Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byström, Jakob - Byström, Niclas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bäckström
511
Bäckström
flera kommittéer, som haft att
behandla nykterhetsfrågor, bl. a. den
stora nykterhetskommittén (1911—
20), där han företrädde den
förbudsvänliga ståndpunkten. — Som
publicist har B. skaffat sig en stor och
tacksam läsekrets. Han var bl. a.
redaktör för Sv. härolden 1886—95 och
för Vecko-posten 1889—1932. Han har
utgivit ett flertal skrifter i religiösa
ämnen och för nykterhetssaken samt
har under många år varit chef för
Baptistsamfundets bokförlag. Även
för den religiösa sången har B. visat
livligt intresse. B. invaldes hösten 1896
av Stockholms stad i Andra K., där
han anslöt sig till Folkpartiet,
sedermera Liberala samlingspartiet, och
kvarstannade till 1914 för att sedan
återvända 1916—17. B. sysselsatte
sig i riksdagen främst med sådana
frågor, som rörde nykterhet och
religionsfrihet. Till hans ivrigast
framförda yrkanden hörde de, som gällde
civiläktenskap, rätt för annan än
statskyrkopräst att förrätta
jordfästning, rätt till civilt arbete för
samvetsömma värnpliktiga och lindring
i dissenters skattskyldighet till sv.
kyrkan. B. var även i tillfälle att
verka för sina idéer i flera k.
kommittéer, ss. ölskattekommittén (1902)
och dissenterskattekommittén (1906
—07). B. var 1911—13 statsrevisor
och tillhörde under riksdagstiden
också flera utskott. —• B:s idérikedom,
duglighet och målmedvetenhet har
gjort honom till en ledande man var
lian än framträtt. I de många
kommittéer och styr., där ban haft säte,
har han genom sitt blida väsen, sin
vidsynthet och sina kloka råd övat
stort inflytande. Inom
Baptistsamfundet, där lian troget stått i främsta
ledet i mer än ett halvt sekel, har
ingen i senare tid betytt så mycket
som han. B. har städse sökt vidga sina
och sitt samfunds förbindelser ocli
deltog som delegat verksamt i
förberedelserna till det ekumeniska mötet
i Stockholm 1925. — Bland B:s
skrifter märkas "Bibeltexter belysta
genom utkast" (188S—94), "En
frikyrklig banbrytare" (om F. O. Nilsson,
1910), "Vår yttre mission" (1912),
"Sådd och skörd" (om baptisternas
mission, 1916), "En frikyrklig
märkesman" (om C. F. Pira, 1928) samt
"Sånger och sångare" (1936). — Gift
1884 med Louise Thunell, f. Träff.
G. B.
Byström, Johan Niclas,
bildhuggare, professor, f. 18 dec. 1783 i
Filipstad, † 13 mars 1848 i Rom.
Föräldrar: rådmannen Jan B. och Greta
Nilsdotter. — B. flyttade 1803 till
Stockholm, där han blev elev vid
Konstakad. och mottog undervisning
av Masreliez och Sergel. År 1809 fick
Jakob Byström.
han ett större stipendium och for året
därpå till Rom, där han sedan kom
att tillbringa större delen av sitt liv.
S. å. hade lian blivit agreé vid
Konstakad. ocli utnämndes 1813 till
konduktör vid K. mus. År 1816 blev han
k. hov- och statybildhuggare efter
Sergel ocli v. prof. i teckning vid
Konstakad. Ord. prof. blev B. först 1832.
— B:s första större arbete efter
ankomsten till Rom var "Bacchanten"
(1812), en liggande, naken
kvinnofigur, som i sensuellt behag, rörelsens
friskhet och materialets behärskning
var ett värdigt motstycke till Sergels
"Faun". Redan där röjde sig
emellertid en tidspåverkan, som skulle driva
B. ut i nyklassicismens glättade
behandling och kyligt idealiserande
verklighetsuppfattning. Han hade
omedelbart efter sin ankomst till Rom
satt sig i förbindelse med Thorvaldsen
och Canova, och deras stil blev mer
och mer utslagsgivande för honom
under de följ. åren, samtidigt som
han med hjälp av de romerska mus:s
otaliga monument av skiftande
kvalitet sökte tränga in i antikens
väsen. Resultatet av dessa studier blev
en rad skäl. torra statyer i
antikiserande stil med antika motiv, t. ex.
"Hebe", "Bacchus såsom yngling",
"Hygiæa", "Pandora", "Venus som
stiger ur badet", "Apollo musagetes",
"Euterpe", "Ceres" m. fi., varav
flertalet hamnat på herresäten och slott
i hemlandet. I "Juno med
Herkulesbarnet" (1815—17, originalet i
Uppsala univ., repliker i Nat. mus. och
K. slottet) skapade B. sitt första mera
självständiga verk. Det ger ett
intryck av gudomlig ro i en fulländat
klassiskt skön gestalt. Ett liknande
motiv, fastän i något mera
romantiserande anda, tog B. upp i gruppen
"Venus och Amor" (1S19,
Sävstaholm). "Harmonien" (1821, Boo)
betecknar den fullständiga
sammansmältningen mellan
lyriskt-roman-tiskt innehåll och klassicerande form.
— Redan 1815 hade B. för att vinna
den nye kronprinsens ynnest gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
