Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carlberg, Hugo - Carlberg, Johan, biskop, se s. 15 - (Carlberg), Johan Börgesson, brukspatron, ämbetsman, se nedan - Carlberg, Johan Eberhard, ingenjör, arkitekt, se s. 15 - Carlberg, Johan Oscar - Carlberg, Wilhelm, arméofficer, idrottsman, se s. 17 - Carlberg, släkt - 1. (Carlberg), Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carlbeck
14
Carlberg
det. C. har också sysslat med
akvareller. Hans intresse för figurer gjorde
sig så småningom åter gällande, och
ofta finner man på hans målningar
ett staffage, som gör tavlan till
folklivsskildring på samma gång som den
är naturlyrik. Han har på senare år
sökt upp en ny miljö, Bornholm. Som
ex. på C:s måleri kunna nämnas
"Översvämning" (192S), "Vårafton"
(1930) och "Tidig vår" (1933). C. är
bl. a. repr. i Nat. mus. — Gift 1912
med Maria Elisabet (Beth)
Lundgren. Th. N.
Carlberg, J o lian, biskop, se s. 15.
(Carlberg), Johan Börgesson,
brukspatron, ämbetsman, se nedan.
Carlberg, Johan Eberhard,
ingenjör, arkitekt, se s. 15.
Carlberg, Johan Oscar,
metallurg, industriman, f. 3 okt. 1817
i Linköping, † 16 maj 1889 på
Bångbro bruk, Ljusnarsbergs skn, Örebro
län. Föräldrar:
kopparslagarålder-mannen Johan Magnus C. och Sara
Christina Ekman. —: C. blev 1836
student i Uppsala, avlade 1S42 fil.
kand.-ex., promoverades s. å. till fil. mag.
och avlade 1843 hovrättsex., varefter
han s. å. inskrevs som auskultant
i Bergskollegium. Han genomgick
Bergsskolan i Falun 1843—45. Under
ären 1S45—54 var han stipendiat på
Jernkontorets smidesstat, och som
"byzantinsk stipendiat" från Vet.
akad. företog han 1845—46 en
studieresa i Tyskland och Österrike. Han
arbetade vid denna tid som laborant på
Berzelius’ laboratorium och fick där
en grundlig bergskemisk utbildning.
Omkr. 1850 organiserade lian
arbetet vid Dylta svavelbruk i Örebro län.
Åren 1853—58 var han föreståndare
för Åtvidabergs kopparverk i
öster-götland, tillhörigt baron Erik Seth
Adelswärd. C. moderniserade och
upparbetade detta så, att han 1S57 erhöll
prof:s titel som tecken på erkänsla.
Johan Oscar Carlberg. Målning (detalj) av
Elisabetii Arnberg 1855.
Åren 1859—67 var C. disponent för
och delägare i Kaveltorps
kopparverk i Ljusnarsbergs skn. Dessa rika
kopparfyndigheter hade upptäckts
1850 av gruvletaren E. Elzwik. C.
ägde och drev för egen räkning
Gustafsschakts blyhagelfabrik i
Ljusnarsbergs skn. År 1868 anlade han
Bångbro kopparverk i samma skn,
vilket han till 1887 drev för egen
räkning under firma Flögfors bolag,
ett mycket vinstgivande företag med
tillverkning av koppar, bly och silver.
På 1870-talet drog sig C., som blivit
en förmögen man, tillbaka från de
direkta bruksaffärerna för att ägna
sig åt forsknings- och
samlarverk-samliet. Hans ännu ofta citerade
arbete "Historiskt sammandrag om
svenska bergverkens uppkomst och
utveckling" (1879) är en första bearb,
av ett dittills icke behandlat område.
Under 1880-talet kämpade C.
energiskt för att få bibehålla den gamla
inmutningsrätten. Han var
kommu-nalnämndsordf. i Ljusnarsbergs skn
samt varm skyttevän. Som
intresserad bergshistoriker skaffade lian sig
betydande samlingar böcker, mynt
och mineral. I vetenskapligt
hänseende var han en av sin samtids
förnämsta sv. ädelmalmsmetallurger. —
Gift 1858 med Maria Augusta
Carl-swärd. — En dotter till C. var Kata
C., gift Dalström (se denna), känd
som socialistisk agitator. S. R.
Carlberg, Wilhelm,
arméofficer, idrottsman, se s. 17.
Carlberg. Släktens äldste kände
medl., Börge Olofsson, levde omkring
sekelskiftet 1600 ss. rådman och
handlande i staden Brätte (sedermera
Vänersborg). Med hans söner,
borgmästarna i Karlstad Johan Börgesson
och Gustaf Börgesson, delade sig
släkten i två grenar. — Borgmästaren
Johan Börgesson, som senare även
kallade sig C. (C. 1), hade sönerna
biskopen Johan C. (C. 2) och
kyrkoherden Birger C. (C. 3), som antogo
släktnamnet C. Den förre blev far till
stadsarkitekten Johan Eberhard C.
(C. 4) och stadsingenjören och
översten Bengt Wilhelm C. (C. 5>, far
till stadsarkitekten Carl Wilhelm C.
(C. 6). — Borgmästaren och
bruksägaren Gustaf Börgesson var
bosatt på Älvsbacka bruk i Värmland.
Hans söner antogo släktnamnet
Karlström. En av dessa, sekr. i
Kammarkollegium Bengt Gustaf Karlström (f.
1639, † 1679), adlades 1669 under
namnet Tigerhielm och blev stamfar
för denna ännu fortlevande ätt. Från
lians bror Johan Karlström (f. 1642,
† 1690), som övertog
Uddeholmsverken av deras grundläggare,
landshövdingen Harald Posse, och 1674
adlades med bibehållet namn, härstam-
Johan Börgesson (Carlberg). Målning (detalj)
av okiind konstnär (Sunnemo kyrka,
Värmland).
mar den ännu fortlevande ätten
Karlström.
1. (Carlberg), J o h a n Börgesson,
senare stundom även Carlberg,
brukspatron, ämbetsman, f. 24 juni 1606,
† 9 mars 1676 på Sunnemo bruk,
Värml. län. Föräldrar: rådmannen och
handlanden Börge Olofsson och Anna
Pedørsdotter. — C. måste tidigt tjäna
sitt eget bröd; han anställdes hos en
borgare i Karlstad, där han infördes
i bergslagshandelns grunder, senare
hos en borgare i Filipstad och började
vid 18 års ålder driva handel på egen
hand, varefter han blev borgare i
Karlstad 1629. Liksom många
framstående karlstadsborgare ägnade han
sig åt bruksrörelse och ingick i ett
intressentskap, som 1628 med
borgmästaren O. Eriksson Spaak som
huvuddelägare byggde en hammare vid
Kvarntorp i Nedre Ulleruds skn. C.
deltog även i brukets ledning. År 1633
ägde han redan ett eget hammarverk,
Rottneros (Gösta Berlings Ekeby), vid
Bottnens utlopp i Mellan-Fryken. C:s
samhällsställning befästes ytterligare
genom hans giftermål med O. Eriksson
Spaaks dotter, varefter han 1636 blev
rådman i Karlstad och 1638 stadens
borgmästare. Han innehade sistn.
befattning till 1656 och ånyo 1661—
65 men ägnade sig vid sidan av sin
ämbetsverksamhet fortfarande
målmedvetet åt bruksrörelsen. Han
byggde en masugn i Sunnemo i Råda skn,
där driften i förening med
stångjärnssmide började 1643. Under 1640- och
1650-talen anlade han ytterligare
Ransäters bruks tre
stångjärnsham-rar i övre Ulleruds skn samt under
åren 1670—75 två hamrar och en
masugn vid Munkfors i Ransäters skn.
Trots några allvarliga motgångar —
hans första masugn i Sunnemo t. ex.
måste rivas efter första blåsningen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
