Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Bondhe, Carl - 9. Bonde, Gustaf - 10. Bonde, Nils - 11. Bonde, Carl - 12. Bonde, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bonde
400
Bondeson
Gustaf Bonde. Målning (detalj) av J. H.
Scheffel.
Bondesläkten" (8—10, 1900—12). —
Gift 1) 1680 med grevinnan Eleonora
Margareta Brahe, † 1690; 2) 1693
med grevinnan Maria Gustava
Gyllenstierna af Ericsberg. T. D.
9. Bonde, Gustaf, greve,
riksråd, politiker, f. 6 april 1682 i
Stockholm, † 5 dec. 1764 därstädes. Son till
B. 8 i hans första gifte. -— B.
studerade 1695—97 vid Åbo akad.,
medföljde 1697—98 fadern på dennes
ambassad till Holland och England och
reste 1701—05 i Tyskland (där han
studerade halvtannat år i Tübingen),
Österrike, Italien, Frankrike, Belgien
och Holland, varefter han från 1705
i tio års tid var kammarherre lios
änkedrottning Hedvig Eleonora. B.
utsågs till kommerseråd 1711,
tillhörde sekreta utskottet 1710, 1713—
14, 1719, 1720 och 1726—27 och var
ordf. i fredsdeputationerna 1713—14,
1719 och 1720 samt tillhörde sekreta
deputationen 1723. Han blev
landshövding i Östergötland 1718 och fick
som sådan den otacksamma uppgiften
att med hoprafsade och dåligt
utrustade styrkor söka försvara kusten mot
ryssarnas härjningar 1719. Åren 1719
—20 framträdde B. i riksdagen som
en av de ledande förkämparna för
ständernas makt gentemot konung
och råd. Jämte befattningen med en
rad skilda uppdrag, bl. a.
ordförandeskapet i deputationen över ständernas
kontor 1720, innehade B.
presidentposten i Bergskollegium från 1721.
Vid riksdagen 1726—27 slöt han sig
till Arvid Horn, utnämndes till
riksråd 1727 och blev Horns främste
medhjälpare, från 1731 även till namnet
genom utnämningen till
rikskansliråd. B. blev också den, som vid 1738
—39 års riksdag, då hattarna ryckte
till sig makten och bl. a. lian själv
entledigades från rådsvärdigheten,
fick sköta försvaret av den Hornska
regimens politik. Som en
rehabilitering av denna politik får man betrakta
hans återinkallande i rådet 1761. Dock
är hans huvudsakliga verksamhet efter
1739 inte politisk utan litterär. Han
författade några omsorgsfulla
översikter över samtida politik, bl. a. en
skildring av omständigheterna kring
sitt fall 1738—39 (utg. 1898 av
C. Trolle-Bonde: "Riksrådet grefwe
Gustaf Bonde"), och sysslade f. ö. med
vidlyftiga, delvis kuriösa
naturvetenskapliga utredningar och med en
redan på hans tid för länge sedan
föråldrad, rudbeckianskt yverboren och
trots lärdomen dilettantisk
fornhisto-risk spekulation. B. blev
serafimer-riddare 1748, led. av Vet. akad. s. å.
och av Vitt akad. 1754. — Gift 1)
1708 med friherrinnan Charlotta
Ulrika von Liewen, † 1735; 2) 1740 med
Fredrika Vivika Trolle. T. D.
10. Bonde, Nils, greve, militär,
ämbetsman, f. 19 jan. 1685 i
Stockholm, † 24 april 1760 därstädes. Bror
till B. 9. — B. ägnade sig åt studier
och resor i utlandet 1702—05. Han
blev löjtnant 1703 och kapten 1705.
Som kapten vid Livdragonreg. deltog
lian i Karl XII:s ryska fälttåg och
har lämnat en värdefull berättelse om
sina erfarenheter som Rehnskiölds
adjutant vid striderna omedelbart
före slaget vid Poltava. Han blev
tillfångatagen vid Perevolotjna 1709 ocli
frigavs 1721 genom den holsteinske
hertigen Karl Fredriks mellankomst.
B. trädde nu i denne hertigs tjänst i
S:t Petersburg som överste och
generaladjutant och verkade en tid i
Sverige (fr. o. m. dec. 1722) som
förmedlare mellan hertigen och det
holsteinska partiet, som då gjorde sig alltmer
gällande. B. lämnade 1738 hertigens
tjänst och blev landshövding i
Södermani. län 1739. Han var en av de
trenne medl. i den beskickning till
kejsarinnan Elisabeth 1742, som för
Nils Bonde. Målning (detalj) av G.
Desmarées.
Carl Bonde. Målning (detalj) av F. Bränder.
henne skulle tillkännage valet av den
holsteinske hertigen Karl Peter Ulrik
till sv. tronföljare och samtidigt
därmed inleda fredsunderhandlingar med
Ryssland. — Gift 1725 med
Magdalena Elisabet von Dreijern. O. H.
11. Bonde, Carl, greve, riksråd,
riksmarskalk, f. 11 sept. 1741 på
Hässelby i Spånga skn, Stockholms
län, † 4 aug. 1791 på Sävstaholm i
V. Vingåkers skn, Södermani. län..
Son till B. 9 i hans andra gifte. — B.
blev student i Uppsala 1754, där han
med ett års avbrott studerade till
1758 under ledning av språkprof.
Johan Ihre, vilkens hem synes ha varit
en samlingspunkt för de högadliga
mössorna bland studenterna. B. blev
kommissionssekr. vid polska och
kursachsiska hoven 1762 och vid engelska
hovet 1764, reste i Europa 1767—68,
blev hovmarskalk och
överkammarherre hos prinsessan Sophia Albertina
1770 och president i Vasa hovrätt
1781. På den sistn. platsen stannade
lian till 1788, då han blev riksråd och
riksmarskalk. Han inträdde
samtidigt i justitierevisionen och blev 1789
led. av Högsta domstolen, där lian
säges ha varit den mest nitiske av
excellenserna. Däremot saknade lian
intresse för sin hovtjänst ocli för
politiken, inom vilken han icke spelade
någon roll. Han var medl. av tf.
regeringen 1789 och 1791 samt blev
sera-fimerriddare 1785. — Gift 1769 med
grevinnan Ebba Margareta Bonde af
Säfstaholm. T. D.
12. Bonde, Carl Göran, friherre,
ämbetsman, lanthushållare, f. 22 juli
1757 pä Fituna i Sorunda skn,
Stockholms län, † 24 okt. 1840 på Nynäs i
Bälinge skn, Södermani. län.
Föräldrar: kaptenen Jöns Alexander B. ocli
friherrinnan Ulrika Eleonora
Rosenhane. — B. vistades från 1769 några
år i Uppsala, började sin militära
utbildning 1773 och var uppvaktande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
