Brunkow 490 Brunnerus argbigga". Men hon hade också utomordentliga framgångar i andra roller av helt olika läggning, ss. Johanna i Schillers "Orleanska jungfrun", Tora i Björnsons "Paul Lange och Tora Parsberg", titelrollen i Ibsens "Hedda Gabler" och Alice i Strindbergs "Dödsdansen". Inte minst kommo hennes konstnärliga särart och omfattande register till sin rätt i hennes många drottningframställningar, ss. titelrollen i Lengyel-Biros "Katarina II av Byssland", Maria Eleonora i Strindbergs "Gustaf II Adolf", Elisabet i Brita von Horns "Kring drottningen" och Lovisa Ulrika i Brunius' "Dalin och drottningen". — Efter Sv. teaterns brand spelade B. 1925—26 på Vasarteatern, dit Banft överflyttade den nedbrunna teaterns verksamhet. Hösten 1926 startade hon tills, med sin make John B. (B. 5) ocli Gösta Ekman talscensverksamhet på Oscarsteatern, som upptog de bästa traditionerna från Sv. teatern samt med smak, skicklighet och framgång förvaltade dessa. B. tog en viktig del i teaterns skötsel, varjämte hon var företagets primadonna. Bland hennes främsta roller från dessa år märkas Sophie i Bollands "Spelet om kärleken och döden", Lady Teazle i Sheridans "Skandalskolan", Katarina av Aragonien i Shakespeares "Henrik VIII" och titelrollen i Shaws "Candida". — Sedan Ekman 1931 lämnat direktionen, ledde B. tills, med maken Oscarsteatern 1931—32, varefter företaget upphörde. De följ. åren uppträdde B. mest på turnéer i landsorten, varvid hon själv iscensatte pjäserna; redan förut hade hon framträtt som regissör. År 1938 utnämndes B. till chef för Dramatiska teatern; på denna post har hon tillvunnit sig erkännande för de konstnärliga och ekonomiska resultat hon uppnått. -— B. har med stor framgång framträtt som recita-tris och dessutom företagit omfattande gästspel i skilda länder. Bland hennes roller som filmskådespelerska kunna nämnas titelrollen i "Thora van Deken" (1920) och Aurora Königsmarck i "Carl XII" (1924 och 1925). — B. liar utgivit memoarverket "Osminkat" (1931), "Brev från öst och väst" (1934) samt skildringar från studieresor i Ryssland och Amerika. Hon erhöll Litteris et artibus 1925 och Illis quorum 1942. — Gift 1909—35 med skådespelaren och tea-terdir. Jolin Brunius (B. 5). S. T. Brunkow, Jo lian, drots, avrättad 131S antagl. på Brunkebergsåsen n. om dåv. Stockholm. Son till riddaren Verner B., släktens förste kände sv. medl., som trol. inflyttade från Tyskland på 1280-talet. — B. tillhörde kretsen kring Magnus Ladulås' son Karl Gustaf Brunnberg. Birger och titulerades väpnare 1311, riddare och rådsherre 1314 och drots från 1316. De berättande källorna för denna tid, bl. a. Erikskrönikan och en folkvisa, som återge de mot konung Birger fientliga stämningarna i landet, ha framställt B. som den verklige anstiftaren tills, med drottning Märta av de händelser, som gå under namnet "Nyköpings gästabud" 1317, då konungen lät fängsla och senare antagl. avliva sina båda bröder Valdemar och Erik. B. följde efter dessa händelser sin konung till Danmark, där Erik Menved erbjöd hjälp mot de upproriska i Sverige. Från Danmark avseglade B. med en flotta till Stegeborg, där konung Birgers son Magnus var innesluten. B. blev härunder tillfångatagen av fienden och steglades på hösten 1318. T. D. Brunn berg, vitt utbredd upplandssläkt, härstammande från rusthålla-ren Anders Ericsson på Brunna i Kulla skn, Uppsala län (f. 1663, † 1727). Släktnamnet B. antogs efter fädernegården av hans söner, komministern i Alsike förs. Erie B. (f. 1692) och rusthållaren Anders Andersson B. (f. 1708, † 1764). Dennes tre söner blevo stamfäder för släktens trenne huvudgrenar, av vilka endast den mellersta kvarlever på manssidan, härstammande från Anders B:s son lantbrukaren Johan B. (f. 1740, † 1781). Denne blev farfar till lantbrukaren Adolf B. (f. 1809, † 1863), som hade sönerna a) lantbrukaren och häradsdomaren Adolf Fredrik B. (f. 1841 † 1928), far till gruvdisponenten Karl Gustaf B. (se nedan), samt b) lantbrukaren Frans Oskar B. (f. 1843, † 1910), far till f. d. häradshövdingen i N. Åsbo domsaga Axel Oskar B. (f. 1871). — Busthållaren Anders Andersson B:s dotter Christina (f. 1745, † 1778) var gift med riksdagsmannen Erik Mårtensson i Jädra, lljälsta skn (f. 1736, † 1793). Deras son Anders (f. 1769, † 1818) upptog moderns namn B. och blev stamfar för den nu levande yngre släkten B. Brunnberg, Karl Gustaf Adolf, gruvdisponent, f. 15 jan. 1867 i Hagby skn, Uppsala län, † 15 juni 1931 i Stockholm. Föräldrar: lantbrukaren Adolf Fredrik B. och Ottilia Lovisa Gross. — B. avlade mogenhetsex. i Uppsala 1887, genomgick 1887—90 Tekn. högskolan och Bergshögskolan samt anställdes 1890 som kemist och gruvmätare vid Grängesbergsgruvorna; han blev andre gruvingenjör därstädes 1895 och var förste gruvingenjör 1899—1907. Samtidigt tjänstgjorde han som konsulterande gruvingenjör vid Gällivare och Kiirunavaara gruvfält 1904—07. Åren 1908— 12 uppehöll han befattningen som disponent vid Persbergs gruvab. i Värmland, vilket bolag jämte de närbelägna Tabergs, Nordmarks och Finnmos-se gruvor m. fi. förenades till Filip-stads bergslags gemensamma förvaltning med B. som chef 1913—31. Han var även gruvavd.-chef för Uddeholms ab:s gruvor 1913—31. — B:s verksamhet som gruvingenjör kom att beteckna en vändpunkt för utvecklingen av landets största järngruvfält, Grängesbergs, Kirunas och Persbergs. I Grängesbergs exportfält hade brytningen dittills skett i öppna dag-pallar, men B. införde magasin- och skivbrytning. "Under B: s händer växte ett nytt Grängesberg fram, tekniskt fulländat i varje detalj, beundrat och avundat av fackmän från när och fjärran" (E. Malm). Även brytningen vid Kiirunavaara och Gällivare moderniserade B., och för den värmländska gruvhanteringen gjorde hans insats epok genom tillkomsten av nya maskiner, brytningsmetoder, schakt och anrikningsverk. — B. var led. av ett flertal kommittéer och bolagsstyr. Bland hans skrifter märkas "Är maskinborrning att föredraga vid våra gruvfält?" och "Persbergs Gruf-ve AB. 1866—1920" (1921). — Gift 1897 med Ruth Sköldberg. — Litt.: biografi av E. Malm i Tekn. tidskr. 1931 och i S:te örjens gilles dödsrunor 1932. S. R. Brunne'rus, Martin, teolog, f. 27 sept. 1627 i Harmånger, Gävleb. län, † 22 aug. 1679 i Uppsala. Föräldrar: kyrkoherden Olaus Erici Brun-nius och Brita Njurenia. — B. gick i skola i Söderhamn och i Strängnäs och studerade sedan i Uppsala, där lian blev fil. mag. 1655. Han företog därefter en studieresa i Tyskland och blev prof. i grekiska vid Uppsala univ. 1659. Ss. grekist gjorde ban sig känd även utanför Sveriges gränser. År 1666 blev B. prästvigd, och han