Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolmeer, Bengt Magnus - Boltzius, Fredrik August - Boman, se även Bohman - Boman, Arvid - Boman, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boltzius
395
Boman
Bengt Magnus Bolmeer. Teckning (detalj)
av M. Röhl (Kungliga biblioteket).
ryds skn, Kronob. län, † 11 jan. 1849 i
Lund. Föräldrar: prosten Magnus B.
och Ingrid Katarina LundeUus. — B.
blev student 1802, filol. kand. 1806, fil.
kand. 1808 och fil. mag. s. å., allt i Lund.
Han utnämndes till docent i historia
vid Lunds univ. 1810, blev adjunkt
1816, notarie i medieo-teologiska
fakulteten 1819 och i filosofiska
fakulteten 1820, tf. prof. i historia 1822 och
prof. i österländska språk 1824. B. var
rektor vid univ. 1832—33 och 1842—
43 ocli deltog som univ:s ombud i flera
riksdagar. — B. var främst historiker,
och därför blev hans lärarverksamhet
ej särskilt betydelsefull för studierna
i österländska språk. Men genom sina
personliga egenskaper och sin
omfattande humanistiska bildning vann han
studenternas aktning och tillgivenhet.
En viktig roll spelade B. som värd i
den krets av akademiska lärare i
Lund, som kallades "Härberget". Där
diskuterades skilda frågor, främst
politiska, men trots
meningsskiljaktigheter var tonen genomgående liberal och
humanistiskt tolerant, och B. utövade
värdskapet med älskvärdhet och
finess. Den främste medl. av denna
lundensiska intelligensaristokrati var E.
Tegnér, till vilken B. stod i nära
vänskapligt förhållande. Sedan Tegnér
flyttat till Växjö, korresponderade B.
flitigt med honom. I riksdagen
arbetade B. ivrigt för univ:s bästa och
yttrade sig även i frågor rörande
tullfrihet på böcker ocli ordnande av
paketposten. — Gift 1833 med Laura
Petronella Lundblad.
Boltzius [bå’lts-], Fredrik
August, predikant, helbrägdagörare,
f. 17 maj 1836 i Grava skn, Värml.
län, † 13 juli 1910 därstädes.
Föräldrar: hemmansägaren Johan
August B. och Sara Nyqvist. — B.
arbetade först som bonde på
fädernegården ocli blev, sedan gården gått ur
släkten, nödsakad att försörja sig som
gårdfariliandlare. I början av
1860-talet genomgick B., påverkad av
lek-mannapredikan, en svår religiös kris
och började 1865 själv verka som
predikant på sina vandringar. Under sin
bibelläsning kom han särskilt att
lägga vikt vid skildringen av Jesu
och apostlarnas helbrägdagörelser,
och efter en stark personlig
upplevelse i helbrägdagörelsens tecken
började B. i slutet av 1870-talet böta
andras sjukdomar genom bön,
handpåläggning och smörjelse. I början
vågade han sig endast på
lindrigare sjukdomar, grep sig så
småningom an med svårare fall oeh blev
snart känd i bygden för att kunna
göra under. Då han 1884 flyttade till
Stockholm, hade hans rykte spritt sig
över Skandinavien. Från hela landet
sökte sig sjuka till B., som även hade
förespråkare inom bildade och
förnäma kretsar. —- B. hade knappast
vunnit sådan tilltro som undergörare,
om inte hans framträdande skett vid
en tidpunkt, då den
anglo-amerikan-ska helgelserörelsen ocli dess lära om
lielbrägdagörelse genom tro just hade
nått Sverige och fått fast fot inom
frikyrkorörelsen. Men B:s
helbrägda-görelselära var dock av en helt annan
art än denna. För honom blev bönen
ett besvärjelsemedel, och den religiösa
förvissningen nedsjönk till
sympatetisk magi, så t. ex. i fråga om hans
beryktade "svettedukar". Utom
religiös och suggestiv inverkan
utnyttjade lian även primitiv folktro och
vidskepelse. — B: s verksamhet gav
upphov till ren legendbildning, som
omtalade idel framgångar. Visst är, att
B. i många fall lyckades böta
sjukdomar, som berodde på funktionella
rubbningar, men organiska åkommor,
som inte kunde psykiskt påverkas,
lågo givetvis utanför hans kraftfält.
-— B:s verksamhet framkallade skarp
kritik i pressen, där man bl. a.
fordrade Medicinalstyr:s ingripande, men
myndigheterna hade knappast
möjlighet att inskrida. B. har anklagats för
att ha tagit helbrägdagörelsen som en
ekonomiskt givande näringsgren, men
detta är säkerl. obefogat. Han
handlade i god tro men saknade tillräcklig
insikt i de ting han grep sig an med.
— Ogift. —- Litt.: C. V. Bromander
& H. Kjellin, "Boltziussläkten och
Boltziusminnen" (i "Värmland förr
och nu" 34, 1936). (E. B—n.)
Boman, se även Bohman.
Boman, Erik Arvid, präst, f. 2
juni 1878 i Nätra skn, Västernorrl.
län. Föräldrar: rättaren Per B. och
Stina Sundström. —- Efter studier vid
Fjellstedtska skolan i Uppsala och
mogenhetsex. i Östersund blev B.
student i Uppsala 1901, avlade teologisk-
Fredrik August Boltzius.
filosofisk ex. 1902, teoretisk teologisk
ex. 1904, praktiska teologiska prov
s. å., blev lärare vid Klösta
donationsskola i Lit 1906 och inspektör över
Falu folkskolor 1908. År 1910 blev
lian präst i Johannesburg i
Sydafrika, 1914 pastor och 1917
kyrkoherde vid Sv. Gustafsförs. i
Köpenhamn, var 1918—21 ledare av
arbetet bland sv. fiskare i Skagen och
blev tjänstgörande e. o. hovpredikant
1938. — B. har ss. ledare för den stora
diasporaförs. i den danska
huvudstaden vid sidan av sin ursprungliga
uppgift som sjömanspräst starkt
engagerats för många skilda uppdrag.
Han är sedan 1926 ordf. i direktionen
för prinsessan Margarethas
kustsanatorium i Hornbæk, i direktionen för
Victoriastiftelsen i Köpenhamn, i Sv.
anderstödsfören. och i Sv.
föreläs-ningsfören. där. Som led. av Riksförb.
för svenskhetens bevarande i utlandet
har B. varit livligt verksam bland
landsmännen i Sydafrika och
Danmark. Till kyrkolagen (4 kap. 3 §
om vigsel) har B. personl. fått sitt
namn knutet. Han liar bl. a. utgivit
"Till Gustafskyrkans 25-ärsijubileum"
(1936). — Gift 1907 med Karin
Kempe. G. S—r.
Boman, Magnus, präst,
översättare, f. 23 dec. 1758 i Lilla Mellösa
skri, Södermani. län, † 26 nov. 1808.
Föräldrar: rättaren Anders B. och
Stina Bjurbei-g. — B. blev student i
Uppsala 1784 och prästvigdes 1786.
Efter prästerliga befattningar i
Strängnäst, Kjula, Utö och
Västerhaninge blev han v. lärare vid
Södertälje skola 1796 och skolmästare där
1804. Mest känd har lian blivit genom
sina kunniga ehuru stundom täml.
fria övers, av "Phsedri Æsopiska
fabler" (1788), "P. Ovidii Nasos Fabler
om förvandlingar" (1788—98),
"Dio-nysii Catonis Sedolärande disticha till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
