Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Bure, Johan - 2. Bure, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bure 503 Burén
egen blandning av fantasi och
verklighetssinne kommer också till synes
i resultaten av hans arbete inom den
sv. fornforskningen, den
forskningsgren, som framför andra har gjort
hans namn berömt. Från 1599 hade
han överinseendet över landets
fornlämningar och sammanförde under
de följ. årens vidsträckta resor i
landet ett synnerl. rikt
forskningsmaterial. Hans undersökningar
gällde främst runstensbeståndet i landet,
och hans runologiska kvarlåtenskap
är ännu i våra dagar av
utomordentligt stort värde. Bland hans mera
betydande tryckta runologiska arbeten
kunna nämnas "Runakänslones
lärospån" (1599), "Runa ABC-boken"
(1611) och "Monumenta
Sveo-Gothi-ca" (1624) samt bland otryckta
"Runa-häfd" (1602), den sistnämnda
tillägnad hertig Karl. "Adalruna", som
föreligger i ett flertal red., är däremot
ett typiskt utslag av B: s mindre
hållbara synpunkter på runornas
magiska karaktär. — B:s berömmelse
som urkundssamlare knyter sig främst
till hans utgivande av
medeltidshandskriften "Gm konnunga styrilse och
höfdinga" (1634) och tillvaratagandet
av åtskilliga andra viktiga
medeltidsurkunder, som genom honom räddats
åt forskningen. Detta material
bearbetade och kommenterade han ur
språklig synpunkt. På studiet av
modersmålet anlade han tidigare än någon
annan svensk vetenskapliga
synpunkter. Bl. a. arbetade han på en fornsv.
och en nysv. grammatik och en ordbok,
för vilken han efterlämnade
vidlyftiga excerptsamlingar. Det är dessa
arbeten, som gett honom
hedersnamnet "den svenska grammatikens
fader". -—- Hans universella intressen
omfattade även geometri, astronomi
och mekanik, och han framträdde
som kopparstickare, träsnidare,
tecknare och poet. Skrifter av B. äro
utgivna av Hj. Lindroth i Sv.
fornskriftsällskapets samlingar och i H.
Hildebrands "Minne af
riksantikvarien Johannes Bureus" (1910). Största
delen av B:s handskrifter förvaras i
K. bibi. — Gift 1) 1591 med
Margaretha Mårtensdotter Bång, † 1626;
2) 1636 med Ingeborg Oyntesdotter.
S. J.
2. Bure, Anders [Andreas), före
adlandet Bureus, kartograf, f. 14 aug.
1571 i Säbrå skn, Vasternorrl. län, † 4
eller 24 febr. 1646 i Stockholm.
Föräldrar : kyrkoherden Engelbertus
Lau-rentii och Elisabet Burea. Kusin till
B. 1. — B:s verksamhet tyder på en
gedigen utbildning, ehuru intet är
känt därom. Han omnämnes 1602 som
tjänsteman i kansliet, togs i anspråk
för diplomatiska uppdrag och
förvaltningsuppgifter hemma och i utlandet
Johan Bure.
Målning av J. L. 1627 (Gripsholm).
samt var även sysselsatt med
genealogiska, astronomiska och kartografiska
arbeten. Han deltog bl. a. i
fredsunderhandlingarna i Knäred 1613, blev
sekr. i kansliet 1616, liade jämte
brodern Jonas B. och Axel Hansson
uppsikt över tryckningen av 1618 års
kyrkobibel, var efter freden i Stolbova
kommissarie vid gränsläggningen
mellan Finland och Ryssland 1619
-—21 och erhöll uppsikt över det
offentliga byggnadsväsendet 1623. Han
adlades 1624, blev
generalmatemati-kus 1628, assessor i Krigskollegium
1635 och krigsråd 1640. — B. har med
rätta fått hedersnamnet "den svenska
kartografins fader". Redan 1602
deltog han i en kartläggning av
Stockholm. Av Karl IX erhöll han 1603
uppdrag att bl. a. kartlägga n.
Sverige och Finland, och resultatet
därav är den i kopparstick utg.
kartan "Lapponiæ, Bothniæ Cajaniæque
regni Sueciæ provinciarum
septen-trionalium nova delineatio" (1611),
som vanl. kallas "Lapponia" och är
"vår första egentliga karta". Dess
storlek är 30,7 X 24,7 cm. Kartan,
som var baserad på en mängd
noggranna mätningar och nu finns
bevarad i blott två ex., innebar genom
detaljrikedom och pålitlighet "ett
oerhört framsteg för sin tid och var då
utan motstycke i Norden". B. befäste
sitt anseende som framstående
geograf och kartograf genom det av
Gustav II Adolf understödda
kartverket "Orbis Arctoi nova et accurata
delineatio" (1626), som nu existerar
i åtta ex. och är "vår första egentliga
karta över hela riket" samt blivit
kallad "den svenska kartografins
självständighetsförklaring". Utom det sv.
väldet omfattar kartan även Norge och
angränsande delar av Danmark,
Tyskland och Ryssland. Den har storleken
160 X 146 cm och är synnerl. korrekt,
varför den länge låg till grund för
senare arbeten över Norden. En ny uppl.
utgavs 1936 av Sydsv. geografiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
