Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Brag, Carl Johan - 2. Brag, Jonas - 3. Brag, Eva - 1. Brag, Herman - 2. Brag, Ida - Brahe, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brahe
431
Brahe
Han prästvigdes 1764, avlade
pasto-ralex. 1771, blev kyrkoherde i
Kristine förs. i Göteborg 1774 och
erhöll prosts titel 1781. — B. var en pà
sin tid högt uppskattad präst; om
hans gåvor som predikant vittnar
hans "Postilla", ett urval
efterlämnade högmässopredikningar (2
delar, 1782), som länge var mycket
spridd i v. Sverige. Hans
"Prof-psal-mer af en evangelii predikant i
Götheborg" (1780), präglade av en varm
och mild anda, trycktes 1820 tills,
med psalmer av C. F. Kjellerstedt
under titeln "Sions sånger vid Babylons
älf ver". — B. var även omtyckt för
sina litterära föreläsningar vid
gymnasiet. För sin 1765 utg. "Götheborgs
stifts stånds och hushåldnings
matrikel" erhöll han Vet. akad:s
erkännande. -— Gift 1) med Sofia Eneroth,
† 1773; 2) 1774 med Brita Maria
Borgstedt.
2. Brag, Jonas, astronom, f. 8
maj 1781 i Göteborg, † 5 mars 1857
därstädes. Föräldrar:
konsistorienotarien Arfvid Andreas B. och Anna
Beata öhrvall. ■—• B. blev student
1797, filol. kand. 1800, fil. kand. 1801,
fil. mag. 1802, docent i romersk
vältalighet 1805, astronomiæ
observator 1807, prof. i astronomi och fysik
1813 och från 1833 endast i
astronomi, allt vid Lunds univ., samt
erhöll avsked 1846. Han var univ:s
rektor 1821—22. — B. ägnade sig först
åt studiet av latin men övergick snart
till astronomin. Han utgav bl. a.
dissertationer om bestämning av
komet-och planetbanor ur tre observationer
samt avhandl. i matematik och fysik.
—- B. hade rika kunskaper och var
mångsidigt begåvad. Han framträdde
i yngre år som skald och
prisbelönades 1811 av Vet. o. vitt. samh. för
dikten "Stjernhimlen", där han ger
uttryck åt evighetsstämningen inför
naturens oändlighet. — Gift 1816 med
Eva Charlotta Rodhe. S. L.
3. Brag, Eva Charlotta, en av de
första kvinnliga journalisterna i
Sverige, f. 26 april 1829 i Lund, † 31
mars 1913 därstädes. Dotter till B. 2.
—- B. fick en för sin tid ovanligt
gedigen intellektuell fostran och
uppmuntrades till att studera bl. a. latin.
På 1860- och 1870-talen var hon
med-arb. i Göteborgs handels- och
sjö-fartstidn. som litteraturkritiker (sign.
Ä.). Hon framträdde också som
politisk skribent, var flera gånger tf.
redaktör och utgav en del smärre
skrifter i politiska och sociala ämnen,
t. ex. "Den nordamerikanska frågan"
(1S64), "Sjelfviskhetens offer. Af
Spectator" (1—2, 1868) och
reseskildringen "I Dalarne" (1877). Som
lyriker belönades B. 1857 med pris av
Vet. o. vitt. samh. för "Sigurd och
Brynliilda. Episkt försök efter
Völs-ungasagan" (1858). •—- Ogift.
E. Bm, (E. IL)
1. Brag, Axel Herman Teodor,
operasångare (bas), sångpedagog, f. 1
april 1860 i Kalmar, † 3 jan. 1936 i
Stockholm. Föräldrar:
byggnadssnickaren Olof Andersson och FredriTca
Danielsson. — B. studerade i Uppsala
1879—84 teologi, senare zoologi samt
sång för I. Hedenblad; lian var under
denna tid en av sångsällskapet O. D:s
främsta krafter. Han utbildade sig
vidare för J. Stockhausen i Frankfurt
a. M. 1886, för G. B. Lamperti i
Milano 1890 och för Lilli Lehmann 1903—
06. Efter sin debut som Marcel i
"Hugenotterna" i Pilsen 1888 sjöng han
en säsong i Metz, varefter lian 1891
—98 var knuten till K. teatern i
Stockholm, 1898—1902 till hovoperan
i Dresden och 1903—04 till hovoperan
i Stuttgart. Han gästspelade sedan
vid olika tyska scener och var 1906
—07 engagerad vid Manhattan opera
liouse, New York. Sina senare år
ägnade han åt undervisning i sång och
dramatisk framställningskonst, först
i Berlin, efter 1918 i Stockholm. — B.
ägde en vacker, välskolad bas och god
dramatisk gestaltningsförmåga; han
var särskilt framstående i komiska
partier. Med stor framgång sjöng han
Dulcamara i "Kärleksdrycken",
Plum-kett i "Martha", Bamphis i "Aida",
Osmin i "Enleveringen ur seraljen",
Falstaff i "Muntra fruarna i
Windsor", Bartholo i "Barberaren i
Sevilla", Rocco i "Fidelio" samt Figaro
och Leporello i "Don Juan", i vilken
sistn. roll han bl. a. framträdde vid
Mozartfestspelen i Salzburg 1906. —
Gift 1892 med operasångerskan Ida
Morits (B. 2). P. L.
2. Brag, Ida, operasångerska
(sopran), sångpedagog, f. 18 april 1866 i
Angered, Älvsb. län, † 11 april 1921
i Stockholm. Föräldrar: godsägaren
Edvard Moritz och Berta Johanna
Herman Brag.
Ida Brag.
Heymann. — B. var elev av J.
Günther vid Musikkonservatoriet i
Stockholm 1883—87 och utbildade sig
ytterligare i Paris för E. Delle Sedie
och St. Yves Bax 1S87—89, varefter
hon 1889—90 verkade som
konsertsångerska och sångpedagog i
Köpenhamn. Hon debuterade 1890 som Julia
i "Romeo och Julia" vid K. teatern,
där hon var anställd 1890—97. Där
utförde hon med framgång Santuzza i
"På Sicilien", Desdemona i "Otello",
Margareta i "Faust" och
"Mefistofeles", Gilda i "Rigoletto", Elsa i
"Lohengrin", Aida, Jolantha, Elisabeth i
"Tannhäuser" och Ingeborg i "Den
bergtagna". Efter sin avgång från
den k. scenen var hon verksam som
sångpedagog först i Dresden och
sedan i Berlin. Efter krigsutbrottet
1914 återvände B. till Stockholm och
fortsatte där sin uppskattade
lärarinneverksamhet. Bland hennes elever
märkes främst Brita Hertzberg. -— B.
hade en av naturen ovanligt
voluminös och omfångsrik sopran och
dramatisk begåvning. — Gift 1892 med
operasångaren Herman Brag (B. 1).
P. L.
Brahe, gammal sv. adelsätt, vars
äldste med visshet kände stamfar, den
sörmländske väpnaren Magnus
Lau-rensson, dog mellan 1451 och 1456.
Hypotetiska stamtavlor, som sökt leda
Braheätten ännu längre tillbaka,
sakna hittills beviskraftigt stöd. Magnus
Laurensson, som förde två vingar i
sköldemärket, är med stor
sannolikhet identisk med kung Karl Knutssons
likanämnde hövitsman i Norge; lian
gifte sig 1439 eller 1440 med Johanna
Torkilsdotter av den sedan 1300-talet
kända danska ätten Bragde eller Brahe,
änka efter riksrådet Knut Karlsson
(Örnfot) till Tärna. Magnus
Laurens-sons ende son, Peder Magnusson (†
mellan 1505 ocli 1508), antog efter
morfadern släktnamnet Bragde, som se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
