Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Bååth, Johan - 4. Bååth, Ludvig - Bäck, Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bååth
517
Bäck
och utreda möjligheten att i fredstid
överföra krigsrättsmålen till civila
domstolar. B. var vidare led. av
kommittén för kommunala nybildningar
och för fiskerinäringens främjande
samt i styr. för Vanföreanstalten i
Hälsingborg sedan 1916. Åren 1921—
3S var B. ordf. i styr. för Statens
tvångsarbetsanstalt i Landskrona,
under vilken tid en omläggning och
humanisering genomfördes därstädes
i fråga om tvångsarbetet. Åren 1927-—
34 var B. statens förlikningsman för
s. distriktet. B. har sedan Fören.
Nordens tillkomst verkat för det nordiska
samarbetet, bl. a. ss. ordf. i fören :s
Hälsingborgskrets. — Gift 1903 med
friherrinnan Elsa Posse.
4. Bååth, Ludvig Magnus,
arkivman, urkundsutgivare, historiker,
f. 4 mars 1874 på Truve i Skeby skn,
Skarab. län. Föräldrar:
häradshövdingen Johan Ludvig B och Louise
Fredrika B. Kusin till B. 3. — B.
avlade mogenhetsex. i Stockholm 1895,
blev fil. lic. i Uppsala 1902, med
historia och nationalekonomi som
huvudämnen, och fil. dr 1905. B. blev e. o.
amanuens i Riksarkivet 1902, i
Kammarkollegium 1903 och i
Kommerskollegium 1906, andre arkivarie i
Riksarkivet 1909, förste arkivarie
1918, erhöll arkivråds namn 1939 och
avsked s. å. — I Riksarkivet har B.
bl. a. ordnat ett flertal större
samlingar, ss. Statskontorets m. fi.
arkiv 1680—1909, och dessutom varit
föreståndare för medeltida
hand-skriftsavd. vid sidan av sitt chefskap
för första sektionen (K. M:ts kanslis
arkiv). B. har företagit flera
utländska studieresor i arkivtekniskt syfte.
Som Riksarkivets ombud har B. som
medl. av på hans initiativ tillkomna
nordiska historiska expeditioner till
Vatikanarkivet i Rom besökt
detsamma upprepade gänger 1920—39.
Dessutom har B. 1926 från Italien
sammanfört den s. k. Azzolinosamlingen
(rörande drottning Kristina, nu i
Riksarkivet), vari även ingå Berninis
bronsbyst av Kristina och
marmorbyst av kardinal Azzolino (båda i Nat.
mus. sedan 1938 resp. 1940). Under
utländska forskningsresor har B. för
Riksarkivets räkning företagit
arkivstudier rörande Kristinas historia.
Förvärvet av Sturearkivet från
Danmark 1929 och uppsättandet av
bronslejonen på Norrbro i Stockholm 1926
samt projekten till arkitektonisk
nyordning på Helgeandsholmen 1920 äro
B:s initiativ. — Betr. B:s
författarskap och utgivningsverksamhet må
här nämnas "Bidrag till kanoniska
rättens historia i Sverige" (drsavhandl.,
1905), "Helgeandsholmen och
Norrström" (1—2, 1916—18),
"Hälsingborgs historia", I, II: 1, II: 2 (1925—
Ludvig Bååth.
34), 3:e uppl. av Styffe,
"Skandinavien under unionstiden" (1911),
avslutandet av register till "Svenskt
Diplomatarium" (1—2, 1910), av
"Stockholms stads jordebok
1474—-1498" (1914) och "Stockholms städs
skottebok 1501—1510" (1915),
"Diplomatarium Svecanum, Acta
ponti-ficum Svecica, Acta cameralia", vol. I
(1936, 1942). Vidare märkas
"Upplands förvaltning" ("Uppland,
skildring af land och folk", 2, 1908),
"Utredningar rörande statens mark och
tomter i Stockholm" (2, 4, 5, 1911,
1913), "Kungl. Statskontoret 1680—
1930" (1930), talrika uppsatser i
Nordisk familjebok och i tidskr. samt
liberala politiska artiklar i pressen.
— Gift 1904 med pianisten Frida
Tersmeden. T. D.
Bäck, Abraham, läkare, f. i okt.
1713 i Söderhamn, † 15 mars 1795 i
Stockholm. Föräldrar:
handelsmannen Carl Olsson B. och Margaretha
Broo. — B. blev student i Uppsala
1730 och läste från början till präst
men fick intresse för anatomi och blev
efter snabba studier med. dr därstädes
1740. Efter att förgäves ha sökt en
medicinsk professur och en adjunktur
begav sig B. 1741 ut på en studieresa
till Holland, England, Frankrike och
Tyskland, som kom att vara omkring
fyra år och blev av största betydelse
för hans bana. Han studerade för
tidens främsta anatomer och kliniker;
livligt intresserad även för botanik
och i varm vänskap förenad med
Linné, stod han under resan i ständig
brevväxling med denne, övervakade
tryckningen av hans "Systema
Natura" i Paris och skaffade honom
frön till hans trädgård.
Brevväxlingen, varav utom Linnés 524 brev endast
ett mindre antal av B:s brev
bevarats, är en utomordentligt givande
källa för studiet av tidens
naturvetenskapliga och medicinska historia.
Återkommen till Stockholm 1745
öppnade han läkarpraktik där. Högt
uppskattad som läkare, blev han 1748
hovmedicus och 1749 livmedicus samt
fick 1752 titeln arkiater. B., som i
utlandet lärt sig värdera betydelsen av
sjukvårdsanstalter såväl för
sjukvårds* som för forsknings- ocli
undervisningsändamål, tog redan 1746 ett
kraftigt initiativ till inrättande av
ett sjukhus i Stockholm genom sitt
tal i Vet. akad. "Om nyttan, som
tillflyter Läkarekonsten af et väl
inrättadt Lazarett eller sjukhus i
Stockholm". Med ytterligare stöd av O.
Acrels s. å. utarbetade skrift i samma
ämne kunde förslaget inom kort
förverkligas, och när
Serafimerlasarettet 1752 öppnades, blevo B. och Acrel
dess första läkare, B. intill slutet av
1753. På hans initiativ tillkom trol.
den förordning, som s. å. stadgade
tjänstgöring vid lasarettet såsom
oundgänglig merit för
provinsialläkare samt stads- och reg.-fältskärer -—•
upphovet till den kliniska
tjänstgöring som ingår i nutida sv.
läkarutbildning. — B. gav under sina första
år i Stockholm även undervisning i
anatomi; lian fick uppdrag därtill
1747 och blev 1749 anatomiæ prof.
Emellertid togs han snart i anspråk
på en ännu betydelsefullare post; i
Collegium medicum, där lian redan
1745 blivit assessor, utnämndes lian
1752 till preses. Inom sv.
medicinal-väsen, vars ledare och drivande kraft
han förblev till sin död, spåras
alltjämt resultaten av hans
insatser. Under hans presidium
förbättrades provinsialläkarnas ställning och
utbildning, och deras antal steg från
9 till 45 (pius 20 stadsläkare). B.,
som var livligt intresserad för de
epidemiska sjukdomarnas utforskande
och bekämpande, uppmanade dessa
läkare att årl. insända rapporter till
kollegiet om epidemier inom deras
distrikt. Under B:s tid vidtogos
åtgärder mot brännvinsmissbruk och
könssjukdomar, för förbättring av
barnmorskeväsen och barnavård, för
spridning av smittkoppympningen,
för höjande av befolkningsstatistiken,
för revision av farmakopén, för
grundande av ett veterinärväsen m. m.
Likaledes inrättades under hans tid
de tre första medicinska
professurerna i Stockholm, alltså den första
upptakten till skapandet av Karol. inst.
därstädes. B., som var en flitig
medicinsk förf., skrev även talrika
små-uppsatser bl. a. i den allm. spridda
"lilla almanackan", därmed
fullföljande en "populärmedicinsk"
tradition som inletts av hans lärare N.
Rosén von Rosenstein. — B. blev 1743
led. av Vet. akad. och var dess preses
åren 1746, 1764 och 1793; även av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
