Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnram, Gustaf - Björnram - 1. (Björnram), Lars - 2. (Björnram), Hans - 3. (Björnram), Andreas - Björnsson, Edvard - Björnstjerna - 1. Björnstjerna, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björnstjerna
350
Björnstjerna
gare, levde han ett enstöringsliv och
dog i små omständigheter. — Gift 1787
med Anna Botilda Thorsman. N. P.
Björnram, flera medeltida
adelssläkter som förde en eller tre
björnramar i vapnet. Till en av dessa hörde
riddaren Otte Ulfsson, som i mitten
av 1400-talet omtalas ss. medl. av
riksrådet, samt hans söner Nils och Erik
Ottesson. Alla dessa frälsesläkter B.
utslocknade vid medeltidens slut.
Utan sammanhang med dem stod
Gustav Vasas hövitsman Lars Olofsson
(B. 1), som bevisl. var ofrälse. Dennes
äldre son Hans Larsson, amiral och
ståthållare över Finland (B. 2),
adlades med sköldemärke (tre
björnramar) 1561; en yngre son till B. 1,
ärkebiskopen Andreas Laurentii (B.
3), fick i slutet av 1580-talet
adelsbrev med samma sköldemärke, vilket
antagl. härstammar från
möderneätten Bärens eller Bure. Släkten B.
utgick på svärdssidan i slutet av
1500-talet.
1. (Björnram), Lars Olofsson,
krigare, fogde, † trol. 1572. — B.
torde ha varit ungefär jämnårig
med Gustav Vasa. Han framträder i
Peder Swarts krönika som betrodd
medhjälpare åt den blivande kungen.
B. säges ha givit dalaallmogen de
råd, som kom den att återkalla
Gustav Vasa, sedan den en gång nekat
honom bistånd. År 1521 blev B.
hövitsman för ena hälften av Gustav Vasas
här, deltog verksamt i erövringen av
Västerås, kämpade därefter i Uppland
och blev utanför Stockholm svårt
sårad under en träffning. Från denna
tid blev den lokala förvaltningen hans
arbetsfält. Han var fogde i
Norrbotten och Ångermanland till 1526,
därefter en kortare tid i Dalarna och 1531
—39 i Korsholms län i Österbotten.
Senare bosatte han sig i Umeå skn,
var då underlagman i Västerbotten,
en tid konungens befallningsman i
Västerås och 1555—56 fogde i
Västerbotten. Även inom rättskipningen var
B. verksam; han tillhörde Erik XIV: s
högsta nämnd åtminstone åren 1563
—67. — Gift 1) möjl. med Margareta
Andersdotter Bärens eller Bure; 2)
med Anna Andersdotter Grubb. T. D.
2. (Björnram), Hans Larsson,
ämbetsman, krigare, † våren 1571 i
Viborg. Son till B. 1 i hans första
gifte. -—■ B:s kännedom om Finland
gjorde honom särskilt lämpad för
uppdrag rörande Sveriges ö.
provinser. Från 1554 var han
befallningsman i Helsingfors och arbetade under
denna tid ivrigt för stärkande av
landets försvar mot Ryssland. Ett
krävande värv var hans deltagande som
Klas Kristersson Horns medhjälpare
i beskickningen till Reval 1561, som
ledde till stadens underkastelse under
Sverige. Efter hemkomsten adlades
ban och begåvades med förläningar.
Somrarna 1562—63 uppträdde han
som amiral "på de Narviske
farvatten" för att blockera Narva och
dirigera narvasjöfarten till Reval, var
därefter befälhavare på Åbo slott och
avsändes till Moskva 1564 och
återigen dit 1566. Vid det senare tillfället
krävde tsar Ivan Katarina
Jagelloni-cas utlämnande och påstod, synbarl.
utan anledning, att B. i viss mån var
ansvarig för denna begäran. — B:s
stora förtjänster om administrationen
i Finland fingo ett officiellt
erkännande 1568 (ev. 1567), då han
utnämndes till ståthållare (gubernator) över
Finland. Vid denna tid verkade han
fortfarande som amiral och fick 1568
befälet över Viborg. I hans karaktär
framträder vid sidan av en på många
områden prövad energi och begåvning
även en utpräglad omtanke om den
egna ekonomin. — Gift 1) med Anna
Persdotter (Ållongren); 2) med
Ingrid (Ingeborg) Boije. T. D.
3. (Björnram), Andreas
Laurentii, ärkebiskop, f. 1520, † 1 jan.
1591. Son till B. 1 i hans andra
gifta — B., som först kallade sig
Bothniensis Bureus, blev efter
studier i Rostock kyrkoherde i Umeå
skn 1561 och i Gävle 1570. Han
förordnades till superintendent i Växjö
1576, blev biskop där 1577 och
ärkebiskop 1583 samt adlades före 1590.
— På grund av sin sympati för Johan
III:s liturgiska strävanden vann B.
konungens gunst, vilket måhända till
en del förklarar hans snabba
befordran. Enligt en av Messenius återgiven
tradition skall B. ha varit den förste
präst i riket, som förrättade
gudstjänst efter den "Röda boken", vilket
skedde på en synod i Stockholm 1577.
Ehuru B. därefter synes ha varit
mindre verksam för liturgins
införande, blev lian dock föremål för
häftiga angrepp från anti-liturgisternas
sida. Han kom också att stå på spänd
fot med hertig Karl. Som stiftschef
var han nitisk, och även en mot honom
oblid tradition har med Raimundus
nödgats erkänna, att av "gåvor, som
Gud uti sin församling giva plägar,
honom intet fattades". — Gift 1) med
Anna Mikaelsdotter; 2) med
Margareta Phase. G. R.
Björnsson, Johan Edvard,
skolman, politiker, f. 24 sept. 1878 i
Voll-sjö skn, Malmöh. län. Föräldrar:
handlanden John B. och Cecilia
iSvensson. •—- Efter mogenhetsex. i Malmö
1896 inskrevs B. s. å. vid Lunds univ.,
där han blev fil. kand. 1899, fil. lic.
1908, fil. dr 1909 och docent i
experimentell fysik s. å. År 1910
utnämndes han till lektor i Borås. Sedan han
1919 blev led. av Första K., liar
han erhållit ett flertal allm.
uppdrag och intagit en framskjuten plats
inom partipolitiken (led. av
socialdemokratiska riksdagsgruppens
förtroenderåd). Han var statsrevisor
1928—31 och har sedan framför allt
ägnat sig åt bank- och
bevillningsfrågor. Han blev 1925 led. av
bevillningsutskottet och 1932 fullmäktig i
Riksbanken, där han är inspektör för
sedeltryckeriet. B. var även led. av 1932
års beredskapssakkuniniga och har
anlitats i Tull- och traktatkommittén
samt vid utredningar rörande den
högre tekniska undervisningen. Han
liar också utsetts till led. av Statens
jordbruksnämnd, Statens mjölknämnd
och Statens livsmedelskommissions
råd. — Gift 1910 med Asra Smedberg.
R. A.
Björnstjerna, upplandsätt,
härstammande från ärkebiskopen Magnus
Olai Beronius (se släkten Beronius),
vars hustru och barn adlades med
namnet B. 1760. Ärkebiskopens äldste son
Johan B. (f. 1729, † 1797) var
bibliotekarie hos kronprins Gustav,
sedermera kung Gustav III, och
bibliogra-fisk förf. Johan B:s brorson,
generalen och envoyén Magnus B. (B. 1),
som blev friherre 1815 och greve 1826,
allt enligt § 37 R. F., hade sönerna
generallöjtnanten och
överhovstall-mästaren greve Carl B. (B. 3) oeh
generalmajoren och
utrikesstatsminis-tern Oscar B. (B. 4). En sonson till B. 3
är översten greve Carl B. (B. 5).
Ärkebiskopens dotter Elisabet Christina B.
(f. 1736, † 1814), gift med arkiatern
Johan Gustaf Wahlbom (f. 1724, †
1808), hade sonen generalmajoren
Magnus Johan Wahlbom (f. 1758, †
1837), som 1799 adlades och
adopterades på moderns adliga namn och
nummer. Han blev far till generalen och
statsTådet Magnus B. (B. 2).
1. Björnstjerna, Magnus
Fredrik Ferdinand, greve, arméofficer,
diplomat, f. 10 okt. 1779 i
Krumhen-nersdorf invid Dresden, † 6 okt. 1847 i
Stockholm. Föräldrar: envoyén
Magnus Olof B. och friherrinnan
Wilhelmina von Hagen. —- B.
uppfostrades huvudsakl. i Regensburg, kom
1793 till Sverige och utnämndes s. å.
till fänrik vid Livreg.-brigadens
värvade infanteri. Han blev stabskapten
1805, överadjutant vid finska arméns
generalstab 1808 samt major i armén
och överadjutant hos konungen s. å.
B. deltog med berömmelse i
striderna vid Haistila, Siikajoki, Lappo
och Oravais, varefter han på
senhösten 1808 inledde
stilleståndsunder-handlingarna med Kamenski. I början
av följ. år befann sig B. i Stockholm,
där han slöt sig till de revolutionära
kretsarna utan att personl. hysa
ovilja mot konungen. Sedan år 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
