återköpa honom livet. Så länge jag
bar denna ring, var den mig liksom
en börda, emedan jag då erinrade mig
all svunnen glädje. Men nu skall min
själ rikta sin kärlek endast till Gud,
och därför vill jag glömma både
ringen och min make." Hon flyttade
till Alvastra och fick vid samma tid
underpriorn i klostret, Petrus Olai,
till sekr. och förtrogen. Denne
översatte med några få undantag hennes
uppenbarelser (revelationer) till latin
och var från denna tid jämte den
förutnämnde magister Mattias (†
1350) hennes närmaste medhjälpare.
Under åren efter makens död
upplevde B. sin första stora religiösa
hänrycknings- och uppenbarelseperiod.
Ofta — kanske oftast — mottog hon
uppenbarelserna som svar på böner
och i ett tillstånd av andlig klarsyn,
mera sällan i verklig extas: "Efter
denna syn var mitt hjärta uppfyllt av
sådan glöd och sådant jubel, att det
ej kunde bliva fullare, om jag skulle
bliva vid liv, utan det hade då brustit
av fröjd." B. hade länge önskat
grunda ett kloster; nu lyckades hon
förmå konung Magnus att donera ett
flertal gods, bl. a. Vadstena
kungsgård, för detta ändamål (1346). Hon
igångsatte arbetet på
klosterstiftelsens organisation men måste till sin
besvikelse och förbittring tills vidare
uppge sina klosterplaner, därför att
påven ej ville bekräfta dem. B:s
uppenbarelser påverkades därav.
Påven, Klemens VI, som med ett yppigt
hov residerade i Avignon, beskrev hon
med en våldsam, hatfull fantasikraft:
"Hans bröst är fullt med uppvällande
maskar, hans armar äro såsom två
ormar, hans hjärta är uppfyllt av det
giftigaste kräldjur" o. s. v. Även mot
konung Magnus, som efter påvens
ställningstagande ej längre stödde
hennes planer, blev hon bitter.
Konungens sätt att föra krig mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
