Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Carlson, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carleson
30
Carleson
Fredrik Ferdinand Carlson.
och 1875—78) sökte C. genom
metodiska anvisningar och föreskrifter
utveckla läroverken och ge riktlinjer för
tillämpningen av 1859 års stadga,
och läroverksstadgan av 1878 kom
att utgöra en sammanfattning av
hans vittgående reformsträvanden.
Genom denna infördes uppdelning på
olika linjer i fjärde klassen, och den
klassiska linjen uppdelades fr. o. m.
sjätte klassen i två, en med och en
utan grekiska. Dessutom gavs större
utrymme åt realämnena genom
upprättande av särskilda reallinjer vid
läroverken. C. nedlade jämväl
mycket arbete på univ:s organisation
och examensväsende: nya stadgar
för juridiska ex. tillkommo 1863, den
gamla filosofiska graden ersattes av
en kand.-ex. och en högre rent
vetenskaplig lic.-ex. 1870, och nya
univ.-statuter utfärdades 1876. Även det
omdaningsarbete inom
folkundervisningen, som C. redan förut påbörjat,
kunde han som statsråd kraftigt
fullfölja. År 1864 upprättades åtta semi-
narier, varav två för utbildande av
folkskollärarinnor, och 1865 kom det
nya seminariereglementet, som i
huvudsak ännu följes. Den 1861
inrättade inspektörsinstitutionen
utvidgades under C:s ministertid betydligt
genom höjda anslag och betydelsefulla
instruktioner 1868 och 1876. Till stor
del var det inspektörernas
erfarenheter och iakttagelser, som lågo till
grund för C:s cirkulär 1864,
varigenom folkskolan och småskolan
skildes från varandra. — C: s omfattande
historiska författarskap behandlar
väsentl. de tre Karlarnas historia. År
1857 utgav han "Om
fredsunderhandlingarne åren 1709—1718". Man
kunde av hans skildring av Karl XII
redan ana, hur kritiskt hans
slutomdöme skulle bli. Arbetet var tyvärr
grundat på enbart inhemskt
arkivmaterial, en brist, som C. dock i viss
mån avhjälpte i sitt stora verk
"Sveriges historia under konungarne af
Pfalziska huset" (1—7, 1855—85), en
samlad skildring av Sveriges öden
fr. o. m. Karl X Gustavs
tronbestigning t. o. m. freden i Altranstädt
1706 och ett av de mest
betydelsefulla arbetena inom den sv.
historiska litteraturen. C:s verk är
såtillvida en fortsättning av Geijers,
som deras uppfattning av den
historiska utvecklingens bärande
krafter, den sv. storhetstidens
möjligheter och dess ledande statsmän var
densamma. För dem båda står statens
liv i utvecklingens medelpunkt,
konungen är statsidéns främste repr.
och utvecklingen följaktligen
beroende på hur innehavaren av
konungamakten uppfattar sin ställning ocli
de krav den ställer på honom.
Liksom Geijers arbeten lia även C:s
en prägel av varm kärlek till
Sveriges lutherska kyrka och den
folkfrihet, som trots den starkt
aristokratiskt betonade utvecklingen dock
fanns kvar i lGOO-talets sv. samhälle.
Däremot hade C. ej alls den
spekulativa läggning, som Geijer ägde. Hans
forskning är djupare och mer
vittgående och framställningen mer
inriktad på fakta och på de rent
politiska förhållandena. Han var
intresserad av den diplomatiska historien,
ocli mer än någon före honom
framhåller han sambandet mellan den
allmänna europeiska statshistorien och
den sv. statens utveckling. I stort sett
liar den moderna forskningen inte
haft något att invända mot den bild
C. tecknat av de båda första pfalziska
kungarna och deras Sverige. Däremot
har åt skillig strid stått om den krit iska
uppfattning av Karl XII:s karaktär
och gärning, som C. företrädde och som
hans son, Ernst C. (C. 2), gav en mera
tillspetsad utformning. C. har
dessutom bl. a. skrivit "Om den svenska
statsförvaltningens förändrade skick
under konung Carl XI :s regering"
(1860), "Berättelse om riksdagen
1680" (1860), "Om Sveriges
inflytande på konungavalet i Polen 1704"
(1861), "Carl den tolftes första
regeringsår" (Hist. tidskr. 1881) och
"Carl XII:s tåg mot Ryssland" (Sv.
akad:s handl. 1885). — C. var led. av
direktionen över Stockholms stads
undervisningsverk 1872—75 och 1880—
84 och synnerl. verksam medl. i
skatte-regleringskommittén 1881—82. Även
sedan lian lämnat regeringen, tog han
livlig del i Första K:s
förhandlingar ocli lät dödssjuk bära sig dit för
att som frihandelsvän delta i den
viktiga voteringen om
spannmålstullarna 2 mars 1887. Han blev 1855
led. av Vitt. akad., 185S av Vet.
akad., 1859 av Sv. akad., 1864 av Mus.
akad. och 1884 av Krigsvet. akad.
Han utnämndes 1S79 till teol.
lieders-dr vid Köpenhamns univ. och blev
1S82 serafimerriddare. — Gift 1) 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
