Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Branting, släkt - 1. Branting, Gabriel - 2. Branting, Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Branting
444
Branting
Gabriel Branting. Kopia (detalj) av P.
Hallman efter teckning av Maria Röhl 1840.
son) B. (f. 1757, † 1816), far till
gym-nästen Lars Gabriel B. (B. 1) ocli
farfar till politikern Hjalmar B. (B. 2),
gift med förf. Anna B., f. Jäderin
(B. 3). En son till dessa är advokaten
Georg B. (B. 5}.
1. Branting, Lars Gabriel,
gymnast, f. 16 juli 1799 i Grödinge skn,
Stockholms län, † 27 mars 18S1
i Stockholm. Föräldrar: kamreraren
Jacob B. och Anna Brita Löndahl.
— B. led som barn av allm.
kroppslig svaghet och föreskrevs 1813
gymnastikbehandling vid Gymnastiska
centralinst. Han botades snart frän
sitt lidande, och pä P. H. Lings
uppmaning stannade han vid inst.
och blev e. o. underlärare där 1816.
Efter några års studier i anatomi
och fysiologi vid Karol. inst. blev
B. 1818 Lings assistent vid
Gymnastiska centralinst. samt anställdes som
ord. lärare 1820. Han avancerade
till överlärare 1830, utnämndes till
prof. 1837 och var föreståndare för
inst. 1839—62. — B:s främsta insats
ligger på sjukgymnastikens område.
Han har tydligare än Ling bestämt
gymnastikens grundlära, enligt vilken
aktiva och passiva rörelser ha en
bestämd, "specifik" verkan och
rörelsernas indelning icke beror på en ytlig
schematisering utan bestämmes av
kroppens olika funktioner. B:s
sjukgymnastiska behandlingsmetod
utsattes för mycken oberättigad kritik, och
han fick ständigt i polemiska
skriverier försvara den. Även
friskgymnastiken omhuldade B. Han ivrade för
att få den införd i skolorna ocli
anordnade vid inst. gymnastik för
folkskolebarn, även för flickor. På
uppdrag av Ling 1826 utarbetade B. en
fullständig, logiskt sammanhängande
gymnastisk terminologi, som gäller
ännu i dag. Hans efterlämnade
skrifter ge en god framställning av Ling
och hans gymnastik. På olika sätt
försökte han förbättra inst:s ekonomi
och införde en särskild uniform för
lärarna. — Musiken var B:s andra
stora intresse. Han har i polyfon stil
tonsatt flera av Stagnelius’ dikter,
utgivit bl. a. en uppsats om koraler
och två samlingar romanser samt var
1S31—34 musiklärare vid Hillska
skolan å Barnängen. — Gift 1839—69
och ånyo från 1873 med1 pianisten
Emerentia (Emma) Maria Charlotta
af Georgii. N. P.
2. Branting, Karl E j almar,
publicist, politiker, f. 23 nov. 1860 i
Stockholm, † 24 febr.. 1925 därstädes.
Son till B. 1. — B. fick i hemmet en
omsorgsfull uppfostran. Efter ett par
års förberedande undervisning sattes
ban i den exklusiva, konservativt
betonade Beskowska skolan ocli avlade
mogenhetsex. vid Stockholms
gymnasium 1877. Hans omfattande
intellektuella intressen inriktades tidigt
främst på naturvetenskaperna och
matematiken. Redan från
fjortonårsåldern erhöll han tillträde till
Stockholms observatorium, där han
var amanuens 1879—80 och
1882—84.-Han fortsatte sina
naturvetenskapliga studier i Uppsala fram till 1882.
— När B. först kom att omfatta
de socialistiska idéerna, är svårt att
närmare fixera. Mycket tidigt röjde
han radikala åsikter i sociala och
kulturella frågor. Filosofiskt anslöt
han sig till de särskilt i
studentkretsar framträngande positivistiska
idéerna. Under sin uppsalatid slöt han
sig till kretsen kring Karl Staaff.
Under en resa i Centraleuropa hösten
1882 kom han för företa gången i
personlig kontakt med tyska
socialister. Jämsides med sina
naturvetenskapliga forskningar bedrev lian
ivrigt studier i sociologi, ekonomi och
politik och ägnade särskilt sin
uppmärksamhet åt de socialistiska
teoretikerna, Marx, Lassalie m. fi. Så små-
Hjalmar Branting.
ningom synes en
socialistiskt-marxis-tisk samhällsuppfattning ha mognat
hos honom. Intresset för samhälleliga
spörsmål tog till sist överhanden:
han lämnade sina naturvetenskapliga
studier och övergick till
journalistiken. Som medarb. i och 1885—86
redaktör för den frisinnade tidn. Tiden
intog lian en välvillig och
uppmuntrande hållning till den gryende
arbetarrörelsen och pläderade för ett
närmare samarbete mellan denna och den
borgerliga vänstern. Därmed gjorde
han sig till talesman för den politiska
vänstersamverkan, som sedan skulle
bli en av de bärande tankegångarna
i hans politiska gärning. -— B.
började nu även taga aktiv del i det
socialdemokratiska agitations- och
organisationsarbetet. Tills, med Axel
Danielsson övertog lian hösten 1886
den redaktionella ledningen av
Socialdemokraten och blev därmed, särskilt
sedan Danielsson ett halvår senare fått
träda tillbaka, rörelsens dominerande
kraft, en ställning, som med åren blev
alltmera obestridd. Jämsides med sin
politiska gärning bedrev B. en
energisk radikal propaganda i kulturella
frågor, som under "åtalsåret" 1888
förskaffade honom böter och fängelse.
—■ År 1889 hölls socialdemokratiska
arbetarepartiets konstituerande
kongress, varvid B. fungerade som sekr.
Det program, som antogs av
kongressen och vars utformning till stor del
är B :s verk, upptog allm. rösträtt,
en-kammarsystem, yttrande-, tryck-,
förenings- och församlingsfrihet,
8-tim-mars arbetsdag, gemensam och
kostnadsfri undervisning i statsskolor,
arbetarskydd, ålderdomspensionering,
mellanfolkliga skiljedomstolar samt
avskaffande av den stående hären och
statskyrkan. Med agitatorisk
våldsamhet bekämpade B. den dåv.
politiska kursen i de stora frågorna om
Mvsmedelstullarna, försvaret, unionen
med Norge och rösträtten. Som
påtryckningsmedel i rösträttsfrågan
användes till en början s. k.
folkriksdagar. B. själv önskade i kampen för
demokratin som yttersta medel tillgripa
även politisk storstrejk och
folkbeväpning genom skyttefören. Från 1889
tillhörde han partistyr. och blev
snart partiets främste ledare, även
om lian först 1907 intog ordf.-posten
i partiets verkst. utskott; denna
post behöll han till sin död. Under
B:s kloka och måttfulla ledning
tillväxte partiet hastigt särskilt fr. o. m.
slutet av 1890-talet. Mot dem, som
ville en radikalisering i den politiska
taktiken, ss. t. ex. Hinke Bergegren
och hans anarko-socialistiska riktning,
hävdade B. med kraft den
parla-mentariskt-demokratiska linjen med
ett undvikande, så långt möjligt, av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
