Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 1. A-B / 523 (1942-1948) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Böhlmark, Arvid - Böklin, Per Johan - Bökman, Karl Rudolf - Börgesson, Johan, brukspatron, ämbetsman, se Carlberg - Börje, Gideon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Böklin

523

Börje

säljning av fotogenlampor m. m. År
1886 inköpte han fastigheten
Högbergsgatan 21 på Södermalm i
Stockholm, där han 1888 igångsatte
egen tillverkning av fotogenlampor,
den första i landet. B. knöt omkr.
1890 förbindelse med brukspatron
C. W. Nyström på Pukebergs
glasbruk i Småland, och de båda gjorde
en studieresa till Sachsen och Böhmen
för att studera tillverkningen av
lampskärmar och armatur. Pukebergs
glasbruk blev inom kort den ledande
fabriken för sv. lampglasindustri, och
det utvidgades ytterligare, sedan B.
1894 blivit dess ägare och ledare. Då
det elektriska ljuset började uttränga
fotogenljuset, specialiserade sig
firman på framställning av elektrisk
armatur och blev snart den förnämsta
i landet inom denna bransch. B. var
en framstående arbetschef och allm.
avhållen. Han var 1893—97 led. av
Stockholms stadsfullmäktige. Efter
hans död 1897 ombildades firman till
ab. Arvid Böhlmarks lampfabrik,
Stockholm, ett ledande företag på sitt
område. — Gift 1871 med Karolina
Pollack. — Litt.: E. Andrén,
"Böhlmarks 1872—1937" (1937). S. R.

Böklin, Per Johan, präst,
skolman, f. 22 mars 1796 i Osby skn,
Kristianst. län, † 5 aug. 1867 i Köpinge
skn, samma län. Föräldrar:
lantbrukaren Jon Andersson och Ingegerd
Ilemmingsdotter. — B. blev student
i Lund ISIS, fil. mag. 1820,
prästvigd 1830, rektor vid Kristianstads
skola 1832, kyrkoherde i Köpinge
och Lyngsjö 1840 samt prost 1844.
— B. var en av de mera betydande av
vårt lands skolmän. Under den tid
(1832—43) han verkade som rektor i
Kristianstad, omdanades och
utvecklades skolväsendet där i hög grad. På
B:s initiativ tillkommo bl. a. en allm.
barnskola jämte ett seminarium för
utbildning av lärare för
växelundervisningsskolor samt en borgarskola
för hantverkslärlingar. Den sistn,
öppnades 1835 och var den första i
sitt slag i vårt land. B. utvecklade sin
framsynta uppfattning i skol- och
undervisningsfrågor i en serie
artiklar i den liberala tidn. Skånska
posten, som han varit med om att grunda
och vars red. han tillhörde 1830—40.
Inte minst känd har B. blivit som
Fredrika Bremers förtrogne samt som
hennes litteräre rådgivare och lärare
i filosofi. — Gift 1835 med Karolina
Nilsson. G. R.
1

Karl Rudolf Bökman.

Bökman, Karl Rudolf,
skeppsredare, f. 10 maj 1895 i Göteborg.
Föräldrar: stadsmäklaren Sven B.
och Laura Rasch. — B. utbildades på
skeppsmäklarkontor i Göteborg,
London och New York 1914—21, blev
avd.-chef i firman Aug. Bolten i
Hamburg 1921 och dir. i ab. Kreuger &
Toll i Amsterdam 1929. År 1931 utsågs
B. till verkst. dir. för rederiab.
Svenska Lloyd i Göteborg ss. efterträdare
till dess avlidne chef Herbert
Metcalfe. Bolaget hade under den
sistnämndes ledning genomgått en
storartad expansion och utvecklats till
ett av landets största linjerederier.
B. har i vid utsträckning fortsatt sin
föregångares framgångsrika arbete
och särskilt ägnat sitt intresse åt att
öka och modernisera bolagsflottan.
En del av företagets äldre tonnage
har avyttrats och ersatts med
nybyggda fartyg. Under åren 1934—
39 byggde rederiet en rad moderna
motorfartyg, vart och ett om c:a
2700 tons dödvikt, som huvudsakl.
voro avsedda att upprätthålla
bolagets medelhavslinjer. — B. är en av
den sv. rederirörelsens
förtroendemän, bl. a. som styr.-led. i
Sveriges redarefören., Sveriges allm.
sjöfartsfören., Sveriges ångfartygs
assuransfören., som styr.-suppl. i Sv.
Amerika linien ab. och som led. i
Göteborgs bogserings- och
bärgningsab. m. m. B. tillhör även styr. i
åtskilliga stora industriföretag, bl. a.
Eriksbergs mekaniska verkstadsab.,
Färg ab. international samt
Marieholms nya industriab., samtliga i
Göteborg. — Gift 1933 med Elsa Lindberg.

Börgesson, Johan, brukspatron,
ämbetsman, se Carlberg.

Gideon Börje.

Börje, Gustav Gideon, målare,
f. 21 febr. 1891 i Stockholm.
Föräldrar: grundläggaren Andreas
Pettersson och Johanna Peter Larsdotter. —
Efter slutad folkskola gick B. i en
tekn. skola och på ett handelsinst.,
varpå han försökte sig på en rad
olika yrken och hamnade som biträde
åt en lantmätare. Hos Carl
Wilhelmson, där han en kortare tid ritade
croquis, träffade han Erie
Hallström, som övertygade honom om
att hans rätta fält var konstnärens,
och 1917 tog B. på allvar itu med
målning. Han och Hallström
debuterade tills. 1918 med några
medvetet tafatta skildringar av
vildblommor och utkantsmotiv.
"Naivismen" hade därmed gjort sin entré i
sv. konst. Det var ett måleri, som stod
i bestämt motsatsförhållande till de
svenska Matisselärjungarnas
dekorativt lysande och mondänt
spirituella lek med färger och former.
Innerligheten i känslan var B:s
speciella kännemärke, och den kommer till
omedelbart uttryck i en målning som
"Det döda barnet" (1919). Åren 1921
—24 vistades han i Italien, där han
bl. a. studerade de primitiva
mästarna. Han bemödade sig nu om ett
trägnare formstudium, figurerna få större
kroppslighet, föremålen volym och
rummet djup ("Hamnen i Numana",
1922, Nat. mus.). Under en ny
studieresa till Italien, Nordafrika och
Frankrike 1927—30 lärde B. känna P.
Bonnard, vars friska verklighetsupplevelse
och okonventionella målartag stämde
med B: s egen läggning och medverkade
till hans frigörelse från den litet torra
realism, som vidlått hans måleri
under förra delen av 1920-talet. I
fortsättningen har han arbetat vidare på
denna närmast impressionistiska linje
och nått en bredd i föredraget och en
kraft i skildringen av atmosfären
över ett landskap, kring en människa
eller i ett rum, som alltmer blivit
hans personliga kännetecken. Han
undviker det banala och bestickande i
både motivval och behandlingssätt.
Det kärvt rättframma i hans
målarkynne, som kommer fram i t. ex.
"Halländskt landskap" (1931), har sin
motpol i en vek innerlighet, som
framför allt gör sig gällande i hans
människoskildring, t. ex. barnbilder som
"Nenne" (1933) och "Pojke" (1941)
eller porträtt och familjescener som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>