Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomgren, Gunnar - Blomkvist, se även Blomquist, Blomqvist - Blomkvist, Jehubba - Blommér, Nils - Blomquist, se ävem Blomkvist, Blomqvist - Blomquist, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blomkvist
368
Blomquist
innehade han ett stort antal
kommunala förtroendeposter. Han blev 1910
korresponderande led. av Vitt. akad.
— Först inriktade B. sin
museiverksamhet mest på arkeologin, men så
småningom övergick ban mer och mer
till den levande allmogekulturen och
dess spår av äldre skedens
förhållanden. Borås mus., som fått betyget att
vara ett av våra bästa landsortsmus.,
är praktiskt taget helt ett verk av B.,
som under otaliga resor
samman-bragte ett stort material av bådo
föremål och uppteckningar. Också för den
vetenskapliga bearbetningen hade B.
en klar blick, även om det ej blev
honom förunnat att i större
utsträckning fullfölja den plan till
undersökning av näringslivet i
Sjuliäradsbyg-den, som han framlade och började
realisera under sina sista år. — Gift
1899 med Ingegerd Evers. S. N".
Blomkvist, se även Blomquist,
Blomqvist.
Blomkvist, Jehubba Petrus,
dövstumpedagog, f. 10 jan. 1843 i
Stenåsa skn på Öland, † 9 april 1909
i Örebro. Föräldrar: organisten Per
Daniel B. och Brita Kristina
Jönsson. — B. avlade folkskollärarex.
1862 och var lärare vid Allm. inst»
för dövstumma å Manilla 1863—75.
Han kallades 1S75 till föreståndare
för den nyinrättade Örebro läns
döv-stumskola i Örebro, blev 1892
föreståndare för femte distriktets
döv-stumskola i Örebro samt tog avskeu
1908. Han var 1903—08 ordf. i Sv.
dövstumläraresällskapet och i
öre-bro pedagogiska sällskap. — B:s
Verksamhet som dövstumlärare inföll
under en tid. då nya impulser började
göra sig gällande pä
dövstumunder-visningens område. Dittills hade man
i Sverige endast tillämpat
teckenmetoden men började nu intressera sig
för den i utlandet spridda talmetoden.
B. företog 1872—73 en resa i
Tyskland för att studera denna metod ocli
Jehubba Blomkvist.
arbetade efter hemkomsten ivrigt på
att få den nya metoden känd och
till-lämpad. Han utgav i detta syfte "Om
läroanstalter för döfstumma" (1875)
och visade genom talrika skrifter och
tidn.-artiklar sitt stora intresse för
olika sidor av undervisningen. B.
var spec. intresserad av den s. k.
ex-ternatsfomiens tillämpning vid
inrättandet av nya dövstumskolor och
behandlade denna skolform bl. a. i "Om
döfstumbildningen i Sverige" (1875).
Han var den förste, som yrkade på
obligatorisk undervisning för
dövstumma och insåg även
nödvändigheten av att uppdela barnen efter
begåvning. B. utarbetade en serie ord-,
övnings- och läroböcker i sv. språket
och lade därmed grunden till de
dövstummas språkundervisning. Vid lians
skola i Örebro, som blev en förebild
för flera skandinaviska
dövstumskolor, tillämpades endast
talmetoden. B:s undervisning var utmärkt,
framställningen klar ocli åskådlig,
och lian liade ovanlig förståelse för
barnens psyke. — Gift 1875 med
döv-stumlärarinnan Karolina Augusta
Berg. N. P.
Blommér, Nils Jakob Olsson,
historiemålare, f. 12 juni 1816 på
Blommeröd, öveds skn, Malmöh. län,
† 1 febr. 1853 i Bom. Föräldrar:
skolmästaren Andws Olsson och Elna
Jakobsdotter. — B. var lärling hos
hantverksmålare i Kristianstad och
Ystad, fick i Lund undervisning av M.
Körner samt blev 1839 elev hos prof.
J. G. Sandberg vid Konstakad.,
varvid han antog namnet B. Flera gånger
erövrade lian akad:s pris, och 1847
företog lian som stipendiat en resa
över Dresden till Paris, där han
studerade för L. Cogniet. År 184S
kallades B. till agreé vid Konstakad. I vårt
land är B. den förste, som i konsten
behandlat folksagans och folkvisans
gestalter. Påverkad av de götiska
idéerna och av den tyska romantiken
drömde lian om en nationell konst, som
inte imiterade antika förebilder utan
vilade på folkets naiva
föreställningsvärld. Hans stora tavla
"Älvdrömmen" (1849) är det första mera
betydande resultatet av lians
ansträngningar att åstadkomma en sv. konst på
nordiskt-mytologisk grundval. Från
paristiden härstamma tavlorna
"Näcken och Ägirs döttrar" samt
"Älvdansen" (båda i Nat. mus.), som visa stark
påverkan av tysken M. von Schwind.
B. fortsatte 1S50—53 sina
konststudier i Italien, där han mottog starka
intryck av Rafaels, Tizians,
Veroneses och Carraccis mästerverk. Där
tillkom hans stora tavla
"Betlehemi-tiska barnamordet" (1851, i privat
ägo), ett teatraliskt ämne, målat med
varma färger i barockens anda men på
Nils Blommér. Detalj av självporträtt
(Konstakademien).
lSOO-talets formspråk. De nordiska
motiven lockade honom likväl åter,
och han målade nu två tavlor "Loke
och Sigyn" (Nord. mus.) och "Freja
sökande sin make" (Nat. mus,), som
utgöia en kompromiss mellan
traditionell historiemålning och hans egen
vekt nordiskt-lyriska stil. Hans tidiga
död avbröt en enligt samtidas mening
lovande utveckling. Hans idéer
omsattes sedan i det måleri, som odlades av
M. E. Winge, J. A. Malmström, J. Z.
Blackstadius m. fi. — Gift 1852 med
målarinnan Edla Gustava Jansson
från Helsingfors. — Litt.: G.
Thomaeus, "N. J. B." (1922). N. B.
Blomquist, se även Blomkvist,
Blomqvist.
Blomquist, Gustaf,
tidningsman, pressattaché, f. 7 juni 1860 i
Åkers skn, Södermani. län, † 10 sept.
1929 i Uppsala. Föräldrar:
kyrkoherden Johan B. och Hilda Lindberg. —
B. började sin journalistbana som
medarb. i Örebro tidn. 1881 och blev
tidn.-korrespondent i London 1886.
Han flyttade 1900 till Berlin, där lian
som korrespondent till Stockholms
dagblad 1900—10 ocli till
Aftonbladet 1902—16 spelade en framstående
roll både inom sv. kolonin och bland
de utländska journalisterna; ban var
med om att sammansluta de senare
till Verein ausländischer Presse in
Berlin. B. var en av grundarna av
Riks-fören. för svenskhetens bevarande i
utlandet och initiativtagare till
utlandssvenskarnas första kongress i
Göteborg 1912. En särskilt
betydande insats gjorde B. för den sv.
kolonins i Berlin kulturella organisation.
Han tog 1901 initiativet till bildandet
av en sv. förs. i Berlin, som under
namnet Victoriaförs. kom till stånd
1903, ocli tillhörde från början dess
kyrkoråd, blev en av stiftarna av samt
sekr. och styr.-led. i Sv. understöds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
