Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Brandell, Elin - Brander, släkt - 1. Brander, Fredrich - 2. Brander, Eric - 3. Brander, Ida - 4. Brander, Uno - Brandsten, Ernst - Brandt, se även Brant - Brandt, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bränder
441
Brandt
giakt skicklig intervjuare, och hennes
kåserier under rubriken "En enkel
kvinnas funderingar", signerade
Cle-mentine, tillvunno sig stor
popularitet genom sina fyndigt uttryckta,
allmänmänskliga synpunkter. Under
sign. Opolitiska frun skrev hon senare
kåserier från riksdagen, i vilka
politiska frågor och personer
behandlades respektlöst men samtidigt med en
kärna av saklighet. — Gift 1908 med
redaktören Simon Brandeli (B. 3).
Bränder, sv.-finländsk släkt,
härstammande från Falun, där den äldste
kände stamfadern, Hans (f. på
1590-talet, † 1669), var borgmästare.
Släktnamnet B. antogs av dennes söner,
handlandena och rådmännen i Falun
Erik († på 1670-talet) och Hans (f.
omkr. 1630). Den sistnämnde var far
till lanträntmästaren i Falun och
häradshövdingen i österdalarna Fredric
B. (f. 1666, † 1712) och bergsmannen
Erie B. (f. antagl. 1667), vilka blevo
stamfäder för ännu fortlevande
släktgrenar. En ättling i fjärde led till
Fredric B:s äldre son Johan (Hans)
var skådespelaren i Helsingfors Ernst
Waldemar B. (f. 1856, † 1894), gift
med skådespelerskan Ida B., f. von
Reis (B. 3). En brorson till Ernst
Waldemar B. var skådespelaren Uno
B. (B. 4). Fredric B:s yngre son,
hovmålaren Fredrich B. (B. 1), blev far
till generalkvartermästarlöjtnanten
Carl Fredric B. (f. 1743, † 1804), som
1772 adlades och 1776 antog namnet
Branderhjelm samt själv slöt sin ätt.
Den ovannämnde bergsmannen Erie
B. blev farfar till förf. Erie B. (B. 2),
som 1767 adlades under namnet
Skjöldebrand och blev stamfar för denna
ännu fortlevande ätt.
1. Bränder, Carl Fredrich,
porträttmålare, f. omkr. 1705, † 22 juni
1779 i Stockholm. Föräldrar:
häradshövdingen Fredrik B. och Margareta
Nilsdotter Holmberg. — B. var en av
det sv. 1700-talets produktivaste
porträttmålare och nådde rangen av k.
hovkonterfejare. Målningar av hans
hand återfinnas runtom i landet på
herrgårdar och slott och visa honom
som en habil fäsör utan större
konstnärlig egenart. I sina tidigare verk
står han under inflytande av G. E.
Schröder, vars oklara kolorit han
efterliknar, men på 1750- och 1760-talen
ljusnar hans färggivning under
påverkan av J. II. Scheffel och senare
även av G. Lundberg, samtidigt som
det stela och en smula pompösa i
arrangemanget lämnar plats för mera
behag i rörelser och ställningar.
Många av B: s porträtt graverades av
J. Snack och J. Gillberg. — Gift med
Charlotta Margareta Sebell. Th. N.
2. Bränder, Erie, författare, se
Skjöldebrand.
3. Bränder, Ida Maria Charlotta,
f. von Reis, skådespelerska, f. 5 okt.
1857 i Stockholm av okända, judiska
föräldrar (döpt), † 17 maj 1931 i
Helsingfors. — B. blev 1865 elev vid K.
teaterns balettskola och 1872 vid
Musik-konservatoriet. Hon debuterade 1874
vid K. teatern som Monee i
"Engelsmän i Indien" och engagerades där men
flyttade redan 1877 till Sv. teatern i
Helsingfors, som hon tillhörde till
1916 och från 1922 med avbrott för
engagemang vid (Nya) Sv. teatern i
Stockholm 1878—79 och 1907—11. I
Helsingfors lyckades hon genast väcka
publikens intresse och blev en av
teaterns bärande krafter. Intelligens,
temperament och teknisk skicklighet
utmärkte B:s konst, och hon var
lika framstående inom komedin som
inom tragedin. Hennes gestalter voro
levande och intressanta och på senare
år präglade av en utsökt nobless.
Bland B:s främsta roller märkas lady
Macbeth i Shakespeares "Macbeth",
Hermione i densammes "En
vintersaga", titelrollerna i Topelius’
"Regina von Emmeritz", A. Dumas d. y:s
"Kameliadamen", Schillers "Maria
Stuart" och "Orleanska jungfrun",
Herman Bångs "Fædra", Ibsens "Fru
Inger till Östråt" ocli "Hedda
Gab-ler" samt fru Alving i densammes
"Gengångare" och Tekmessa i
Runebergs "Kungarne på Salamis". •— Gift
1885 med skådespelaren Ernst
Waldemar Bränder. N. P.
4. Bränder, Uno Ottomar,
skådespelare, skriftställare, f. 2 sept. 1888 i
Västerås, † 28 jan. 1927 i Stockholm.
Föräldrar: kaptenen Ottomar Johan
B. och Isabella d’Ailly. — Efter
studier för A. Lindberg och L. Dorsch
debuterade B. som skådespelare som
Curt i Sudermanns "Ära" i Göteborg
1908 samt innehade sedan engagemang
bl. a. vid Sv. teatern i Helsingfors och
hos Albert Ranft. B., som bedrivit
studier i regikonst utomlands,
verkade även som regissör, bl. a. vid
Skådebanan och vid Blancheteatern i
Stockholm. Även som uppläsare och
föreläsare var B. livligt verksam och
utsträckte sina turnéer som sådan
till Köpenhamn, Oslo och Helsingfors.
Under sina senare år framträdde B.
som skriftställare med bl. a. noveller
och personhistoriska uppsatser i
skilda tidningar och tidskrifter. Från
trycket utgav han "Bernadotternas
stammoder intime" (1923) och
"Bernadotte" (1924), delvis grundade på
traditioner från hans mormor Sofia
d’Ailly, f. Jennings, som varit
hovfröken hos drottning Desideria;
sedermera utgav han "Karl Johan" (1925)
och "Hov och societet från Karl
Johanstiden" (1926). — Gift 1917 med
Anna Schönmeyr. S. T.
Brandsten, Ernst Magnus,
sim-hoppare, siminstruktör, f. 13 juni
1883 i Karlskoga. Föräldrar:
handlanden Carl Magnus Andersson och
Maria Pettersson. ■—- Som simhoppare
vann B. 1912 sv. mästerskapet i
varierande hopp. Han utvandrade
därefter till Förenta staterna, där han
övergick till professionalismen. Han
gav först uppvisningar i hopp från
stora höjder och blev senare
instruktör bl. a. vid Stanforduniv. i Palo
Alto, Kalifornien. Hans elever nådde
vid Olympiska spelen i Antwerpen
1920 och i Paris 1924 så vackra
framgångar, att B. utnämndes till
amerikansk övertränare. Han anses ha
största äran av att Förenta staterna
numera intar en ledande ställning i
simhopp. — Gift med Greta
Johansson, simmerska och siminstruktör, f. 9
jan. 1895 i Stockholm. Hon vann sv.
mästerskap på 100 m fritt simsätt
1910och 1911 och i raka hopp 1911 och
1912 samt guldmedalj i sistn. gren vid
Olympiska spelen i Stockholm 1912.
Hon utvandrade 1913 till Förenta
staterna och har liksom sin make verkat
vid Stanforduniv. G. T.
Brandt, se även Brant.
Brandt, Georg, kemist, f. 21 juli
1694 på Riddarhyttan,
Skinnskattebergs skn, Västmanl. län, † 29 april
1768 i Stockholm. Föräldrar:
bruksägaren Jurgen B. och Catharina
Ysing. — B. blev student i Uppsala
1705, ingick i Bergskollegium 1714,
studerade i utlandet 1721—26: kemi
och medicin i Leiden, gruvdrift och
hyttkonst i Harz och blev med. dr
i Reims 1726. Efter hemkomsten
tjänstgjorde han ånyo i
Bergskollegium, var föreståndare för dess
laboratorium från 1727, blev
mynt-värdie 1730, e. o. assessor 1747 och
e. o. bergsråd 1757. Han blev led. av
Vet. akad. 1739 och var påtänkt till
innehavare av den nyinrättade
professuren i kemi i Uppsala 1750 men
avböjde. -—- Hos Boerhaave i Leiden
fick B. upp ögonen för betydelsen av
noggrannhet och exakthet i
experimenten. Hans största kemiska insats
var upptäckten 1735 av grundämnet
kobolt. Han visade i "Dissertatio de
eemimetallis" (1735) bl. a., att den
blåfärgande beståndsdelen i
färgglasyren "safflor" är ett förut okänt
element, och i "Cobalti nova species
exa-minata et descripta" (1748) anges
kobolts framställning (ur mineralet
lin-néit) och dess magnetiska egenskaper.
B. hade tidigare utfört omfattande
undersökningar över
arsenikföreningar och visat, att arsenik är en verklig
halvmetall (1733). Han studerade
ammoniaks förhållande till
metall-salters lösningar, undersökte kalks
alkaliska egenskaper och fann, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
