Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandt, Georg - Brandt, Johan - Brandt, Thure - 1. Brandt, Carl - 2. Brandt, Gustaf Adolf - Brandtberg, Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brandt
442
Brandtberg
koksalt och soda innehålla natrium
men salpeter kalium (1746). Inom
mineralogin och metallurgin synes
han före T. Bergman ha iakttagit
kolhaltens betydelse för olikheten
mellan smidesjärn och stål, och han
fann, att orsaken till järns s. k.
röd-bräcka beror på förekomsten av
svavel. Han förordade, att sv. zinkmalmer
i st. f. importerad galmeja skulle
användas vid framställning av mässing.
B. gjorde som experimentalkemist
banbrytande insatser i 1700-talets
forskning, och det har sagts om honom
och lians lärjungar och medhjälpare
H. T. Scheffer och A. F. Cronstedt,
att "detta berömda triumvirat
representerade utan gensägelse samtidens
största vetande inom kemi och
mineralogi". Efter B. är mineralet brandtit
från Harstigens gruva i Värmland
uppkallat. — Fastän läkare utövade
B. aldrig någon egentlig praktik. —
Gift 1735 med Anna Maria Nom. S.L.
Brandt, Johan Niclas, läkare,
filantrop, f. 15 okt 1760 i Ystad, † 23
juli 1822 i Stockholm. Föräldrar:
tullskrivaren och bryggaren Johan
B. och Elisabet Bjure. —- B. blev
student i Lund 1779, studerade medicin
först där och senare i Stockholm och
blev med. dr i Lund 1791, var
fattigläkare i Stockholm 1785—88 och
idkade privatpraktik där från 1792.
Han var 1S11—13 generaldir. över
barmhärtighetsverken i Stockholm. —
B. hade en inbringande läkarpraktik,
som satte honom i stånd att offra
betydande summor för välgörande och
allmännyttiga ändamål. Efter danskt
mönster grundade B. 1805 en
söndagsskola för fattiga liantverkargesäller
och -lärlingar i Hälsingborg och 1806
en liknande i Stockholm, vilken
senare han till största delen själv
underhöll, tills den 1811 övertogs av
Storkyrkoförs. Den s. k. Brandtiska
flickskolan, som öppnades 1807, var
en friskola för fattiga i Stockholm
och kunde nedläggas 1813, då genom
K. M:ts resolution liknande friskolor
upprättades i huvudstadens olika förs.
Undervisningen i B:s skolor var
avsedd att bibringa dels vissa
elementära allm. kunskaper och moraliska
kvalifikationer, dels färdigheter i
hantverk och handarbete. B:s
verksamhet vann efterföljd på många håll.
Vid riksdagen 1809—10 beslöto alla
stånden att offentligt betyga honom
sin "aktning och tacksamhet" för
hans föltjänster om nationens bästa.
— Gift 1814 med Ulrica Carolina
Leydell.
Brandt, Mårten Thure Em.il,
sjukgymnast, f. 6 febr. 1819 på
Rävs-hult i Sventorps skn, Skarab. län,
† 5 aug. 1895 i Södertälje. Föräldrar:
kaptenen Thure Gustaf B. och Beate
Thure Brandt. Målning av J. A. Wetterbergh
1844.
Sophie von Siettman. — B. inskrevs
1832 som rustmästare vid Skaraborgs
reg., blev 1837 underlöjtnant, 1855
kapten, 1865 major i armén och tog
avsked 1873. Han ägnade sig även
åt sjukgymnastik, var 1842—43 elev
och 1843—44 lärare vid
Gymnastiska centralinst. i Stockholm samt
slog sig sedan ned som sjukgymnast
i Norrköping och vid Söderköpings
brunn. Där fick han tillfälle att
studera sjukgymnastikens inverkan på
kvinnosjukdomar, och denna
erfarenhet blev honom till gagn, då lian, efter
ett avbrott, 1861 återupptog sin
verksamhet. Han började nu lokalt
behandla kvinnliga
underlivslidanden, som han försökte böta med
gymnastiska övningar och massage enligt
ett av honom efter hand utarbetat
system. Behandlingen utvidgades till
att även omfatta allm. gymnastik.
Metoden, som B. framlagt bl. a. i
"Gymnastiken såsom botemedel mot
qvinliga underlifssjukdomar" (1884),
ansågs vara av visst värde särskilt vid
behandling av avlupna
inflammationer och tilldrog sig en tid stort
intresse även inom läkarkretsar.
Numera har metoden kommit ur bruk och
ersatts av annan behandling, främst
operativ. — Gift 1850 med Hedvig
(Hedda) Sophia Arnberg. N. P.
1. Brandt, Carl Emanuel,
gymnast, f. 11 okt. 1880 i Borrby skn,
Kris-tianst. län. Föräldrar: kyrkoherden
Johannes B. och Adle Cederberg. — B.
utbildade sig till reservofficer och
blev kapten i Bohusläns reg:s reserv
1921. Fil. kand.-ex. avlade han i Lund
1902 och gymnastikdir.-ex. vid
Gymnastiska centralinst. 1908. S. å.
grundade han ett gymnastikinist. i S:t
Petersburg och 1911 ett i Nizza, som han
fortfarande innehar. Han har även
verkat som sjukgymnast i Borgholm
1909—17, Royat, Le Mont-Dore och
Vichy 1919—26 och vid Ronneby
brunn 1927—31 samt som
gymnastiklärare vid Nizzas skolor, bl. a. i Cours
Moulin sedan 1933. Han är sedan 1941
lärare i "gymnastique corrective",
d. v. s. sv. gymnastik, vid Frankrikes
nuv. (1942) centrum för kroppskultur
i den fria zonen, Fort Carré i Antibes,
samt liar flitigt medarbetat i sv. och
fransk press i gymnastiska och andra
frågor samt gjort övers. Han har
bl. a. skrivit "Pour la beauté physique
de ton enfant" (1927; sv. uppl. "Lek
Linggymnastik", s. å.). — Gift 1913
med Lilly Åkerblom. G. T.
2. Brandt, Gu s t af Adolf, präst,
f. 26 jan. 1883 i Borrby skn,
Kris-tianst. län. Bror till B. 1. — Efter
mogenhetsex. i Lund 1902 inskrevs
B. s. å. vid Lunds univ., där lian
blev teol. kand. 1906, fil. kand. och
teol. lic. 1913 och teol. dr 1918 (på
drsavhandl. "Carl Olof Rosenii
förkunnelse"). Han var verksam som
lärare i Malmö, Uppsala och vid flera
skolor i Stockholm från 1907, blev
adjunkt vid Högre realläroverket å
Norrmalm i Stockholm 1923,
bataljonspredikant vid flottan 1925 och
utnämndes till amiralitetspastor och
kyrkoherde i Skeppsholms förs. i
Stockholm 1926. Han är led. av
Hovkonsistoriet från s. å. B. är en av de
ledande i Sveriges religiösa
reform-förb. och redigerar från 1937 dess
tidskr. Religion och kultur. Han har
utgivit bl. a. "Kristendomsundervisning
och skoluppfostran" (1916), "En liten
översikt över filosofiska tänkandets
historia" (1923), "Inför Guds
ansikte" (1924), "Kristen tro och
livsåskådning" (1925), "Vägen,
sanningen och livet" (1929), "Kristen religion
och kyrka i nutiden" (1937) och
"Några blad ur Skeppsholms
församlings historia" (1942). — Gift 1921
med Märtha Althin. N. B.
Brandtberg, Cwrl Oscar Botvid,
konstnär, f. 28 juli 1886 i Stockholm.
Föräldrar: handlanden Algot B. och
Hulda Wahlström. — B. genomgick
1903—07 Tekn. skolan i Stockholm,
där lian sedermera blev överlärare i
dekorativ målning (1914). Hans säkra
artistiska blick och gedigna
kunnighet ha tagits i anspråk för
mångskiftande uppgifter. Så fick han i
uppdrag att utföra en del dekorativa
målningar för Stockholmsutställningen
1909, vilka följdes av liknande
arbeten för Baltiska utställningen i Malmö
1914 och utställningen i San
Francisco 1915. Ännu mera omfattande har
hans verksamhet för kyrkliga
ändamål varit. Lidingö kyrka erhöll sin
murala utsmyckning av B. 1913, och
1921—22 utförde han i samarbete
med Ivar Tengbom den stora
glasmålningen bakom orgelläktaren samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
