Björnstjerna 351 Björnstjerna Magnus Björnstjerna (1). Samtida målning (detalj). major vid Västmanlands reg. förmådde han detta att göra gemensam sak med Georg Adlersparre vid resningen. B. sändes, möjl. på grund av svårigheter att komma överens med Adlersparre, våren 1809 tills, med greve R. M. von Bosen till kejsar Napoleon för att söka hans fredsmedling och råd i fråga om den sv. tronföljden, till vilka frågor kejsaren dock ställde sig likgiltig. B. blev överstelöjtnant vid Kalmar reg. 1810, sändes 1811 till Norge för att undersöka läget och stämningen där och 1812 till England för att förbereda underhandlingar om allians samt för att överenskomma om förvärvet åt Sverige av en västindisk ö, som blev Guadeloupe, till ersättning för Sveriges deltagande i kriget mot Napoleon. I detta krig deltog B. först under G. von Döbeln och sedan som generaladjutant och chef för fältmarskalken C. von Stedingks generalstab, bevistade slagen vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig, avslutade underhandlingarna om Lybecks kapitulation och befordrades till generalmajor 1814. Han följde den sv. armén till Köln, Liège och Bryssel, användes sedermera som generaladjutant för yttre ärenden vid underhandlingarna i Norge samt undertecknade jämte A. F. Skjöldebrand konventionen i Moss, varefter han som sv. kommissarie hos norska regeringen kontrollerade överenskommelsens fullgörande. B., som upphöjdes till friherre 1815 och greve 1826, var generaladjutant för armén och chef för Generalstaben 1815—28 samt artilleriinspektör från 1821, i vilken ställning han bidrog till moderniserandet av den sv. armén. Dessutom uppträdde B. på riksdagarna som regeringsanhängare, exempelvis i 1822 års finanskommitté. B. övergick slutl. till diplomatin och var sv. minister i London 1828—46. Under londonvistelsen sysslade han mycket med historiska och politiska studier. Han utgav bl. a. "Om beskattningens grunder i Sverige" (1S32), "Grunder för representationens möjliga ombyggnad och förenkling" (1835), som innehåller ett konservativt representationsförslag om ett överhus av adel och biskopar och ett underhus, valt av övriga stånd, "Det brittiska riket i Ostindien" (1839), ytterligare skrifter rörande representationsfrågan m. m. Dessutom publicerade han "Mémoires posthumes du feldmaréchal comte de Stedingk" (1—3, 1844—47) men hindrades av Oscar I att fullfölja verket. Han blev general 1843, led. av Krigsvet. akad. 1807, led. av Vet. akad. 1835 och sera-fimerriddare 1838. — Gift 1815 med friherrinnan Elisabet Charlotta von Stedingk. T. D. 2. Björnstjerna, Johan Magnus, arméofficer, politiker, f. 28 jan. 1805 på Kristinelund i Arby skn, Kalmar län, † 20 mars 1898 i Stockholm. Föräldrar : generalmajoren Magnus Johan B. och Sara Elisabet Nilsson. — B. blev student i Uppsala 1818, kadett vid Karlberg 1820, utexaminerades därifrån 1822 och blev s. å. fänrik vid Andra livgardet. Han blev kapten i reg. 1839, kammarherre hos drottningen 1843 och deltog som kompanichef i hjälpexpeditionen till Fyen 1848. År 1854 befordrades lian till överste och chef för Första livgrenadjärreg. Vid denna tid hade han redan börjat delta i politiken. Han bevistade riksdagarna 1853—54 och 1856—58, varunder han tillhörde statsutskottet och var statsrevisor 1853, blev 1858 generalmajor i armén och var 1858—62 statsråd och chef för Lantförsvarsdep. Som sådan var han en typisk fackminister och tog bl. a. initiativet till Magnus Björnstjerna (2). Målning (detalj) av J. P. Södermark 1875. Carl Björnstjerna. Målning (detalj) av L. Hansen 1846. 1861 års stora lantförsvarskommitté, genom vars arbete den politiska kampen om försvarsfrågan inleddes. B. främjade i riddarhuset representationsreformen 1866, tillhörde Första K. 1867—75, var led. av statsutskottet 1867—69 och av särskilt utskott 1871. Han intog en utpräglat konservativ hållning, men som ordf. i 1873 —74 års kommitté för granskning av Generalstabens förslag till grunder för ny härordning accepterade han idén om värnpliktsarmé efter att tidigare ha föredragit indelningsverket. Vid sin avgång från statsrådsämbetet 1862 utsågs han till generalbefälhavare i fjärde militärdistriktet, blev vid sitt avsked ur aktiv tjänst 1871 generallöjtnant i armén och general 1874. Han blev led. av Krigs-vet. akad. 1858 och serafimerriddare 1869. — Gift 1863 med Magdalena Lovisa Augusta Skogman. T. D. 3. Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig, greve, arméofficer, politiker, f. 20 nov. 1817 i Stockholm, † 19 juni 1888 på Almarestäket i Stockholms-Näs skn, Uppsala län. Son till B. 1. — B. uppfostrades i England, där fadern var sv.-norsk minister, blev student i Uppsala 1835, avlade officers-ex. 1836, kansliex. i Uppsala 1838 och blev, sedan 1836 underlöjtnant vid Livgardet till häst, ordonnansofficer hos konungen 1839, löjtnant 1842, ryttmästare 1849, adjutant hos konungen s. å., kabinettskanimarherre 1853 samt överste och chef för Kronprinsens husarreg. 1858. Under tiden användes B. för olika beskickningar till främmande hov och besökte framdeles i militärt studiesyfte Italien 1862, danska armén under kriget 1864, Byssland 1867 och Preussen 1873. Han blev 1864 sekundchef för Livgardet till häst och generalmajor s. å. Som inspektör för kavalleriet 1872—