Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byström, Niclas - Byström, släkt - 1. Byström, Oscar - 2. Byström, Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bäckström
512
Bäckström
Niclas Byström. Teckning av O. J.
Södermark.
modellen till en herosstaty av samma
art som Canovas Napoleon i Milano,
"Karl Johan som Mars" (Skokloster).
Till gengäld för uppmärksamheten
beställde denne tre statyer i samma
kolossala format av Karl X Gustav,
Karl XI och Karl XII. B. ville
framställa dem som antika hjältegestalter
men måste klä Karl XII i pamp och
stövlar, vilket mycket grämde
honom. Ur konstnärlig synpunkt blev
resultatet av kompromissen mellan
konstnärens samvete och den
nationella idealuppfattningen inte så
lyckat, men B. kan räkna sig till godo
att ha skapat prototypen till Molins
hjältekung. De tre statyerna (varav
två i Armémus. och en i K. slottet)
jämte ytterligare en av Karl XIII
(Karlskrona) tillkommo under åren
1820—28. År 1833 modellerade B.
"Gustaf II Adolf" och "Karl XIV
Johan" i kolossal storlek (Rikssalen
i K. slottet). — I sittande ställning,
insvept i en mantel och med en bok i
handen ss. typen för en lärd är Linné
framställd på B:s staty i Botaniska
institutionen i Uppsala (1827). I
Bellmansbysten på Djurgården (1828)
lyckades B. göra både ett porträtt och
en apoteos av skalden. — Som
por-trättör hade B. redan under sin
första vistelse i Stockholm förstått
att skaffa sig kunder och anseende,
och han fortsatte sedermera, fastän i
mindre utsträckning, att avbilda sina
samtida. Bland bvsterna märkas de
av G. A. Silverstolpe (1808, Näs), F.
L. Ridderstolpe (1813, Fiholm),
Tegnér (1829, Lund), Karl XIV Johan i
tre olika avfattningar m. fi.
Idealiseringen hindrar ofta nog inte en god
karakteristik av modellen. — De
religiösa motiven lågo knappast väl till
för B., och de stora grupperna av
"Kristus, omgiven av Tron, Hoppet
och Kärleken", som lian utförde i gips
för Linköpings domkyrka 1831 och
1832, utmärkas av andlig torka och
en viss borgerlig smånätthet trots den
antika draperingen. — B. arbetade
med förkärlek och nästan uteslutande
i marmor, och hans tekniska
skicklighet var högt uppdriven. Det näpna,
det behagfulla, det sensuellt lockande
låg bäst till för hans mejsel, och
många av hans barn- och
kvinnofigurer kunna inte frånkännas en sval
charm, men en god del av hans till
bortåt tre hundra uppgående arbeten
lämnar en modern åskådare likgiltig.
— I Rom, där B. bl. a. ägde den
berömda Villa Malta, liksom i
Stockholm, där han lät bygga en villa i
italiensk stil på Djurgården, rikt
smyckad med egna skulpturverk,
förde han ett furstligt hus och omgav
sig med talrika vänner och beundrare,
som begagnade sig av hans
frikostighet. Sina belackare behandlade han
snarast storsinnat, men tiden gick
ifrån honom, och mot slutet av hans
liv föll hans konst i kurs och har
förblivit orättvist obeaktad. — Ogift. ■—
Litt.: Th. Nyman, "J. N. B." (1939).
Th. N.
Byström, enligt traditionen urspr,
estländsk släkt vid namn Bijstrom,
som under åren omkr. sekelskiftet
1600 lär ha överflyttat till
Hanskogs järnbruk i Finland, där många
släktmedl. voro mästersmeder.
Släktens äldste kände stamfar, borgaren
och smeden i Ekenäs, Nylands län
(Finland), Anders B., blev farfar till
överstelöjtnanten och överadjutanten
hos Gustav IV Adolf Thomas B.
(f. 1772, † 1839), stamfar för den
ännu fortlevande sv. släktgrenen och
känd som pianist, kompositör och
musiklärare åt kronprins Oscar. Bland
Thomas B:s söner märkas a)
överstelöjtnanten vid Flottans mekaniska kår
Johan Thomas B. (f. 1810, † 1870),
far till översten och kartografen
Herman B. (B. 4) och farfar till förf.
Ella B. (B. 6), gift med andre
intendenten vid Nord. mus. fil. dr Arvid
Baeckström, samt b) musikern prof.
Oscar Fredric Bernadotte B. (B. 1),
far till skådespelerskan Anna B. (B.
2) och skådespelaren Oscar B. (B. 3),
gift med skådespelerskan Constance
B., f. Behrens (B. 5).
1. Byström, Oscar Fredric
Bernadotte, militär, tonsättare, f. 13 okt.
1821 i Stockholm, † 22 juli 1909
därstädes. Föräldrar: överstelöjtnanten
Thomas B. och Carolina Asping. ■— B.
ägnade sig först åt den militära
banan och var 1836—41 elev vid
Krigsskolan på Karlberg, där han sistn. år
avlade officersex. Han genomgick
1844—47 Högre artilleriläroverket på
Marieberg. År 1851 blev han löjtnant
och 1857 kapten vid Svea artillerireg.
samt tog avsked 1871. Vid sidan av
sin tjänst studerade B. musik ocli
framträdde offentligt både som
pianist och tonsättare. År 1864 blev lian
led. av Mus. akad., var 1866—72 dir.
vid Musikkonservatoriet och blev
prof. 1872. Åren 1872—76 var lian
ledare för Musikaliska sällskapet i Åbo.
Sin ålderdom ägnade B. åt studiet
av koraler samt medeltida kyrkosång.
Han gav kyrkokonserter i över 1 700
sv. socknar, anordnade i Stockholm
"motettaftnar", varvid uppfördes
hu-vudsakl. äldre kyrkomusik. B: s
orkester- och kammarmusik, ss. två
stråkkvartetter, Duo för violoncell och
piano, Fantasi för orkester över finska
melodier och framför allt Symfoni i
d-moll (1870—72; senare omarbetad),
tillhör 1800-talets bästa sv. tonkonst.
Den är stilistiskt särskilt märklig
därigenom, att B. var den ende sv.
tonsättare under denna tid, som
anknöt till F. Berwald. — Gift 1853 med
Elisabeth Dorothea Augusta
Bäckström. — Litt.: S. E. Svensson, "O. B.
som musiker" (Sv. tidskr. för
musikforskning 1936). P. L.
2. Byström, Anna, skådespelerska,
f. 21 jan. 1854 i Stockholm, † 14 april
1926 i Borgå, Finland. Dotter till B. 1.
— Begåvad med en vacker sångröst
tänkte B. urspr, ägna sig åt den
lyriska scenen och undervisades först av
fadern och Isidor Dannström, därefter
i S:t Petersburg av fru Henriette
Nissen-Saloman, men då hennes
stämma därunder blev allvarligt
överansträngd, måste hon ändra sina planer.
Efter enskild undervisning för Signe
Hebbe och Bertha Tammelin i
Stockholm debuterade hon på Dramatiska
teatern 1877 som Valborg i
Brauner-hielms "Vem?". Till denna scen var
B. sedan knuten 1878—81 och 1891
—1900 och till Sv. teatern 1890—91
(hos Victor Holmquist) och 1900—02
(hos Ranft). I Göteborg tillhörde hon
Stora teatern 1881—85 och 1886—90
Oscar Byström (1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
