Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bunge, Sven - Bungencrona, ätt, se Bunge - Burchardi, Georg Gottlieb - Bure, se även Buhre - Bure, Bureus, släkt - 1. Bure, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bungencrona
502
Bure
Sven Bunge. Silhuett (Nationalmuseum,
Helsingfors) .
i Utrikesexpeditionen oeh utnämndes
1750 till kommissionssekr. i Paris,
där han fick sin skolning av Carl
Fredrik Scheffer och Ulrik Scheffer.
År 1760 blev B. sv. minister i
Köpenhamn men undanbad sig posten
av ekonomiska skäl. Hans politiska
försänkningar förskaffade honom
posten som e. o. kansliråd 1762 och
hovkansler 1769. I 1760-talets
riksdagspolitik tog lian livlig del, bevistade
riksdagarna 1760/62—1771/72 och var
därunder bl. a. led. av sekreta
utskottet 1760—62, 1769—70 och 1771
—72. Han räknades som en av
hattarnas talangfullare yngre krafter
och gjorde sig bl. a. 1761 bemärkt,
då han försvarade rådets
utrikespolitik, som lett till Pommerska kriget
(1757—62). Liksom sina gynnare
bröderna Scheffer ivrade B. för en friare
näringspolitik med frångående av den
alltför starka tvångs- och
regleringspolitiken. Vid riksdagen 1771—72
tillhörde B. hattarnas ledare. Han
hälsade Gustav III:s försök att medla
mellan stånden med tillfredsställelse.
B. var ivrig motståndare till
mössornas utrikespolitik, särskilt förbundet
med Kyssland, och lät vid
statskuppen 1772 bruka sig som mellanhand
till kungen och de främmande
ministrarna. —- Redan 1773 inkallades B.
i riksrådet av Gustav III och
samverkade där med bröderna Scheffer.
Inom rådet tillhörde han justitieavd.
men kallades även till konseljer i
andra ärenden, särskilt ekonomiska.
Sedan rådskammaren upplösts efter
den nya statsvälvningen 1789, var B:s
politiska roll praktiskt taget slut,
även om hans förhållande till Gustav
III aldrig blev egentl, spänt. Ännu
vid Gävleriksdagen 1792 väckte B. på
Riddarhuset förslag om att ständerna
skulle genom en deputation tacka
kungen för hans "landsfaderliga mö-
da" vid kronprinsens "ypperliga
uppfostran". B. deltog livligt i hovlivet
och gjorde sig känd som en
framstående sällskapsmänniska. Han
upphöjdes 1782 till greve och var led. av Vet.
akad. från 1773 (preses 1774 och
1786). På sitt gods Beateberg i
Stockholms län, som han 1771 inköpte, hade
ban ett rikt bibi. — Gift 1761 med
friherrinnan Elsa Beata Wrede af
Elimä.
Bungencrona, ätt, se Bunge.
Burchard| [borka’rdi], Georg
Gottlieb, boktryckare av tysk
härkomst. — Urspr, bokhandlare
uppsatte B. 1693 ett tryckeri i Stockholm
och erhöll privilegium att trycka nya
psalmboken. Bland de typografiskt
utomordentliga tryck, som utgingo
från hans officin, märkes särskilt
psalmboksuppl. i kvarto 1697.
Tryckeriet såldes 1708 till J. H. Werner och
J. G. Matthias. C. B.
Bure, se även Buhre.
Bure, Bure’us. Släkten har
för-modl. fått sitt namn av Bure by i
Skellefteå skn. Den äldste med visshet
kände stamfadern var
underlagmannen Anders Japson av B., som levde
i början av 1500-talet och hade
dottern Anna, gift med kyrkoherden
Andreas Olai. Deras fyra söner synas ha
använt namnet Bure, medan
döttrarna latiniserade namnet till Burea. Den
äldre av dessa, Magdalena Burea,
gifte sig med kyrkoherden Tomas
Matthiae († 1570) och hade sonen
Johan, som upptog namnet B. och blev
en av tidens mest kända språk- och
fornforskare (B. 1). Han insamlade
även traditionsmaterial om släkten
B., bl. a. under en resa till Norrland,
och uppgjorde på grundval av detta
ett fantastiskt ättartal, som sträckte
sig genom hela medeltiden och även
upptog sagohjälten Fale Bure d. ä.,
som skulle ha varit en av Erik den
heliges främsta medhjälpare. —
Andreas Olais yngre dotter Elisabet gifte
sig med kyrkoherden Engelbertus
Laurentii (f. 1542, † 1621), son till
kyrkoherden i Säbrå i Västernorrl.
län Laurentius Svenonis († 1579), och
hade sönerna kartografen Anders B.
(B. 2), diplomaten och arkivmannen
Jonas B. d. ä. (B. 3) och läkaren och
v. presidenten Olof B. (B. 4). Den
sistnämnde adlades 1621, B. 2 och B. 3
1624 under namnet Bure. Ätten
utgick på manssidan med B. 3:s sonsons
sonson, över jägmästaren Anders Fale
B. (f. 1747, † 1829). — Namnet B.
upptogs av ättlingar till kyrkoherden
i Säbrå Johannes Laurentii (f. 1548,
† 1603), bror till den ovannämnde
kyrkoherden Engelbertus Laurentii.
Bland Johannes Laurentiis sonsöner
märkas bröderna riksantikvarien Lars
B. (B. 5) och stadspresidenten i Norr-
köping Nils Bureus (f. 1625, † 1681),
vilken 1654 upphöjdes i adligt stånd
under namnet Burensköld (se denna
ätt). Även den ännu fortlevande
släkten Burman (se denna) är utgrenad
från buresläkten och härstammar från
Olof Jonsson B., som levde i slutet av
1500-talet.
1. Bure, Johan (Johannes
Thomas Agrivillensis Bureus),
fornforskare, f. 15 eller 25 mars 1568 i Berga
prästgård, Åkerby skn, Uppsala län,
† 22 okt. 1652 på Vårdsätra,
Bond-kyrka skn, Uppsala län. Föräldrar:
kyrkoherden Thomas Matthias och
Magdalena Burea. — B. gick i skola i
Uppsala och Stockholm, inträdde 1590
i Johan III:s kansli, senare i hertig
Karls kansli, tjänstgjorde som sekr.
vid Uppsala möte 1593 och som
"korrektor" vid tryckningen av mötets
beslut och Augsburgska bekännelsen.
För att ombesörja tryckningen av den
nya bibeluppl. (sedermera Gustav II
Adolfs bibel) flyttade B. 1594 till
Uppsala, där han 1604 erhöll gården
Vårdsätra i livstidsförläning. För
vissa officiella uppdrag togs han i
anspråk bl. a. vid riksdagarna i Arboga
1597 och Norrköping 1604. Vidare
medverkade han vid de
underhandlingar, som fördes med Danmark vid
gränsen åren 1602 och 1603. Från 1602
var B., vid sidan av Johan Skytte,
Gustav II Adolfs lärare. År 1604
övertog han hela undervisningen. Till följd
av sina stora, alltsedan slutet av
1500-talet ådagalagda förtjänster på den
sv. fornmiimesvårdens område utsågs
B. 1629 eller 1630 till vår förste
riksantikvarie. — B:s verksamhet både
som ämbetsman och som vetenskaplig
forskare var ovanligt mångsidig. Med
ett synnerl. klart intellekt förenade
han stor praktisk förmåga, och hans
arbetsresultat ha därför på flera
områden blivit banbrytande.
Kabba-lismen fångade tidigt hans intresse,
och under hela livet behöll han en
stark böjelse för mysticism. En sär-
Johan Bure. Etsning, möjligen självporträtt
(Kungliga biblioteket).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
