Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boman, Magnus - Boman, Pehr - 1. Boman, Eric - 2. Boman, Ester - Bomgren, Gunnar - Bonde, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boman
396
Bonde
sin son" (1802) ocli "Arbeten och
dagar. Sånger af Hesiodos" (utg. av L.
Hammarsköld 1813). —Gift 1805 med
Hedvig Kristina Forsberg. R. A.
Boman, Petter (P e h r) Conrad,
ämbetsman, tonsättare, f. 6 juni 1804
i Stockholm, † 17 mars 1861 därstädes.
Föräldrar: kof ferdikaptenen Hans
Gustaf B. och Sofia Margareta Heldt.
—- B. blev student i Uppsala 1S21 och
anställdes 1822 i Tullverket, där han
blev kammarskrivare 1827, revisor
1832, tf. kamrerare 1837,
kammarförvaltare 1840 och kam rarare i
revisionskontoret 1844 och i
Generaltull-styr :s kammarkontor 1845 samt
verkade 1823—44 i Rikets ständers bank,
där han blev kontorsskrivare 1832
och notarie lios revisorerna över
bankoverket 1835. — B., som studerat
musikteori för P. Frigel, ägnade sig
vid sidan av sin ämbetsmannagärning
åt musiken. Han var på 1840-talet
musikkritiker i Post- och inrikes
tidningar samt publicerade i musiktidn.
ett antal värdefulla uppsatser om sv.
musik, oftast behandlande tiden 1800
—30. Våren 1852 föreläste han i
musikhistoria vid Musikkonservatoriet
och hjälpte sedermera till med att
katalogisera Mus. akad:s bibi. Är
1845 utgav han tills, med J. N.
Ahlström "Valda svenska folksånger,
folkdanser ocli folklekar". B. blev led.
av Mus^ akad. 1S49. -— B. framträdde
även som tonsättare, främst med
re-citativiskt hållna solosånger samt två
sångspel, "Byn i bergen" (1846) och
"Ljungby horn och pipa" (1858). •—
Gift 1) 1832 med Henrietta
Vilhelmina Sofia Glosemeijer, † 1834; 2)
med hennes syster Karolina Charlotta
Glosemeijer. P. L., G. T.
1. Boman, Erie, arkeolog, f. 5
juni 1867 i Falun, † 29 nov. 1925 i
Buenos Aires. Föräldrar:
bergsingenjören, direktören Lars Erik B. och
Karin Ångman. — Efter
läroverksstudier i Falun kom B. 1889 till
Argentina, där han efter en resa i det
då nästan outforskade Chacoområdet
blev lärare vid nationalkollegiet i
Ca-tamarca. Där greps han av det i
Argentina nyvaknade intresset för
landets förspanska historia ocli
företog utgrävningar på olika platser i
provinsen, samtidigt som han
skaffade sig en ingående kännedom om
den spanska litteraturen från
erövringstiden. Politiska förvecklingar
gjorde, att han efter en tioårig
vistelse måste lämna Catamarca. Ären
1901—02 deltog han i den av E.
Nordenskiöld ledda sv.
Chaco-Cordillera-expeditionen, och 1903 blev han medl.
i en av franska
undervisningsministeriet utsänd stor expedition under
ledning av markis G. de Créqui-Montfort
Erie Boman.
ocli Sénéclial de la Grange. Resultatet
av de under denna expedition
företagna undersökningarna i n.-v.
Argentina och närliggande område av Chile
publicerade han 1908 i Paris under
titeln "Antiquités de la region andine
de la République Argentine et du
dé-sert d’Atacama", det första
systematiska arbete, som behandlar detta
områdes arkeologi. Institut de France
tillerkände B:s publikation
Loubat-priset, och allt fortfarande står detta
arbete oöverträffat på sitt område.
B. vistades i Paris 1904—10 och de
två följ. åren i Sverige. Han
återvände sedan till Argentina för att där för
sv. räkning göra arkeologiska
fältundersökningar. På grund av alltför
stora svårigheter misslyckades denna
expedition; större framgång hade
hans undersökningar för argentinska
statens räkning i provinsen La Rioja.
År 1916 utnämndes B. till chef för
arkeologiska avd. vid Museo Nacional de
Historia Natural i Buenos Aires. B.
har även publicerat ett flertal
uppsatser och avliandl. av arkeologiskt eller
historiskt innehåll. Samtliga utmärka
sig för stor noggrannhet ocli skarp
iakttagelseförmåga. Hans stora arbete
om undersökningarna i La Rioja, som
förelåg nästan fullbordat vid hans
bortgång, utgavs 1932 av hans
argentinska kolleger. På den argentinska
institution, där B. arbetade de sista
åren av sin levnad, liar man i det
rum, som rymmer lians bibi.,
uppställt en bvst av honom, minnande om
hans trogna arbete i ett främmande
land, för vars arkeologiska
utforskande han betytt nästan lika mycket
som Oscar Montelius för lians
hemlands. Han begrovs på argentinska
republikens bekostnad. — Ogift. R—én.
2. Boman, Ester Katarina,
pedagog, f. 26 april 1879 i Lessebo,
Kro-nob. län. Syster till B. 1. — B.
avlade 1907 ex. vid Högre lärarinnesemi-
nariet, tjänstgjorde 1S96—1904 vid
Sofi Almquists högre samskola i
Stockholm och var 1907—09 lärarinna
vid samskolan i Vimmerby, rektor
1909—36 för Tyringe helpension för
flickor, Hindås, och är från 1940 tf.
pedagogisk konsulent vid Stockholms
stads barnstugor. Hon var sakkunnig
i 1919 och 1927 års
skolkommissionen —- B. är förkämpe och pionjär i
Sverige för den individuellt lagda
undervisningen vid skolorna och har vid
Tyringe helpension, som hon 1909
grundade tills, med Ester Östrand,
försöksvis infört ett nytt pedagogiskt
system, som bygger på koncentration
i undervisningen, ökad
själwerksam-liet genom grupparbete och enskilt
arbete för lärjungarna ocli självstyrelse.
Därvid har hon vunnit betydelsefulla
resultat. —- B. har skrivit artiklar i
uppfostringsfrågor samt utgivit
"Uppfostran genom undervisning. Två
decenniers försöksarbete på Tyringe,
Hindås" (1932). — Ogift. E. Bm.
Bomgren, Erik Gunnar,
advokat, f. 4 sept. 1902 i Nora. Föräldrar:
tandläkaren Carl Erik B. ocli Elsa
Fernholm. — Efter studentex. i
Västerås 1920 studerade B. juridik i
Uppsala, där han blev jur. kand. 1923.
Ären 1926—28 fullgjorde B.
tingstjänstgöring, varefter han ägnat sig
åt praktisk juridisk verksamhet hos
G. Fitgers advokatbyrå i Göteborg.
B. tillhör Sveriges advokatsamfund
sedan 1930 och är från 1935
samfundets sekr. Han har även varit redaktör
för samfundets tidskr. sedan dess
tillkomst 1935. B. är sedan 1938 lärare i
rättskunskap vid Handelshögskolan i
Stockholm. Han har utgivit de
rättshistoriska undersökningarna "Om
konungavalet enligt medeltidslagarna"
(Statsvetenskaplig tidskr. 1926) och
"Sekreta utskottet 1723—1756"
(1928). Till Sveriges
advokatsamfunds femtioårsjubileum 1937
utarbetade B. den historiska redogörelsen
"Det svenska advokatväsendet före
bildandet av Sveriges
advokatsamfund". Han liar publicerat ett stort
antal uppsatser i Advokatsamfundets
tidskr., Sv. juristtidn. m. m. — Gift
1930 med Ruth Westberg. M. B. L.
Bonde, gammal adelsätt, jämte
ätterna Bielke och Natt och Dag den
äldsta ännu fortlevande ätten av rent
inhemskt ursprung. Äldsta
dokumentariskt kända stamfäder äro bröderna
riksrådet Törd B. (nämnd 1310—27)
och väpnaren Erengisle Petersson
(nämnd 1319—50), som förde en båt
i sköldemärket. Om ättens tidigare
historia finns det icke bestyrkta
uppgifter; man har i varje fall hittills
icke lyckats fastställa, om den
ursprungliga stamorten är att söka i
Småland, där ätten sedan 1300-talets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
