Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Bonde, Carl - 13. Bonde, Gustaf Trolle- - 14. Bonde, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bonde
401
Bondeson
Carl Bonde (18). Målning (detalj) av C. F.
von Breda 1805.
kavaljer hos kronprinsen 1782—89.
Under sin hovtjänst kom B. i intim
kontakt med hertig Karl (sedermera
Karl XIII) och G. A. Reuterholm, alla
fyllda av intresse för det hemliga
ordensväsendet, sändes hösten 1788 till
hertig Karl i Finland, blev s. å. dennes
överadjutant ocli åtföljde honom året
därpå som generaladjutant ocli
överstelöjtnant vid hans reg. Genom den
intima kontakten med hertigen fick
B. tillfälle att hos denne arbeta i
adelsoppositionens intresse men tog
avsked 1790, då han ej enligt
konungens fordran ville avlägga ed på
Förenings* och säkerhetsakten.
Omedelbart efter Gustav III:s död 1792
återinträdde B. i förvaltningen, blev
överste och generaladjutant Jios
konungen (till 1796),
överstekammar-junkare, led. av riddarhusdirektionen
(till 1818), av generaltulldirektionen
(till 1802) och av rikets allmänna
beredning samt bildade jämte
Reuterholm och friherre E. M. Stael von
Holstein den s. k. ligan kring hertigen.
Av Gustav IV Adolf sändes lian 1801
till Fredrik Wilhelm III av Preussen
och till Napoleon Bonaparte för att
söka skapa sympati för en sv. erövring
av Norge. Han blev 1802 friherre och
chef för drottningens hovstat samt
skötte 1802—03 som tf. minister i S:t
Petersburg de besvärliga
förhandlingarna med Ryssland. Före
revolutionen 1809 började B. dra sig
tillbaka från politiken, ägnade sig en
tid åt förvaltningen av sina baras
morsarv Ericsberg, Gimmersta, Bysta
och Fållnäs, tog avsked från
hovtjänsten 1810 och slog sig efter ett
par år ned på sitt gods Nynäs. Där
delade han sin tid mellan skötseln av
sina egendomar och sitt bibi., som vid
hans död uppgick till 4 500 volymer.
Genom honom kom manuskriptet till
drottning Hedvig Elisabeth Charlot-
26 Svenska män ocli kvinnor I
tas bekanta dagbok i Bondeättens
ägo. B. blev 1822 serafimerriddare. —
Gift 1784 med Agneta Sofia
Hildebrand. T. D.
13. Bonde, Gustaf Trolle-,
greve, konstkännare, mecenat, f. 28
mars 1773 på Vibyholm i Årdala skn,
Södermani. län, † 3 jan. 1855 i
Stockholm. Son till B. 11. — Efter studier
i Uppsala 1790—92 företog B. en
treårig utrikesresa, varunder han,
särskilt i London, bedrev konststudier
och skaffade sig en omfattande
konstkännedom. Vid hemkomsten
utnämndes han 1800 till kammarherre hos
drottning Fredrika, blev hovmarskalk
1816, överstekammarjunkare 1823 och
en av rikets herrar med titeln
excellens 1826. Vid faderns död (1791)
hade B. blivit innehavare av flera
stora fideikommiss, och 1S09 ärvde
lian även godset Trolleholm i Skåne,
varvid han antog namnet
Trolle-Bonde. På detta gods företog B. en
stor omläggning av driften i syfte att
förbättra de underlydandes ställning,
men sin största omsorg ägnade han
Sävstaholm, som lian 1834 gjorde till
fideikommiss i stället för
fädernegården Björnö. På Sävstaholm
upprättade lian en av vårt lands
värdefullaste, numera upplösta,
konstsamlingar, som omfattade dyrgripar av
italienska, franska och nederländska
mästare, ss. van Dyck, Tizian,
Veronese, Ruisdael, Boucher m. fi, samt
arbeten av våra främsta konstnärer,
ss. E. Martin, C. J. Fahlcrantz, C. F.
von Breda och J. N. Byström. B.
understödde flera unga förmågor inom
konstens och vetenskapens värld med
resebidrag och inköp av deras alster.
Fastän han på senare år träffades av
en obotlig blindhet, svalnade icke
hans intresse för konsten och dess
utövare. B. var en ädel och förfinad
personlighet, "un vrai noble", som
Karl XIV Johan en gång kallade ho-
Gustaf Trolle-Bonde. Målning (detalj) av O.
Wallgren 1828.
Carl Bonde (14). Målning (detalj) av G. ü.
Troili 1858.
nom. Han blev hedersled, i
Konstakad. 1835, i Lantbruksakad. 1843
och i Vitt. akad. 1853 samt led. av
Mus. akad. 1851 och av Vet. akad.
1852. — Gift 1806—09 med
friherrinnan Charlotta Bonde. (Th. N.)
14. Bonde, Carl Jedvard,
friherre, hovman, godsägare och
historisk samlare, f. 4 mars 1813 på
Ericsberg, Stora Malms skn, Södermani.
län, † 24 dec. 1895 därstädes.
Föräldrar: överstekammarjunkaren, jur.
och fil. dr friherre Carl Carlsson
B. och Ingeborg Bonde. Sonson till
B. 12. — B. utnämndes 1831 till
fänrik vid Svea livgarde men lämnade
snart den militära banan och blev
student i Uppsala s. å. Han var
attaché vid beskickningen i Paris 1837
—40 och tf. legationssekr. i London
1S40. Efter hemkomsten blev lian
kammarherre hos drottning Desideria
1841, överstekammarjunkare 1854
och överstekammarherre 1875. B.
sändes 1859 till Paris och Bryssel för att
niotificera Oscar I:s död ocli Karl
XV :s tronbestigning samt vid
drottning Josephinas död 1876 i
motsvarande uppdrag till S:t Petersburg
och Berlin. —■ Efter faderns död 1854
övertog B. fideikommisset Ericsberg
och ägnade sig sedan åt dess
skötsel. Han lät restaurera slottet 1862
samt förbättrade och förskönade
egendomen på många sätt. Vid riksdagen
1857 beslöts, att stambanan skulle
dras genom Stora Malms skn och där
erhålla en central knutpunkt,
Katrineholm. Denna åtgärd blev
särdeles betydelsefull för utvecklingen av
B:s domäner. På Ericsberg
upprättade B. ett värdefullt bibi. Han
samlade även porträtt, gravyrer och mynt
och hade en dyrbar kollektion av
handskrifter och autografer, som han
beredvilligt ställde till historiska
forskares förfogande. Han blev heders-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
