Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bredberg, Axel - Bredman, Johan - Breitholtz, ätt - Breitholtz, Edvard - Brelin, släkt - 1. Brelin, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bredberg
459
Bredberg
2. B red berg, Axel, arméofficer, f.
24 febr. 1884 i Jönköping. Bror till B. 1.
— B. blev underlöjtnant vid
Kronobergs reg. 1904. Efter genomgången
Krigshögskola och
aspiranttjänstgö-ring utnämndes han 1914 till
löjtnant vid Generalstaben, där han blev
kapten 1916 och major 1925. År 1931
blev han överstelöjtnant vid
Älvsborgs reg., 1933 överste och inspektör
för trängen, 1937 generalmajor och
1942 chef för Försvarsstaben. — B. var
lärare i taktik vid Krigshögskolan
1917—25 och 1928—31. Soim chef
för Generalstabens organisationsavd.
1924—27 hade han att uppgöra
planerna för genomförandet av 1925 års
försvarsbeslut. Tidigare hade han
stått till förfogande för
försvarskommissionen 1920—23, för
generalskommissionen 1923 och för riksdagens
särskilda utskott 1924—25. Ären 1930
—31 var han ledare av
luftvärnsutredningen. Han blev led. av Krigsvet.
akad. 1931. Är 1936 valdes B. till
ordf. i Sv. officersförb. — Gift 1908
med Sigrid Sundling. F. M.
Bredman, J o lian, astronom, f. 7
nov. 1770 i Oviken, Jämtl. län, † 3
febr. 1859 i Uppsala. Föräldrar:
furi-ren Erik B. och Anna Maria Löfberg.
— B. blev student 1790, fil. mag.
1797, docent i matematik 1801,
amanuens vid observatoriet 1802, adjunkt
i matematik och naturalhistoria 1808,
erhöll förslagsrum till professur i
lägre matematik 1810 och var prof. i
astronomi 1811—41, allt vid Uppsala
univ. Han blev led. av Vet. akad.
1815. — B. ägnade sig huvudsakl. åt
den teoretiska astronomin. Han utgav
en väl skriven lärobok "Theoretiska
astronomiens grunder" (1845), som
användes ännu vid århundradets slut.
Från B. stammade förslaget om den
förändring av studentex., som
genomfördes i Uppsala och Lund 1831.
Tidigare hade vid univ. (studentex.
avlades där ända till 1862) dekanus
ensam förrättat ex., men detta skulle
hädanefter ske av univ:s adjunkter
och docenter under uppsikt av
dekanus. — Ogift. — Litt.: biografi av
G. Svanberg i Vet. akad:s
lefnads-teckn., bd 1 (1869—73). S. L.
Breitholtz, ätt, enligt traditionen
härstammande från en gammal
borgarsläkt i Reval. Den äldste med
visshet kände stamfadern,
generalmajoren Claes Bredtholtz (f. 1620, † 1706),
adlades 1650 och blev far till
överstelöjtnanten Magnus Anders B. († 1721).
En äldre son till denne, kaptenen
Edvard B. (f. 1688, † 1762), blev
stamfar för ättens nu levande äldre
gren och farfars far till
generallöjtnanten Edvard Julius B. (se nedan).
En son till denne är f. d. översten och
chefen för Boden-Karlsborgs artilleri-
Edvard Breitholtz.
reg., senare för Svea artillerireg.
Claes Axel B. (f. 1862). — En yngre
son till överstelöjtnanten Magnus
Anders B., kommendörkaptenen Claes
Didrik B. (f. 1712, † 1783), blev
stamfar för ättens nu levande yngre gren.
En ättling till honom i femte led är
f. d. byrådir. i Generalpoststyr. Claes
Gustaf Erhard B. (f. 1874).
Breitholtz, Edvard Julius,
arméofficer, f. 22 juli 1830 i Stockholm,
† 23 maj 1912 därstädes. Föräldrar:
överstelöjtnanten Claes Josef B. och
Emilie Hästesko-Fortuna. — B. blev
kadett vid Karlberg 1847,
underlöjtnant vid Svea artillerireg. 1851 och
avlade ex. vid Högre
artilleriläroverket å Marieberg 1856. Han blev
kapten i reg. 1866, major 1877,
överstelöjtnant 1884 samt överste och chef
för Svea artillerireg. 1885. — B:s
tjänstetid betecknar en viktig
nydaningsperiod i det sv. artilleriets
utveckling både organisatoriskt och
tekniskt. Han var medl. av kommittén
för försök med refflade kanoner 1S61
-—63, med infanterigevär 1864—66,
med fältprojektiler 1872—73 och led.
av artillerikommittén från 1875, där
han var ordf. 1877—78. Som
general-fälttygmästare och chef för artilleriet
från 1890 (den siste med denna titel)
slutförde B. den plan för
nyorganisation av artilleriet, som det efter 1892
års urtima riksdags beslut blev hans
uppgift att verkställa. I samband med
denna omorganisation, som innebar
upprättandet av tre nya reg.,
genomförde B. vid materielanskaffningen
en förbättring av riktmedel,
kanoner (8 cm m/94) och ammunition
(granatkartesch m/93). Samtidigt
anlades en fabrik för tillverkning av
röksvagt krut vid Åker i
Södermanland (1894). Med avseende på
infante-ribeväpningen vidtog B. försök, som
ledde till införandet av 6,5 mm
geväret m/96 (mauser), som fortfarande
(1942) användes och i jämförelse med
tidigare typer utmärker sig genom
sin mindre kaliber och sin
repetermekanism. — B. var inspektör för
militärläroverken 1892—93. Hans
arbete i utbildningsfrågan
sammanhängde med de nya krav på
artilleriexercisen, som uppstodo genom 1892
års härordning. År 1893 framlade han
ett förslag till exercisreglemente för
artilleriet, som sedan blev
utgångspunkten för en av honom tillsatt
kommitté i ämnet. Han vidtog även
åtgärder för förbättrandet av
artilleriofficersutbildningen. Bl. a. inrättades en
skjutskola för subalterner och
infördes s. k. artilleristridsövningar,
varjämte en ny studieplan för
Artilleri-ocli ingenjörhögskolan utfärdades. År
1898 utnämndes B. till
generallöjtnant i armén och övergick samtidigt
i reserven. — Gift 1859 med Maria
Fredrika Jakobina (Jacquette)
Odelberg. T. D.
Brelin. Släkten härstammar från
arrendatorn i Grums’ skn, Värml.
län, Nils Matsson, som levde i mitten
av 1600-talet. Hans sonson Nils, präst
och uppfinnare (B. 1), kallade sig
Bräckselius och antog senare namnet
B. Sonsöner till denne voro
konter-amiralen Carl Edvard B. (f. 1768, †
1819), som 1805 adlades under sin
styvfaders, majoren Svante
Carl-heim-Gyllenskölds namn och 1817
blev friherre och själv slöt sin
ättegren på manssidan, samt dennes bror,
översten och memoarförf. Salomon B.
(B. 2).
1. Brelin, Nicolaus (Nils)
Johannis, tidigare Bräckselius, präst,
uppfinnare, f. omkr. nov 1690 i Grums’
skn, Värml. län, † 5 juli 1753 i Bolstads
skn, Älvsb. län. Föräldrar:
arrendatorn Johan Nilsson och Margcureta
Andersdotter Verneria. — B. blev
student i Uppsala 1717, var efter
juridiska studier notarie vid Karlstads
rådhusrätt 1718—19 och reste 1719—
21 i Tyskland, Italien m. fi. länder. I
Preussen blev han tvångsvärvad men
lyckades fly. För sin utkomst
nödgades han arbeta hos hantverksmästare,
varvid hans mekaniska fallenhet kom
i dagen. På hemresa från Amsterdam
led lian skeppsbrott vid Fyn och
lovade då att bli präst, om han
räddades. Han höll sitt löfte, blev fil. mag.
i Uppsala 1725 och prästvigdes 1726,
blev lärare i Karlstad 1727 och var
konsistorienotarie där 1730—35. Då
lian förbigicks vid en
lektorsutnämning, lämnade han vredgad sin tjänst
och vistades utrikes 1736—39.
Hemkommen blev han led. av Vet. akad.
1739 och kyrkoherde i Bolstads m. fi.
förs. i Dalsland 1743, reste av
hälsoskäl utomlands 1748, blev
därunder teol. lic. i Wittenberg och er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
