Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 1. A-B / 524 (1942-1948) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Börje, Gideon - Börjeson, John

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Börjesson 524 Börjesson

"Måltiden" (1930), "Vallmor" (1933)
och "Läsande flicka" (1937). I
några landskapsbilder från senare år,
t. ex. "Sädeskärvar" och "Från Skåne"
(bägge 1935), möter en lyrisk
durklang, som tidigare varit nästan
okänd hos B. Huvudverk i hans
temperamentsstarka, dramatiskt
intensiva konst äro den mustiga "Målaren
i trädgården" (1933, Nat. mus.), en
serie praktfulla solrosbilder från
omkr. 1935 samt några under
1930-talets senare hälft tillkomna
målningar med motiv från trakten kring
Maria kyrka på Söder i Stockholm,
vilka känsligt fångat olika årstiders
kynne. Högt konstnärligt värde ha
också många av hans pasteller och
akvareller, som ofta äga mer av
måleriskt behag än oljemålningarna.
Under de intensiva formstudierna i
början av 1920-talet utbildade B. en
teckningsstil, som i viss mån bildat skola
bland de yngre konstnärerna. Den är
målerisk till sin karaktär och helt
riktad på det väsentliga i motivet.
Särskilt kunna nämnas flera finstämda
studier av sovande barn. B. är repr.
i Nat. mus., Göteborgs, Malmö,
Västerås, Nyköpings mus., Statens Mus. for
Kunst i Köpenhamn m. fi. Han
tillhörde konstnärsgruppen Falangen
från dess bildande 1922 och var sedan
bland initiativtagarna till gruppen
Färg och form, som han tillhört sedan
dess grundande 1932 och vars ordf.
han varit. Separat har han utställt
bl. a. 1934 och 1938 i Stockholm. —
Gift 1919 med Irma Ellioth. — Litt.:
B. Hjorth, "G. B." (1936). Th. N.

John Börjeson.

Börjeson, Johan (John)
Laurentius Helenus, bildhuggare, professor,
f. 30 dec. 1835 i Tölö skn, Hall. län,
† 29 jan. 1910 i Storängen, Stockholms
län. Föräldrar: v. pastorn Laurentius
B. och Britta Helena Graff. — B.
växte upp i Göteborg och prövade
tidigt olika yrken. Han var bl. a.
sjöman, skräddarlärling och ciselör samt
framträdde även som skådespelare på
Mindre teatern i Stockholm 1860—61.
Bedan 1858 hade han emellertid
börjat sina studier vid Konstakad., där
han med smärre avbrott fortsatte till
1865 och bl. a. erhöll Tessinska
medaljen 1861 och 1863. År 1867 ställde
han ut gruppen "Heimer och Aslög" i
Göteborg och väckte därmed så stort
intresse, att mecenater sammansköto
medel åt honom till en utrikes resa.
B. for raka vägen till Rom, där han
vistades 1867—76, och fortsatte sedan
sin utbildning i Paris 1876—79. Han
blev led. av Konstakad. 1877. Efter
hemkomsten bosatte han sig i
Stockholm och utnämndes 1882 till v. prof.
samt 1886 till prof. i figurteckning och
modellering vid Konstakad., varifrån
han tog avsked 1907. År 1900 blev B.
fil. hedersdr i Uppsala. — B. arbetade
till en början i Fogelbergs anda och
utförde flera verk med fornnordiska
motiv, ss. "Loke", "Fröja",
"Hammarhämtningen", gavelfrisen "Bagnarök"
m. fi. Ganska snart letade han sig
emellertid ut ur romantiken och fann den
väg, som skulle bli hans egen. Redan i
"Kägelspelaren" (1869, i marmor 1871,
Göteborgs mus.) framträder det
realistiska draget i både motivval och
utförande. Och i "Sjöjungfrurna"
(beställd i marmor 1873 av drottningen
av Württemberg) finns det veka och
behagfulla, som bildar dess motsats.
Mellan dessa bägge poler, det manligt
kärva och verklighetskära och det
lyriskt veka, som stundom tangerar det
trånsjukt sentimentala, pendlar B:s
konst. Typiskt och samtidigt
verkningsfullt som kontrast återfinnes
det i Geijermonumentet i Uppsala
(1888) med den brett realistiska
huvudfiguren och den besjälade
kvinnogestalten på sockeln, som populärt går
under namnet "Geijers tanke". —
Under vistelsen i Rom utförde B.
"Caprigossen" (1874, marmor, Nat. mus.),
och s. å. tillkom den storslaget tänkta
skissen till Sten Sturemonumentet
(brons, Nat. mus.). Från och med
paristiden övergår B. till bronsen som
huvudsakligt material, och alla nedan
nämnda arbeten äro utförda i brons.
I Paris tillkommo "Fången viking"
(på Djurgården), "Gossen med
sköldpaddan" (i parken vid Nat. mus.) och
"Kristusfigur" (i Sv. kyrkan i Paris)
m. fi. — År 1881 vann B. första pris i
en tävling för ett monument över
Ludvig Holberg i Bergen. Han
framställde Holberg i tidsdräkt med käpp och
hatt, en förträfflig karaktärsbild av
den elegante satirikern. Därmed hade
B. slagit igenom som
monumentalskulptör och fick den ena tacksamma
uppgiften efter den andra, vilket satte
honom i stånd att visa mångsidigheten
av sin begåvning. Det ovannämnda
monumentet över Geijer invigdes 1888,
Axel Oxenstierna på Eiddarhusets
gård 1890, Scheele i Humlegården i
Stockholm 1892, Nils Ericson vid
Centralstationen i Stockholm 1893, ryttar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>