Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Brunius, Axel - 3. Brunius, August - 4. Brunius, Célie - 5. Brunius, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brundin
488
Brunius
August Brunius.
de fackliga rörelsernas utveckling ocli
struktur i Sverige och främmande
länder samt en djup humanistisk
bildning prägla hans sakliga och
slagfärdiga betraktelser över olika
samhällsföreteelser. — Gift 1901 med
Ragnhild Olsén. M. B. L.
3. Brunius, August Georg,
kritiker och författare, f. 5 maj 1879
i Stockholm, † 11 maj 1926 i Lidingö.
Bror till B. 2 ocli B. 5. — Efter
mogen-lietsex. 1898 valde B. journalistbanan
och medarbetade i Vårt land
1898—-1902 och inträdde sedan i Sv.
dagbladets red. Hans artiklar i estetiska
frågor väckte tidigt uppmärksamhet, och
1907 efterträdde han Tor Hedberg
som tidn:s ord. konst-, litteratur- ocli
teateranmälare. Från 1919 till 1924
var B. knuten till Göteborgs
handels-och sjöfartstidn. men återgick sistn.
år till Sv. dagbladet. — Som
tidn.-man företog B. flera studieresor till
utlandet, och hans första bok,
"Italienska vandringar" (1910), var
resultatet av en sådan. Större uppseende
väckte emellertid hans 1911 utg. "Hus
och hem. Studier af den svenska
villan och villastaden", ett arbete, som
blev av stor betydelse för den följ.
utvecklingen i vårt land på detta
område. Han pläderade där för en mot
den moderna livsföringens krav
svarande gestaltning av privatbostaden,
delvis utgående från engelska
mönster. I "Färg och form. Studier af den
nya konsten" (1913) gick B. i bräschen
för de modernaste riktningarna inom
måleri och skulptur. Sina intryck från
en mångårig verksamhet som
teateranmälare samlade lian i "Elaka
dialoger om teater ocli verklighet" (1917).
Två år senare debuterade han själv
som dramatisk förf. med lustspelet
"Furstens återkomst", som gavs på
Intima teatern. Framgången
fullföljdes genom de av lättflytande
dialoger och fyndiga intriger karakteri-
serade "Nyckeln och ringen" (1919)
och "Den gröna flickan" (1920),
bägge uppförda på Sv. teatern. Med
"Dalin och drottningen" (uppförd på Sv.
teatern 1925) och "Messeniernas fall"
(på Dramatiska teatern 1926)
riktade B. den sv. dramatiken med ett
par spelbara historiska pjäser. Ett
postumt stycke, "Du skall säga nej",
uppfördes 1931 på Oscarsteatern. —
B. hade redan som skolpojke hyst ett
utpräglat intresse för engelsk kultur,
och denna orientering väster ut
accentuerades med åren och tog sig uttryck
i en rad böcker, som otvivelaktigt
bidragit till att hos den sv.
allmänheten öka förståelsen för engelskt
väsen. Dit höra "Engelska profiler"
(1914), "Shakespeare och scenen"
(1916), "Modern engelsk litteratur"
(1923), "William Shakespeare" (1924)
ocli "Engelska kåserier" (utg.
postumt 1927). B. har dessutom utgivit
Célie Brunius.
"Det moderna originalträsnittet"
(1917), "Ansikten och masker" (s. å.),
lustspelet "Enfin seuls" (tryckt tills,
med "Nyckeln och ringen" i "Två små
komedier", 1920) samt "Kätterier i
konst, litteratur, teater" (1923). —
Kättare kan B. knappast kallas, men
han var oberoende av den akademiska
traditionen, på en gång öppen och
kritisk, och prutade aldrig med
kravet på intellektuell reda och ärlighet.
Tack vare sin ställning kom han att
spela en roll som vägvisare och
kulturellt samvete under ett par decennier.
Särskilt betydelsefull blev hans
insats som konstkritiker, och han intar
i denna egenskap en rangplats i
1900-talets sv. kulturhistoria. I en för den
sv. konsten livsviktig brytningsperiod
verkade B. som en självständig och
framsynt vapendragare för de
konstriktningar, som framträdde omkr.
1910 och senare. Hans analys av
deras förutsättningar och den nya
konstens problemställningar äga
bestående värde, och hans livfulla och
omedelbara stil bidrog säkert i hög
grad till att påverka allmänhetens
inställning. -—• Gift 1908 med
journalisten Gerda Cecilia (Célie) B., f.
Cleve (B. 4). Th. N.
4. Brunius, Gerda Cecilia (Célie),
journalist, f. 6 dec. 1882 i Uppsala.
Föräldrar: professorn Per Teodor
Cleve oeh Alma öhbom. — Efter
slöjdutbildning och ett års vistelse i Italien
för språk- och konststudier var B. 1905
—07 anställd på P. A. Norstedt &
söners litterära avd., var 1907—21 fast
medarb. i Sv. dagbladet, tillhörde
1923—26 Bonniers veckotidn:s red.,
var 1927—29 huvudredaktör där och
redigerade 1930—39 Bonniers
månads-tidn. — B:s journalistiska insats,
som särskilt inriktats på
konsthantverk, textilier, bostads- och
inredningsfrågor samt moder, präglas främst av
sinne för dagsaktualiteter och en
rapp, klartänkt personlig stil. Socialt
vaken har B. ivrigt deltagit i
strävandena att tillvarata de i näringslivet
verksamma kvinnornas intressen,
bl. a. genom att vara med om
stiftandet av Yrkeskvinnors klubb i
Stockholm, där hon var ordf. 1933—42.
Sistn. år blev hon ordf. i
Yrkeskvinnors riksförb. Hon har även
tillhört Lidingö kommunalfullmäktige
1920—26. — B. har bl. a. utgivit
"Sin egen tjänare" (1917). — Gift
1908 med skriftställaren August
Brunius (B. 3). N. B.
5. Brunius, Jolin Wilhelm,
skådespelare, teaterdirektör, f. 26 dec. 1884
i Stockholm, † 16 dec. 1937 därstädes.
Bror till B. 2 och B. 3. — B. blev
1902 elev vid Dramatiska teaterns
elevskola, och efter en utländsk
studieresa engagerades han 1905 som
aktör vid Dramatiska teatern; han
utförde där bl. a. Narrens roll i
Shakespeares "Kung Lear". År 1907
engagerades han av A. Eanft till Sv.
John Brunius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
